Från själens djup
I halvdvala efter sömn vilade Sigrid i sängen, så skönt att dröja mellan dröm och verklighet. Ännu hade hon inte öppnat ögonen, men tankarna flödade:
Vad härligt, idag är det ledig dag. Ingen brådska, ingen att lyssna på klagande patienteribland inte ens sjuka.
En blick på klockan avslöjade att hon sovit länge, men hon hade ingen lust att stiga upp. Då plingade telefonenett meddelande från Markus: Ska ut och fiska, du har väl ledigt? Vi åker om en timme. Snälla, säg ja!
Sigrid log och föreställde sig Markus med metspö. Det mindes hon från skoltiden, när de som tonåringar tillbringade somrarna vid ån. Då fiskade han faktiskt, och de kokade fisksoppa över eldnaturligtvis han, inte hon. Men aldrig hade hon smakat något godare. Så kändes det då.
De hade varit skolkärlekar, oförstående för att livet skulle skilja dem åt. Klassenkamraten Annika ställde sig ständigt emellan, men Markus skötte henne med elegans.
Annika, du är inte min smak, sa han när hon envisades med att bjuda ut honom efter skolan.
Nåväl, vi får se vem som är det, genmälde hon utan att ta illa upp och gav Sigrid en listig blick.
Sigrid betraktade henne ironiskt; hon visste att det var hon Markus ville ha.
Efter studentexamen började Sigrid på läkarprogrammeten barndomsdröm. Markus valde en lokal yrkesskola som bilmekaniker; han visste att högre studier inte var för honom. De höll kontakten, skrev och ringde. Sigrid åkte hem på loven från Uppsala, medan Markus stannade kvar i den lilla landsortsstaden där alla kände varandra.
Glöm inte mig där uppe i storstaden, sa Markus ofta. Jag saknar dig.
Vad pratar du om? Du finns alltid i mina tankar. Synd att resan tar åtta timmar, annars hade jag åkt oftare.
På sommarloven var de oskiljaktiga. De hängde i trädgården, tittade på bilder i telefonerna, badade i ån med kompisaralla hemma på lov. Underbart.
Markus födelsedag i september blev alltid sorglig.
Vi kan inte ens fira tillsammans längre, klagade Sigrid när hon ringde och skickade vackra kort.
Den här gången firade han på ett café med vännerdär dök Annika upp med en kompis. Hon hade inte kommit in på något efter gymnasiet och jobbade nu som frukthandlare på torget.
Tjena, gamla klasskamrater! Varför sitter ni här utan tjejer? sa hon skrattande.
Sitt ner då, bjöd Markus med en gest mot stolarna, mest av artighet.
De satt kvar till stängning. När alla skildes åt, skickade Annika iväg sin väninna och tog Markus under armen.
Du kan väl följa mig hem? Lämnar du mig ensam mitt i natten?
Var är din kompis?
Hon gick med någon av killarna.
På något sätt hamnade de på hennes veranda. Annika drog fram en vinflaska och plastglasupplagt i förväg.
Skål för din födelsedag!
De drack. Och drack igen. Markus märkte inte när berusningen kom, och Annika utnyttjade situationen med erfaren hand. Affärsägaren hon jobbade för bjöd ofta på drinkar…
När gryningen kom vaknade MarkusAnnika sov bredvid på en gammal soffa. Han kände sig illamående.
Nu kommer Sigrid att få veta. Annika kommer säkert berätta. Och Sigrid kommer inte förlåta mig.
Han klädde på sig i panik, grep jackan och sprang därifrån. Annika vaknade och såg honom försvinna.
Spring du. Nu kommer du inte undan, tänkte hon och log för sig själv.
Markus undvek Annika, men hon hittade honom ändåringde, dök upp på gatan. Till slut kom hon hem till honom. Modern öppnade.
Annika? Varför är du här? Markus är i skolan.
Jag väntar barn. Hans barn. Han undviker mig.
Markus moren väluppfostrad skollärareblekna
