För länge sedan, i en stad som heter Malmö, fanns det en försäljningschef vid namn Gustav Andersson. Han var ogift, och när den unga och vackra Elin kom in på sitt första arbetsdag i hans avdelning, blev han genast förälskad. Han gick fram till henne med ett varmt leende.
“God morgon, kollega”, sa han, och hans vänliga blick fick Elin att le tillbaka.
“God morgon”, svarade hon med en mjuk röst.
“Jaha, nu börjar du med dina uppgifter. Klara här kommer att visa dig runt – hon är den erfarna här.” Han nickade mot Klara. “Läs igenom arbetsbeskrivningen. Lycka till, jag hoppas vi kommer bra överens.”
Kollegorna, mest kvinnor, tittade nyfiket på sin chef. När han gått ut, viskade Klara till sin granne Vera:
“När har Gustav nånsin brytt sig om att välkomna nya anställda?” Båda skrattade.
Elin var försiktig i början – en ny arbetsplats kräver anpassning. Hon var inte direkt blyg, blyghet var aldrig hennes stil, men hon höll sig i bakgrunden och observerade. Trots att hon bara var tjugotvå hade hon redan skakat om i flera förhållanden. Redan under gymnasietiden hade hon inlett en kärleksaffär med en lärare betydligt äldre än hon, men han avbröt det när hans fru fick reda på det.
Det dröjde inte länge förrän Gustav bjöd ut henne på fika efter jobbet.
“Varför inte? Du är min chef, och med chefen ska man alltid ha goda relationer”, svarade hon med ett leende.
Hon log så naturligt att Gustav först trodde hon skojade. Men han blev glad – hon hade sagt ja. Gustav var trettio, ogift, och trots tidigare förhållanden hade inget blivit allvarligt. Den här gången gick det fort. Han blev kär, de träffades, och kollegorna blev förvånade när han meddelade att de skulle gifta sig.
### Gustavs äktenskapliga liv
Han uppfyllde alla Elis önskemål. Till och med hennes villkor:
“Inga barn på länge. Jag vill leva för mig själv. När jag är redo att bli mamma, säger jag till. Inga blöjor eller babykläder än.”
Gustav trodde att tiden skulle få henne att förstå att en familj utan barn inte var komplett. Men åren gick, och Elin vägrade. Varje gång han nämnde barn avbröt hon honom:
“Gustav, jag varnade dig från början. Sluta tjata om barn. Jag är inte redo.”
En dag såg han henne ledsen komma ut från badrummet med ett graviditetstest i handen.
“Elin, är du gravid?” Hon nickade.
Han lyfte upp henne av lycka, men hon grät.
“Jag vill inte bli tjock och ful. Du måste göra nåt!” Men han höll om henne och kysste hennes tårade kinder.
“Var inte arg, älskling. Det här är ju underbart! Vi ska få ett barn!”
Men Elin var fast besluten. Hon bokade tid hos läkaren för att avbryta graviditeten. Gustav sprang till sjukhuset och fick stopp på henne precis i tid. Han drog henne ut på gatan.
“Snälla, Elin. Låt barnet leva. Jag lovar att hjälpa dig med allt.”
Hon gav med sig på villkor att hon inte skulle behöva byta blöjor eller gå upp på nätterna. Genom hela graviditeten vek Gustav inte från hennes sida. När tiden kom körde han henne till sjukhuset. Först när deras friska dotter, Lova, föddes, kunde han slappna av.
Nöjd och lycklig åkte han hem för att vila. Men när han kom tillbaka nästa dag, fick han höra:
“Fr
