En dag kom maken hem från sin mor, suckade och föreslog ett faderskapstest för deras tvååriga dotter: »Inte för mig, för mamma«
»I sex månader före vårt bröllop upprepade hon till sin son: Gif dig inte med henne, hon passar inte dig!« berättar Moa, trettio år, med en röst som darrade av ilska. »För vacker, hon kommer att vara otrogen! Vi skrattade åt det, skämtade om att Anton borde ha valt en krokodil istället för att undvika bedrägeri. Men nu skrattar vi inte längre. Inte alls.«
Moa ser sig inte som en bländande skönhet. En vanlig ung kvinna från en förort till Göteborg, välvårdad som de flesta. Smal, välkammad, enkelt klädd, har hon alltid varit kräsen i kärlek och respekterat sig själv. Varför hennes svärmor, Birgitta, bestämde sig för att Moa var lättsinnig och otrogen förblir ett mysterium. Men denna kvinna har förvandlat sin svärdotters liv till ett helvete.
De har varit gifta i fyra år och har en dotter. Moa är föräldraledig, hennes dagar består av att laga mat, städa och byta blöja. De enda hon träffar? De andra mammorna i parken. Men Birgitta ger sig inte. Hon misstänker Moa för otrohet och spionerar på henne som en billig deckarfilm.
»Hon har alltid hållit koll på mig!« suckar Moa, med ögonen blanka av tårar. »Hon ringde för att kolla, dök upp utan förvarning, försökte kontrollera varje steg. Först försökte jag skratta åt det. Jag berättade för Anton, vi skrattade. Men det är utmattande! Jag har exploderat flera gånger, vi har bråkat. Hon lugna ner sig en tid bara för att börja om igen.«
Den första skandalen kom några månader efter bröllopet. Birgitta dök upp utan förvarning på Moas arbete. Inget samtal, ingen anledning. Bara för att kolla: »Jobbar hon verkligen här? Eller ljuger hon för sin man för att springa till älskare?«
»Jag vet inte ens hur hon lyckades komma in!« säger Moa upprört. »Vi har säkerhet, besökare måste anmäla sig. Jag höll på att svimma när receptionisten visade in henne: Någon här för dig. Jag frågade: Birgitta, vad gör du här? Och hon svarade: Jag ville se var du jobbar. Medan hon spanade in rummet! Vårt kontor är öppet, alla sitter vid sina skärmar. Jag vågar inte tänka på om jag hade haft ett stängt kontor«
Receptionisten, Elin, berättade senare för Moa att denna konstiga kvinna ställt tusen frågor. »Sedan när jobbar hon? Kommer hon i tid? Pratar hon med någon? Har hon någon här? Jag sa att du var gift!« tillade Elin förvirrat. Moa var rasande. När hon kom hem exploderade hon inför Anton: »Din mamma har gått för långt! Prata med henne, det här är ju galet! Hon tittade nästan under mitt skrivbord för att hitta en älskare. Fast vem vet«
Anton verkade ha en allvarlig diskussion med sin mor. En relativ lugn period följde. Birgitta ringde på kvällen, frågade efter nyheter, skickade bullar. Moa hoppades att stormen var över. Fel.
Nästa incident hände under hennes graviditet. Sjukskriven sov hon hemma, med telefonen avstängd, när ett oväsen väckte henne: bankande på dörren och en oavbruten ringklocka. »Jag hoppade till, trodde det var brand!« berättar hon. »Jag kikade i titthålet Birgitta! Ansiktet förvridet, slog på dörren och ringde som en galning. Jag vågade inte öppna. Jag ringde Anton: Kom nu, jag fattar inget! Han kom på tjugo minuter. Under tiden stod hon kvar utanför dörren«
De skrek på Birgitta. Moa hotade att ringa polisen eller en psykiatrisk klinik om det hände igen. »Håll henne borta från mig!« krävde hon. Lugnet återvände tillfälligt.
Moa födde en dotter, men hennes svärmor vägrade ens träffa henne. Anledningen? I Antons familj hade det bara funnits pojkar. En flicka, enligt Birgitta, var bevis på otrohet. »Jag lyssnade inte ens på det där skitsnacket,« säger Moa. »Jag pratar inte med henne längre. Anton träffar henne en gång i månaden, utan oss. Så mycket bättre. Jag skulle aldrig lämna min dotter hos henne.«
Det värsta kom senare. En kväll kom Anton hem från sin mor, mörk i blicken, och föreslog ett faderskapstest. »Inte för mig, Moa, för guds skull!« stammade han. »Det är för mamma. Så att hon äntligen slutar! Hon blir galen, och jag får ta allt det här«
Moa brast ut i ett bittert skratt. »För din mamma?« Hennes röst darrade av ilska. »Säg att du tror på hennes galenskaper! Hon kommer aldrig sluta. Även med tre tester skulle hon säga att vi fuskat med resultaten! Jag tänker inte leka med henne, punkt slut.«
»Det är bara ett test« envisades Anton.
»Varför?« Moa stirrade på honom, höll tillbaka tårarna. »Jag vet vem som är min dotters pappa. Och du? Om du behöver det, okej. Men först skiljer vi oss. Jag stannar inte hos en man som inte litar på mig!«
Hennes ord föll som en dom. Förtroendet mellan dem sprack, förgiftat av hans mor. Moa kände att hon var på randen till avgrunden, utan en aning om hur hon skulle rädda sitt äktenskap från denna galenskap.
