*Dagbok*
Regnet slog mot det stora fönstret i den enorma villan där miljonären Isak Lindgren bodde, strax utanför Stockholm. Inne i huset stod han framför den flammande spisen med en kopp svart kaffe i handen och stirrade in i elden. Rikedomen hade gett honom all lyx men inte frid.
Plötsligt hördes en knackning på dörren.
Isak rynkade pannan. Han väntade ingen. Personalen hade ledigt och oväntade besök var sällsynt. Han lade ifrån sig koppan och gick mot ytterdörren.
Där stod en kvinna, genomblöt, med en liten flicka i famnen. Kläderna var enkla och slitna, hennes ögon tomma och trötta. Flickan, inte mer än två år, höll sig fast i moderns tröja och tittade tyst.
Förlåt att jag stör, herr Lindgren, sa kvinnan med darrande röst. Jag har inte ätit på två dagar. Om jag får städa ditt hus, behöver jag bara en tallrik mat till mig och min dotter.
Isak stelnade till.
Inte av medlidande, utan av chock.
Elsa? viskade han.
Hon tittade upp, oförstående. Isak?
Tiden tycktes stanna.
För sju år sedan hade hon försvunnitutan förvarning, utan avsked, bara försvunnit.
Han tog ett steg bakåt, hjärtat bultade. Det sista minnet han hade av Elsa Berg var henne i en röd sommarklänning, barfota i trädgården, skrattande som om inget kunde skada henne.
Och nu stod hon här, i trasiga kläder, utmattad och trasig.
Var har du varit? frågade han med spänd röst.
Jag kom inte för att träffas igen, sa hon svagt. Jag behöver bara mat. Sedan går jag.
Hans blick föll på flickan. Ljust lockigt hår, klara blå ögonprecis som hennes mor.
Är hon min? frågade han lågt.
Elsa sänkte blicken, tyst.
Isak steg åt sidan. Kom in.
Inne i huset omfamnade värmen dem. Elsa stod obekväm på marmorgolvet, medan Isak bad kocken att laga mat.
Har du fortfarande personal? mumlade hon.
Självklart, svarade han med en skärpa i rösten. Jag har allt utom svar.
Flickan sträckte sig mot en skål med jordgubbar och viskade: Tack.
Isak log svagt. Vad heter hon?
Maja, viskade Elsa.
Namnet träffade honom hårt.
*Maja*det namn de en gång drömt om till en dotter, när deras värld var hel.
Isak sjönk ner i en stol. Berätta nu. Varför lämnade du mig?
Elsa tvekade, sedan satte hon sig mittemot honom och slog armarna om Maja.
Jag fick reda på att jag var gravid samma vecka som ditt företag gick på börsen, sa hon. Du jobbade dygnet runt. Jag ville inte vara en börda.
Det var mitt val, snäste han.
Jag vet, viskade hon, med tårar i ögonen. Sen fick jag veta att jag hade cancer.
Hans hjärta sjönk.
Det var stadium två. De visste inte om jag skulle överleva. Jag ville inte att du skulle behöva välja mellan ditt företag och en döende flickvän. Så jag gick. Födde ensam. Gick igenom cellgiftsbehandling ensam. Och överlevde.
Han blev stumilska och sorg blandades.
Trodd
