“Jag ska stämma dig! Din hund attackerade mitt barn!” skrek kvinnan med en röst skarp som en vintervind. Hon störtade in på tomten, ansiktet förvridet av ilska, och höll om sin gråtande lilla flicka, som klämde sig om magen där ett rött skrapsår syntes.
Jag stelnade till. Min hund, Ludde, låg lugnt vid rabatten och viftade lätt på svansen. Vi hade haft honom i fem år klok, snäll och aldrig aggressiv. Ändå stod här denna kvinna och anklagade honom för något han aldrig skulle göra. Hennes röst darrade av skräck, som om vi gömde en vildsint best. Hon hade redan ringt polisen och krävt att den “farliga” hunden skulle avlivas på stubben.
Jag darrade av en blandning av rädsla och förvirring men försökte hålla huvudet kallt.
“Ludde skulle aldrig skada någon”, sa jag och hoppades min röst lät stadig. “Han älskar barn. Kanske gjorde din dotter något? Om du inte tror mig, har vi en övervakningskamera. Vill du se?”
Polismännen nickade, och vi gick in. Kameran ovanför dörren fångade hela tomten, inklusive platsen där incidenten inträffat.
Videon började spela.
Där låg Ludde, lugn som en smörgås på en solig dag, och iakttog sparvarna som flaxade förbi. Sen kom kvinnan och hennes dotter in på tomten.
Flickan gick mot Ludde… Vi saktade ner bilden, och det vi såg fick oss att tappa hakan. Min hund…
Flickan höll något i handen… något blänkande…
En elchockpistol.
Polisen utbytte chockerade blickar.
Bilden visade tydligt hur flickan sträckte sig fram *klick*. Ludde tjöt, hoppade upp och försvann i panik. Flickan snubblade bakåt och föll. Skrapsåret kom säkert från fallet eller kanske en buske hon skrapat sig.
Mamman blev kritvit när hon såg filmen.
“Det här… det här stämmer inte”, mumlade hon och såg ut som om hon sett ett spöke. “Den där… den är inte hennes…”
En av poliserna vände sig mot henne.
“Var fick barnet en elchockpistol ifrån?”
Kvinnan sjönk ner på golvet.
“Den är… min mans. Han förvarade den i bilen… hon måste ha tagit den utan att fråga…”
Tystnaden var så tjock att man kunde skära den med en kniv. Ludde, som verkade lättad, linkade in i huset som för att kolla att allt var som det skulle.
Stackars Ludde. Vad han måste stå ut med ibland! Folk och deras oförskämdhet…
