**Dagbok 15 maj 1993**
Idag tänkte jag på henne igen. Hon lämnade honom med fem döttrar och efter 32 år kom sanningen fram och chockerade alla.
Flickorna Saga, Lovisa, Elin, Maja och Tuva växte upp friska, vackra och otroligt nära varandra. Alla hade samma blå ögon som sin far, men var och en hade sin egen unika själ. Saga, äldst med två minuter, var en född ledare som alltid organiserade lekar och skolarbete.
Lovisa, den lugna och känsliga, tröstade systrarna när det var svårt. Elin, den mest sociala, kunde få alla att skratta med sina skämt. Maja, den tysta och observanta, lade märke till allt som andra missade.
Tuva, den yngsta, var så söt som honung, och hennes leende kunde smälta vilket hjärta som helst. Tillsammans var de oskiljaktiga, och det som band dem var en djup kärlek till sin far, som alltid stod stark. Hela den lilla staden i Småland såg upp till honom.
Erik blev en lokal legend fadern till fem flickor, en man som inte gav upp trots ödets slag. Men han brydde sig inte om skvaller eller beröm. Han drömde om att hans döttrar skulle växa upp till starka, lyckliga och fria kvinnor, som kunde gå genom livet med högt huvud.
Men ingen visste att den här historien dolde en hemlighet. Något Erik hade tigit om sedan hans fru lämnade dem. En detalj som år senare kom upp till ytan och förändrade allt vad folk trodde om den här familjen.
Men livet hade fler prövningar i beredskap åt Erik. När flickorna fyllde tio år var han med om en allvarlig olycka. Han levererade paket på cykel genom de smala gränderna när en skakig bil körde på honom.
Flera dagar låg han på intensiven, balanserande mellan liv och död. Flickorna bodde tillfälligt hos en snäll kvinna från den lokala kyrkan, tant Birgitta, som alltid beundrat Eriks styrka. Då samlade hela samhället sig de arrangerade loppisar, samlade in pengar och ordnade lotterier.
För första gången gav världen tillbaka den kärlek Erik sått i åratal. Och vet du vad som förvånade läkarna mest? Hans tillfrisknande var ett mirakel. Som om en mystisk kraft höll honom vid liv, som om hans uppdrag inte var slutfört än.
Erik kom hem starkare, mer beslutsam, med ännu större tro. Han svor: *Så länge jag finns här, ska mina döttrar aldrig känna sig ensamma.* Och så fortsatte de, år efter år, med kamp, med segrar, med en fars kärlek som inte gav upp trots trötthet och smärta
