Det var en helt vanlig kväll i en liten ICA-butik mitt i en stillsam förort till Stockholm. Precis utanför dörren satt en katt mager, med tovigt hår, men med ögon så vänliga att de nästan smälte hjärtan.
Hon satt med tassarna prydligt ihop, reste sig då och då för att sno sig mot förbipasserandes ben. Det var ingen främling för folket här många brukade ge henne lite mat. En slängde en bit falukorv, en annan delade med sig av en skiva knäckebröd.
Katten tog försiktigt emot allt, men inte för egen del: i ett gammalt förfallet garage i närheten väntade tre hungriga kattungar. Varje liten bit bar hon till dem, för deras liv betydde mer än hennes eget.
Den här dagen kom hon lite tidigare än vanligt och började tjuta lite sorgset för att få uppmärksamhet. Några stamkunder kastade en bit korv, som hon fångade med kattens vanliga grace. Alla såg med ömkan hur hon, utan att smaka själv, genast sprang iväg med bytet till sina ungar. Alla tyckte synd om den lilla mamman alla utom en.
En äldre kassörska, ny på jobbet, var alltid sur och grinig. Hon tyckte att gatukatter bara var till besvär och förstörde butikens stämning. När hon såg katten komma tillbaka för mer mat, muttrade hon bara:
Är du här igen?
Och när katten kom för nära, gav hon den en spark utan att blinka. Katten gav ifrån sig ett hjärtskärande ylande och försvann. Men kassörskan skulle snart bli djupt ångerfull.
En ung kvinna som stod och väntade på sin tur såg alltihop. Hon brukade mata katten och hade till och med funderat på att adoptera en av kattungarna. Chockad drog hon upp mobilen och spelade in händelsen.
Skäms du inte? fräste hon åt kassörskan, som bara fnös och viftade bort henne.
Kvinnan bråkade inte hon visste att videon skulle tala för sig själv. Hon lade upp klippet på Facebook med en kort text:
Den här katten ber inte om mat för sig själv, utan för sina ungar. Idag fick hon en spark istället. Sprid sanningen.
Inlägget spreds som en löpeld i lokala grupper. Folk skrev arga kommentarer och krävde att något skulle göras.
Butikschefen, när han fick höra om skandalen, tvekade inte han sparkade kassörskan på direkten för att rädda butikens anseende.
Och katten? Hennes historia fick ett lyckligt slut, tack och lov. Många ville hjälpa någon tog med kattmat, andra betalade för veterinärbesök, och en snäll familj adopterade henne och kattungarna.
Nu hade hon ett riktigt hem där hon inte behövde sitta och tigga eller vara rädd för grymma människor. Och kassörskan? Hon lärde sig den hårda vägen att om man är elak mot de svaga, så kommer det tillbaka som en boomerang.
