“Jag har fått nog!” skrek Markus så fort han och Elin kom in i lägenheten. “Ska du aldrig lära dig att hålla tungan i styr?”
“Vad sa jag egentligen?” protesterade Elin.
“Behöver du fråga?” Markus flinade illa. “Du har gått över alla gränser, kära du. Dags att lära dig veta hut!”
“Markus, vad är problemet egentligen?” backade Elin undan.
“Problemet är att ditt beteende inte ens är acceptabelt! Själv är du en liten fnaskig tös, men så mycket attityd!”
“Inte alla kan vara en jätte som du!” svarade Elin skarpt. “En tjej ska vara liten och elegant!”
“Och tyst, foglig och lydig! Något du saknar totalt!” Markus öppnade bältet och drog ut det ur byxorna. “Dags att visa dig hur man uppfostrar ordentligt!”
“Har du blivit galen?” Elin backade ytterligare. “Tänker du slå mig?”
“Uppfostra!” morrade Markus. “Och straffa för din stora käft! Du höll ju på att ge mamma en hjärtattack idag!”
“Hon får väl sluta prata strunt då!” fräste Elin. “Varför skulle jag ta av mig mina fina skor, som jag för övrigt hade i en påse, för att sätta på mig hennes äckliga tofflor? Inte fan tänker jag gå runt som en kortvuxen ankunge!”
“Det är helt normala tofflor!” röt Markus och närmade sig. “Till gäster!”
“Och sen när ska gäster diska och städa spisen?” frågade Elin och lade huvudet lite på sned. “Jag tål inte när någon befaller mig!”
“Precis därför ska du få smaka på repan nu! Du är min fru, men beter dig som en bortskämd prinsessa. Dags att visa dig din plats! Och att respektera mina föräldrar!”
“De får väl skärpa sig då!” Elin slank undan in i sovrummet. “De är ju de som är oförskämda först! Du borde ställa dig bakom din fru istället. Titta på mig liten och ömtålig, men de trampar på mig ändå!” Hon gjorde en liten surmun, men höll ögonen på maken.
“Om du nu betedde dig efter din storlek och din roll, skulle ingen behöva vara elak mot dig! Men du måste alltid ha en åsikt. Nu ska jag banka ur dig den!”
“Snälla, gör det inte!” Elin snyftade lite. “Du kommer göra ont!”
“Javisst ska jag det!” fnös Markus belåtet. “Så ont att du aldrig glömmer din plats igen! Så liten du är, men du tror att du är drottning!”
“Låt bli!” skrek hon och tryckte sig mot väggen, hopkrupen. “Snälla, sluta!”
Markus gick fram och höjde bältet: “Jo, det ska jag! Såna som dig behöver en rejäl omgång, annars lär ni er aldrig!”
Markus första möte med sin blivande frus föräldrar hade satt djupa spår. Fredrik, som insisterade på att bli kallad “pappa Fredde”, skakade länge hans hand innan han drog honom i en hård kram:
“Min grabb! Jag gör allt för dig! Drömt hela livet om en son, men Marika fick bara fram den här tjejen och sen vägrade hon fler. Jag som längtat efter att fiska med en son, gå på fotboll, jaga! En son, inte allt detta tjejtjafs! Men med dig, svärson, ska vi ha kul!”
“Glad att höra, pappa Fredde,” svarade Markus generat. “Jag är inte så bra på fiske.”
“Strunt samma! Ingen är expert från början!” skrattade Fredrik. “Nu har jag ju en son ändå! Jag lär dig allt!”
“Om jag får tid…”
“Du fattar inte hur lycklig jag är!” Fredriks ögon glänste. “Med dem här två finns det ju inget att prata om!” Han nickade mot dottern och hustrun. “Men vi kan snacka bilar, rymden, klaga på allt kvinnogejngel!”
Marika sköt undan sin man och bad Markus komma till bordet: “Det här är ett ömt ämne,” sa hon ursäktande. “Han har fem systrar och jobbar med bara kvinnor. Han lämnade mig nästan på BB när jag sa att det blev en flicka. Nu får han äntligen någon att prata med!”
“Jag gör mitt bästa,” sa Markus blygt och satte sig.
“Det tror jag nog,” log Marika. “Om du visste hur han längtat efter en son! Försökte till och med göra Elin till en grabb en stund tur att jag ingrep! En flicka ska vara mild, öm och elegant!” Hon gav sin man en blick: “Inte vad du försökte göra henne till!”
Fredrik såg sur ut, men vände sig sedan mot Markus med ett brett leende.
“Ser du?” sa Marika. “Fortfarande arg på oss. Ibland kommer han hem ivrig för att berätta något, men inser att det inte är en ‘kvinnlig’ grej. Då svär han och går. Ibland pratar vi knappt på en hel dag. Men när du kom in i vårt liv, Markus…” Hon klappade honom på armen. “…blev han som förnyad! Men om han blir för mycket, säg till. Jag sätter stopp!”
“Nej då, inga problem! Vi kommer nog bra överens.”
“Det låter bra!”
Fredrik höll sitt ord. Han drog Markus in i sitt liv och började genast klaga:
“Du anar inte hur glad jag är att vi äntligen har en man till i familjen! Nu kan vi hålla stånd mot dem! Annars är det omöjligt att leva! Svär man lite ja, det händer så börjar det genast: ‘Här är ett respektabelt hem, inte en kasern!’ Man får inte ens gå i kalsongerna hemma! Marika: ‘Det här är inte en badhus!’ Och Elin hakar på: ‘Usch, pappa!'” Fredrik gjorde en avskärande rörelse över halsen. “Jag är så trött på deras fniss!”
“Fina damer, vad ska man göra?” sa Markus.
“Åh, tala inte om det! Så fina att de är genomskinliga! När de går på diet är det kört bara broccoli och spenat i kylen. Man kan lika gärna be grannen om soppa!”
“Jag menade mer deras sinnelag,” flinade Markus.
“Ja, ja, det där sinnelaget! De drog med mig på teater. Rena vansinnet alla älskar eller hatar varandra, och alla lider i tur och ordning! Jag smet efter pausen. Men då fick jag höra en utskällning! Nu kör jag dem bara dit och hämtar. De åker på alla utställningar och konserter jag undrar hur jag överlevt all den här kulturen!”
“Men kvinnor ska ju vara sådana,” sa Markus.
“Marika valde jag för att hon höll sig på sin plats,” suckade Fredrik. “Men jag trodde hon skulle ge mig en son. Då hade allt varit perfekt. Men istället…” Han viftade avfärdande. “Alla har normala barn, men jag fick en tjej! Den enda glädjen är att hon tog med dig hit.”
“Vi ska ju bo separat när vi gifter oss,” påminde Markus.
“Bra!” instämde Fredrik. “Lås in den där fina damen i köket, och jag gör likadant med min! Då kan vi leva som riktiga m
