En historia om en svärmor. – »Ni kommer inte att tro vem jag precis träffat!«
Linnéa rusade in i huset, tvättade händerna snabbt och gick rakt in i köket. Föräldrarna satt redan vid bordet.
Flickan bad om ursäkt för att hon kommit sent till middagen och började ivrigt berätta om sin fantastiska nyhet. »Ni kommer inte att tro vem jag precis träffat! Min bror har hittat en tjej. Hon är söt, glad och rödhårig – precis som en solstråle. Hon heter Lovisa och jobbar på biltvätten där vi brukar tvätta bilen. Där träffades de. Det verkar allvarligt mellan dem. Så himla kul!« babblade Linnéa på.
Henrik, hennes far, tittade upp från tallriken och log belåtet. »Bra«, sa han, »jag började faktiskt undra om han var intresserad av tjejer alls.« Linnéas mor, Karin, blev arg på sin mans kommentar och tyckte illa om att deras son hittat en flickvän på en biltvätt.
»Vem kan jobba där egentligen? Bara de som inte får jobb någon annanstans. Ingen utbildning, inga manér, ingen uppfostran. Och de ser säkert inte ens bra ut. Biltvättspersonal – ingen av dem är värdig vår son«, muttrade Karin. Henrik höll inte med och försvarade tjejerna: »Varför säger du så? Alla människor är olika. Kanske jobbar hon där extra medan hon studerar på distans.«
»Det är inget fel med att arbeta. Det betyder att hon vet värdet av pengar. Hon kommer inte att be vår son om pengar, eftersom hon redan jobbar. Och du gillar henne inte ens på förhand – du har ju inte ens träffat henne! Kanske är hon underbar. Jag tror inte vår son skulle välja vem som helst.«
Men Karin var arg och lugnade sig inte. »Jag ska gå och titta på den här skönheten. Jag ska se till att hon får sparken. Hon ska inte komma här och jaga välbärgade killar. Låt henne hitta någon enklare.«
Nästa dag gick Karin faktiskt till biltvätten. Hon började genast skrika och kräva att få träffa Lovisa, som enligt henne »hängde sig på hennes son«. Hon krävde att flickan skulle få sparken för att hon inledde förhållanden med kunder. Men Josefin, en annan anställd, sa att hon inte kände igen Lovisa och föreslog att Karin skulle komma tillbaka nästa dag. Karin ville förstås genast skämma ut henne och få henne avskedad, men hon fick gå hem utan framgång – men hon lovade att komma tillbaka.
Josefin gick sedan till Lovisa och varnade henne för att dejta kunder, eftersom det kunde leda till uppsägning. Men Lovisa förklarade att hon och Erik varit tillsammans i ett år. Hon hade inte velat börja dejta honom, men han hade inte gett upp. Nu ville han att hon skulle träffa hans föräldrar, men hon väntade tills hon tagit examen och hittat ett bra jobb.
För tillfället behövde hon arbetet, eftersom hon studerade och bodde i studentbostad utan att vilja ta pengar från sina föräldrar. Josefin lovade att inte berätta för chefen, men Lovisa måste be Erik att prata med sin mamma och stoppa hennes besök.
På kvällen kom Erik hem och konfronterade sin mor: »Vad vill du egentligen? Vill du att jag och Lovisa ska bråka? Hon jobbar bara temporärt på biltvätten. Allt arbete är hederligt. Du känner henne inte ens – hon är snäll och smart. Jag älskar henne. Om du går dit igen, flyttar jag ut och du får aldrig träffa oss igen. Lägg dig inte i.«
Karin svarade inte. Hon visste att han menade allvar – om han sa det, skulle han göra det. Hon ville inte förlora sin son och beslöt sig för att lämna Lovisa i fred.
Två år senare gifte sig Erik och Lovisa. Brudgummens släkt tyckte mycket om festen. Karin berättade stolt att Lovisa hjälpt till med planeringen. Hon var vacker och intelligent, hade tagit examen med högsta betyg och fick nu en lön som var lika bra som Eriks. Dessutom väntade de barn – Lovisa var i tredje månaden. Erik hade knappt övertalat henne att gifta sig, eftersom hon velat bo ihop ett tag först.
Tur att Karin lyssnat på sin son och inte blandat sig i.
Henrik kom fram och bjöd upp Karin till dans. Han viskade i hennes öra att han hade tur med sin hustru – precis som deras son. De anslöt sig till brudparet och svävade iväg i vals.
Vad tycker du – ska en mamma välja brud åt sin son?
