**Dagboksinlägg**
Jag har bestämt mig inte mer hjälp så länge hon stannar hos den där lättingen. Jag sa till min dotter att hon måste bli självständig.
“Inte en krona till så länge hon inte skiljer sig från honom.” Det var mitt ultimatum. Varje dag genljuder vårt hem av gräl inte mellan mig och min man, utan på grund av min svärson. Den mannen min dotter valt att gifta sig med är så lat och ansvarslös att det inte finns gränser. Han har inte haft ett riktigt jobb på över ett år, nöjer sig med små ströjobb och lägger resten av tiden på att glo. Min dotter bär hela familjens börda, tar hand om två små barn samtidigt som hon är föräldraledig. Och han? Han existerar bara.
Självklart kan hon inte jobba heltid tvillingarna kräver konstant uppmärksamhet. Jag erbjöd hjälp, men under ett villkor. Ett hårt och tydligt krav: inte en krona till så länge hon inte lämnar den där parasitern. Att hjälpa henne är på sätt och vis att underhålla honom också. Och jag tänker inte längre finansiera någons lättja.
Redan från början ogillade jag Markus. Jag hoppades det skulle gå över, att hon skulle vakna. Men nej de gifte sig. Ungdom, kärlek, illusioner allt det där förblindade henne. Och nu får vi hantera konsekvenserna.
Min man och jag gav dem mormors lägenhet. Tidigare hyrdes den ut, och det var vår enda extra inkomst på pensionen. Men de unga hade inte råd att betala hyra, så vi gav efter. Jag bad dem bara renovera lite, så barnen skulle ha det bra.
Då visade Markus sitt rätta ansikte:
“Jag håller inte på med sånt. Jag är ingen hantverkare, jag är intellektuell. Låt de som får betalt göra jobbet. Anlita proffs.”
Men med vilka pengar, undrar jag? Han har inte ens tjänat ihop till en skruvmejsel. Allt han kan är att filosofera och klaga på oturen. Jobba kvällar? Omöjligt. Helger? “Man måste vila.” Han har uppenbarligen vant sig vid att allt ska serveras honom.
När jag sade rakt ut att han var en latmask, blev han sårad. “Du är orättvis mot mig.” Och min dotter? Istället för att stötta mig, förebrådde hon mig:
“Nu bråkade vi igen, tack vare dig. Varför ska du blanda dig i?”
Jag bestämde mig för att hålla mig på avstånd. Men jag var tydlig: om hon valt den här situationen, får hon stå för det. Kom inte och tig sen. Men när jag fick veta att hon väntade tvillingar, gick hjärtat sönder. Jag trodde Markus skulle ta sig samman, men nej ingenting. Allt hamnade på oss. Vi fixade renoveringen, skaffade barnsängar och följde henne till läkaren. Han? Kvar på soffan, framför datorn.
Elin gjorde sitt bästa, men det syntes att hon började förstå vem hon gift sig med. Tillsammans fixade vi lägenheten så gott det gick. Allt gjort för hand. Självklart köpte han några billiga småsaker senare det ursäktar inget. När man har en familj att försörja, måste man agera som en man. Han? Bara en inneboende i ett hem där andra gör allt.
Sen upptäckte vi hur de fick ekonomin att gå ihop: de hade skaffat ett kreditkort. Utan att säga något. De dolde det. Och så kom samtalet:
“Mamma, vi klarar inte det här. Hjälp oss”
Jag var rasande.
“Elin! Du skaffade barn med en man som inte ens kan byta en glödlampa! Hur tänkte du klara det ensam?”
“Det är bara en svacka”
“Vilken svacka? Du har ett hem, föräldrar som bär allt. Och han? Han hittar inte ens ett jobb antingen är lönen för låg, det är för långt bort eller tiderna passar inte!”
“Mamma, du förstår inte Han letar! Han vill bara inte jobba för småpengar!”
“Men det är med småpengar man lever! Du, dina barn och han på vår bekostnad!”
Jag har fått nog. Jag vägrar vara en pengako. Jag sa till henne:
“Så länge du inte lämnar honom, glöm vår dörr. Inte en krona till. Om du vill leva med honom, får du stå för det.”
Hon brast i gråt.
“Ska mina barn växa upp utan far?”
Då sade jag det jag tänkt länge:
“Hellre ingen far än en sån förebild. En man som lever på andras bekostnad.”
Jag är en mor. Men jag vägrar vara ett offer. Jag vill se min dotter uppfostra sina barn med en man, inte en börda. Jag vill att hon ska respektera sig själv. Att hon inte ber om hjälp medan han sitter och sippar te. Hon lade på luren, men jag vet en dag kommer hon att förstå.
