**Murres försvann**
Lovisa, är du hemma? Erik stormade in i lägenheten och stelnade till när han såg sin fru i hallen. Hon satt på huk och snyftade högt. Jag förstod ingenting av vad du sa. Du grät så att orden inte gick att urskilja. Sen tog telefonen slut på batteri, precis när man behövde den. Vad har hänt, Lovisa? Du ser helt förstörd ut.
Murre är borta fick Lovisa fram med möda. Han är inte här.
Vadå borta?! Erik stirrade förvånat. Vart kunde han ha tagit vägen? Kan du förklara ordentligt? Kanske gömmer han sig någonstans i lägenheten?
Nej. Din syster Viktoria Hon sa att Murre råkade springa ut i trapphuset när hon gick ut med Micke för att ta en promenad. Men du förstår väl, Erik, vår Murre Han skulle aldrig springa ut självmant. Varför skulle han vilja vara ute när han nästan dog där ute? Jag tror hon släppte ut honom med flit
Va?! Erik knöt nävarna. Var är hon nu? Var är Viktoria?
Hon sa något om att gå till affären Jag vet inte. Jag har letat efter Murre hela tiden, men han är ingenstans. Ingen har sett honom i närheten. Hur kan någon göra så här, Erik? Är det möjligt att en människa kan vara så elak? Kasta ut ett försvarslöst djur på gatan. Mitt i vintern. Finns det ingen gräns?
En vanlig människa? Nej. Men Viktoria Viktoria kan. Speciellt när hon redan gjort något liknande förut. Oroa dig inte, hennes fötter kommer inte att röra den här lägenheten igen. Vad gjorde vi ens som lät henne flytta in?
***
En månad tidigare
Erik var på väg mot hållplatsen när han plötsligt upptäckte något grått under snön.
Först trodde han det var en sten som låg på marken. Men stenen var märklig den låg inte bara där, den skakade också, som en gammal kylskåp.
Det var nog det som fångade hans uppmärksamhet. För han hade aldrig sett, och ännu mindre hört, en sten som skakade av kyla.
För att tillfredsställa sin nyfikenhet gick Erik närmare.
Och först då märkte han att det inte var en sten, utan en liten grå kattunge.
Så där ja muttrade Erik och kliade sig i nacken. Vad gör du här, lilla vän?
Men det var en retorisk fråga.
För vem som helst skulle veta vad husdjur gör ute på gatan. De försöker överleva Och den här lilla katten försökte bara klara sig.
Den jamade inte, ropade inte på hjälp Nej. Den låg bara där och skakade.
Det verkade som om den redan gett upp hoppet om att någon skulle bry sig. Så den vände sig inte till människor. Istället försökte den hålla sig varm på egen hand.
Erik lyfte försiktigt upp den lilla från marken, borstade av snön från pälsen och stoppade den innanför jackan innan han skyndade mot hållplatsen precis när bussen kom.
På vägen hem kom han ihåg att Lovisa länge velat ha en kattunge en grårandig en, men de hade aldrig fått tid att gå till ett katthem.
Och nu hade ödet nästan lagt en i hans famn. När ödet ger något, tar man det.
Lovisa, jag har en överraskning åt dig, sa Erik glatt när han kom in i lägenheten.
Åh, du har bara bortskämt mig på sistone, log hans fru när hon kom ut i hallen. Först guldörhängen, sen den nya telefonen jag drömt om, sen biobiljetter. Vad är det den här gången? Skidresa?
Bättre! Erik log brett och öppnade jackan för att visa kattungen. Här! Jag hittade den ute. Du ville ju ha en grårandig en, eller hur?
Herregud, viskade Lovisa. Den är ju genomfrusen, stackars liten. Ge hit, jag ska värma den. Och du, klä av dig, tvätta händerna och kom in i köket. Middagen är klar.
Lovisa tittade på kattungen igen och log: Så söt den är
Så fick Erik och Lovisa Murre. De funderade länge på namn, men till slut landade de i det klassiska.
Jag tycker Murre passar bättre än typ Tom eller Lucas.
Håller med, älskling.
Den glädjefyllda händelsen ägde rum i slutet av november, när den första snön föll. Så katten hann aldrig uppleva alla utmaningar med ett liv på gatan under vintern.
Och tack för det. För många blir det testet det sista
Under de två veckor Murre bodde i sitt nya hem blev Erik och Lovisa väldigt fästa vid honom.
Eller rättare sagt, de älskade honom redan första dagen, men med varje dag växte kärleken.
Katten tyckte också om Erik och Lovisa snälla, goda människor. Sådana skulle inte såra honom eller kasta ut honom, som hans tidigare ägare gjort. Så han kände sig trygg.
Även när han av misstag knuffade ner saker från bordet eller byrån blev han inte skälld på, utan de sa bara att han skulle vara försiktigare nästa gång.
“Absolut!” jamade Murre säkert, medan han för tionde gången den dagen hoppade upp på byrån i sovrummet och knuffade ner fjärrkontrollen.
Allt var bra, tills det en morgon knackade det på dörren.
Vem kan det vara en söndag morgon? Erik gned sig i ögonen och tittade på klockan halv sju.
Det var fortfarande mörkt ute.
Kanske grannarna? föreslog Lovisa. Har de problem?
Jag kollar.
När Erik gick ut i hallen och öppnade dörren stod hans syster Viktoria där. Och inte ensam med sin femårige son Micke.
Hej, lillebror, log hon. Vi kom på besök. Du har väl inget emot det?
Egentligen
Jag vet, jag vet man ska säga till i förväg. Men jag var i en sits där jag inte hann. Och vid den här tiden hade du nog inte svarat i telefonen heller. Så jag tänkte att vi kunde komma direkt. Får vi komma in? Och hjälp med resväskan, den var tung att bära upp till fjärde våningen.
Erik släppte förstås in systern och brorsonen. Men resväskan gjorde honom misstänksam. Folk brukar inte ta med sig resväskor på vanliga besök.
Har något hänt?
Är det inte uppenbart? svarade Viktoria med en motfråga. Min man sparkade ut mig. Hittat en ny kvinna, kan du fatta? Och jag har ingenstans att ta vägen. Om du inte har något emot det, kan jag bo här ett tag. Tills jag vet vad jag ska göra. Vi kan till och med fira nyår tillsammans. Skulle det inte vara kul? Vi har ju knappt setts på fyra år. Vi är ju ändå syskon.
Du vet varför vi inte
