Provsmakning
Vad som inte händer i livet, tänker Sigrid för sig själv, ibland lever folk ihop i åratal, och sen pang! så är det slut. Konstigt, va? Hon har flera såna vänner, och hon själv är inte heller främmande för det. Fast hon bodde inte lika länge med sin tyrann, men det hör till hennes historia.
Sigrid är nypensionär och ensam. Dottern är gift och bor med sin familj i Stockholm. Hon flyttade från byn efter gymnasiet, läste vidare och träffade sin man. Nu hälsar hon på ibland, men de har fullt upp med jobb. Dotterns barn går i skolan.
När Sigrid fortfarande jobbade, sa hennes kvinnliga kollegor ofta:
Sigrid, varför är du alltid ensam? Det finns ju massor av lediga män. Änkor och skilda, där familjelivet inte funkade. Sätt upp en annons eller kolla i nätet.
Det känns konstigt att ta initiativ själv. Ska jag ringa en främmande man? Och om han är skild, är det väl nåt fel på honom. En bra man blir inte lämnad, invände hon.
Ingen tvingar dig att gifta dig på en gång! Prata lite, och om du inte gillar honom så sluta ringa. Vad är det för konstigt? envisades Vera, som hittat sin man via en tidningsannons och nu lever lyckligt och delar med sig av råd.
**Provsmakning via annons**
Till slut vågade Sigrid svara på en annons. Första gången var det nervöst att ringa, men efteråt tänkte hon: Vad är det för fel? Vi pratar ju bara. Gillar jag honom inte, så ringer jag inte igen.
Hon ringde flera män, och redan efter första samtalet visste hon om det var värt att fortsätta. Hon började se saker annorlunda:
Kanske var det inte alltid mannens fel i skilsmässan. Vi kvinnor kan också vara svåra. Andras äktenskap är som en svart låda.
Så, då och då svarade Sigrid på annonser, men ingen fastnade. Hon undvek gärna skilda män hon litar inte på dem. Men ändå, ödet satte henne i kontakt med en. Strax efter första samtalet gillade hon Sture. De pratade länge i telefon.
Sture bodde i en närliggande by, och hon förstod att han hade eget hus och ett litet jordbruk. Så han bjöd hem henne först.
Kom hit en dag, Sigrid. Vi har pratat länge nu. Hade du inte gillat mig, skulle du inte ringt fler gånger. Jag möter dig vid bussen, okej?
Visst, det låter bra, lovade hon.
Sture imponerade på henne med sitt sätt att prata och behandla kvinnor. Han snackade inte skit om sin exfru. Han sa bara att de skildes efter många år, när barnen var vuxna.
Hon frågade inte varför. Hon avskyr själv när folk gräver i hennes historia. Varför gräva i det förflutna?
Men en sak gjorde henne fundersam:
Pratar du med dina barn? Kommer de på besök?
Nej. De står på mammas sida. Ringer inte ens.
Det oroade henne.
Vad som än hänt mellan föräldrarna, så ska barnen ha kontakt med båda. Om de inte ens ringer, måste det finnas en anledning, tänkte hon men sa inget.
**Mötet och traktering**
Nervös var hon på bussen, men hon lugnade sig. När hon steg av vid transformatorn stod en lång, trevlig man och log mot henne.
Sigrid?
Ja, det stämmer, svarade hon och log tillbaka.
Då är jag Sture. Kom, min häst står här, sa han och pekade på en svart, dyr SUV. Ska du få se hur jag bor.
Hon gillade att han mötte henne med blommor. Och att han inte lät henne vänta han var där i god tid.
Huset var stort och välskött. Trädgården prydlig, allt i perfekt skick. Inne var det lika snyggt.
Han måste vara noggrann, trots att han bott ensam länge, tänkte hon. Men samtidigt vaknade misstankar:
Varför lämnade frun allt? Ett hus hon satt sin själ i? Vad fick henne att ge upp?
Sture visade henne runt. Han var stolt, men hon undrade mer och mer.
Sitt ner, sa han. Vi tar en kopp kaffe.
Hon erbjöd hjälp av artighet, men han avböjde. Han hämtade koppar, skar tårta och serverade prydligt.
Vill du ha en snaps? frågade han.
Nej tack, jag dricker sällan.
Bra. Jag med. Bara på helger.
De småpratade och hon berömde huset.
Fint och stabilt. Man ser att du tar hand om det.
**Slit- och slängtest**
Ja, ett hus kräver en man med händerna på ratten. Annars ramlar det samman, sa han och såg belåtet runt köket.
Efter kaffet kom bomben:
Nu ska jag testa dig, Sigrid.
Va?
Duka av, torka bordet, tvätta disken och moppa golvet. Sen går vi ut till kon. Jag vill se om du kan mjölka.
Sigrid stirrade. Om han bara frågat artigt, hade hon hjälpt till. Men så här? Hon tog hand om disken utan ett ord. Han stod bredvid och iakttog hennes varje rörelse.
Golvet tänker jag inte moppa. Varför står du som en inspektör? Hade du bara sagt Sköt om köket, jag går till kon, så hade det varit annorlunda. Jag vet hur man städar. Men det här gillar jag inte, sa hon rakt ut.
Han försökte skämta bort det, men ville ändå att hon skulle mjölka. När hon vägrade, kom sanningen:
Ärlighet varar längst. Om du flyttar in, måste du ha med dig hemgift. Ko, höns, får. Sälj inte till släkten jag hämtar dem.
Sigrid skrattade.
Du är inte sen, du! Vi har inte ens pratat om det, och redan planerar du mitt lantbruk? Tror du att jag åkte hit för att bli din hushållerska? Nej tack, din plan funkar inte. Inte du, inte din ko, inte ditt feta hus. Gud bevare mig för såna som dig! Hon tog väskan. Behövs ingen eskort. Hej då.
På väg till bussen tänkte hon. En lokal kvinna stannade henne:
Den där Sture har haft massa kvinnor på prov. Alla städar, lagar mat men ingen duger. Han körde sin fru till vansinne. Hon fick inte ens ta med blommorna när hon flyttade. Försökte få huset via domstol, men vem vet om det lyckades. Spring så långt du kan.
Nu förstod Sigrid: Frun en bra man lämnar man inte.
