Det var en helt vanlig dag på sjukhuset i Göteborg. I receptionen surrade luftkonditioneringen, sjuksköterskorna skrev in nya patienter, läkare småpratade i korridorerna och droppet rann långsamt i patientrummen.
Huvudsköterskan Lisa Andersson gick igenom journalerna när hon plötsligt hörde snabba klor som skrapade mot golvet. Från slutet av korridoren kom en stor, rödbrun hund springande med en svart påse hårt knuten i munnen.
Vad i hela friden gör en hund här? Det här är ju ohälsosamt! Ta bort den! ropade Lisa.
Två läkare, kirurgen Erik Lundqvist och sköterskan Sofia Berg, sprang efter hunden. Men hunden var snabbare den susade förbi dem, ignorerade alla förvånade blickar och fortsatte längs korridoren. Patienter kikade ut från sina rum, några skrattade, andra viskade förvirrat.
Plötsligt stannade hunden framför en dörr med en röd skylt. Den tappade påsen och började gnälla, sedan skälla högt. Den ställde sig på bakbenen och krafsade på dörren som om den bad att få komma in.
När läkarna äntligen hann ifatt hunden förstod de varför den sprang omkring på sjukhuset. Sofia böjde sig ner och öppnade försiktigt påsen. Inuti låg en liten valp, knappt vid liv, med en benvriden fot och blod i pälsen.
Den den har burit hit honom för hjälp, viskade Erik.
Senare visade det sig att valpen blivit påkörd av en bil i närheten. Hunden var antagligen mamman på något sätt hade hon förstått att sjukhuset var stället där hennes unge kunde räddas.
Läkarna fick improvisera, för det fanns ingen veterinäravdelning. Men Erik och två andra medarbetare hittade verktyg och sydde ihop såren. Valpen fick en spruta och en gipsad fot.
Alla på sjukhuset var häpna över hur smart och beslutsam hunden varit. Medan läkarna arbetade, satt hon vid dörren och tittade oroligt på sin valp. När operationen var klar slickade hon försiktigt valpen över nos
