Den sjuka mormor dumpades på sin barnbarn för att leva ut sina dagar. Och när de fick veta att hon låg hos notarien – rev de sig i håret.
“God morgon, kära du”, fnös Elin när hon hörde sin svärmor Annas röst i telefonen. Om hon ringde, betydde det att hon tänkte förstöra just den goda morgonen.
Elin stod knappt ut med Anna. För övrigt var känslan ömsesidig. Det var inte för att svärdottern var en dålig människa. Hon hade bara blivit fru till Annas äldsta, ogillade son Markus och hamnade därför automatiskt på listan över obehagliga personer.
“Jag har underbara nyheter till dig”, sa Anna hånfullt. “Min svärmor, Kerstin, kommer nu att bo hos er. Ni får betala tillbaka för den oförtjänta lägenheten.”
Elin andades ut. Det var inte alls dåliga nyheter – svärmodern brukade komma med värre idéer. Först förstod den unga kvinnan inte vad hon hade gjort för fel, tills Markus berättade historien.
Markus var den äldsta av Annas tre barn. Hon fick honom utan man, som man säger, “i ogift stånd”, och skämdes för att ha honom i sitt liv. Ändå lyckades den snygga unga kvinnan, nu med en treårig son, sno åt sig en respektabel och rik änkeman, Karl-Göran. I äktenskapet fick de sedan två barn till – en pojke och en flicka.
Styvfadern var en smart och driftig man som byggde upp en kooperativ redan på 80-talet. Han klarade sig genom 90-talskraschen och under 00-talet gick det riktigt bra för honom. Han gjorde ingen skillnad mellan sina egna barn och styvsonen – alltid rättvist med leksaker, kläder och mat. Men han kunde också ge en omgång med bältet lika för alla om det behövdes.
Anna däremot gjorde tydlig skillnad. Mellan puffar och nyper väste hon ofta åt Markus:
“Varför fick jag dig, din mörkhåriga? Du är precis som din värdelöse far – en kråka bland duvor.” Hon syftade på sina egna ljusa barn.
Vad den stackars pojken hade gjort för fel, visste ingen. Han hade ju inte bett om att födas, och det var faktiskt tack vare honom hon fått en man. Karl-Göran såg den lilla pojken gråta i parken efter ännu en av mammans utskällningar och gick fram för att trösta. Så lärde han känna den elaka kvinnan.
Som make och far var Karl-Göran fantastisk – bortskämde sin fru, spenderade på barnen. Han hade pengar och tid till alla, och Markus kände sig aldrig som en främling. Men de yngre syskonen, uppmuntr
