**Dagboksanteckning**
*”Vem i hela friden är du?”* hördes en mörk röst från sovrummet när Elin öppnade dörren till sin lägenhet.
*”Det är väl jag som ska ställa den frågan,”* svarade hon. *”Vad gör du i mitt sovrum?”*
I dörröppningen dök en blondin upp i en sidenmorgonrock, med en överlägsen min.
*”Åh, så det är du som är Elin! Felix har berättat så mycket om dig,”* sa hon långsamt. *”Jag är Moa, din fästmans syster.”*
Efter en lång arbetsdag hade Elin bara längtat efter ett bubbelbad. Istället möttes hon av en svägerska som redan gjort sig hemmastadd.
*”Felix är min fästman, inte min man,”* rättade Elin. *”Och jag minns inte att vi kommit överens om att du skulle hälsa på.”*
Bakom Moa dök en generad ung man upp.
*”Vi och Jonathan är här på semester,”* avbröt Moa. *”Felix sa att vi kunde bo här i en vecka.”*
Elin gick in i köket och såg kaoset: smutsiga tallrikar, tomma matförpackningar.
*”Undrar när Felix hann säga det? I morse nämnde han inget om gäster.”*
*”Herregud, vad du är stel!”* Moa tog fram en vinflaska ur kylen. *”Felix gav mig nyckeln för en månad sen. Jag trodde ni pratat om det. Men det gör väl inget?”*
*”Nej, vi har inte pratat om det. Och varför sover ni i vårt sovrum istället för gästrummet?”*
Moa ryckte på axlarna. *”Gästrummet är så litet, och er säng är ju kingsize. Felix sa att ni kunde sova på bäddsoffan några dagar.”*
Elin mindes den obehagliga kvällen då hon träffade Felix familj, där hans mor och syster visat tydlig förakt.
*”Jag är ledsen att behöva göra dig besviken, men det här är min lägenhet, mitt sovrum och min säng,”* sa hon bestämt. *”Felix bor här på min inbjudan.”*
*”Jaha, så ryktet stämmer,”* skrattade Moa. *”Mamma sa att du har honom i korta tyglar.”*
*”Hör här, jag är trött. Ni kan sova i gästrummet – inatt. Men sovrummet ska ni lämna.”*
*”Vi väntar på Felix. Han får förklara för dig hur ohövligt det är att sätta villkor,”* fnös Moa.
När Felix kom hem skyndade systern fram med klagomål:
*”Felix! Din fästmö vill sparka ut oss ur sovrummet!”*
*”Elin, vad händer?”* frågade han förvirrat.
*”Varför gav du din syster nycklar till min lägenhet?”* sa hon lugnt.
*”Vår lägenhet, Elin. Jag bor här, eller hur?”*
*”Ja. På min inbjudan. Men det ger dig inte rätt att dela ut nycklar utan mitt godkännande.”*
På balkongen började Felix försvara sig:
*”Vad är det med dig? Det är min syster. Jag lovade att de kunde bo här.”*
*”Så därför tog de vårt sovrum?”*
*”Vad spelar det för roll? Sängen är större. Vi kan sova i gästrummet några nätter.”*
*”Problemet är att du gav bort nycklar utan att fråga mig.”*
*”Jonathan är ingen främling! Han är Moas pojkvän.”*
*”Jag ser honom för första gången! Och din syster känner jag knappt.”*
*”Så du fattade direkt ett ogillande mot min familj?”*
Inifrån lägenheten hördes Moas röst, som ringde deras mor och klagade: *”Den här uppkomlingen försöker sparka ut oss! Felix ska nog sätta stopp för det.”*
*”Elin, låt oss vara förnuftiga,”* sa Felix. *”Det är bara en vecka. Ska vi gifta oss, måste du lära dig att ge med dig.”*
Han gick tillbaka in och ignorerade henne fullständigt, skrattade med Moa som om inget hänt.
Elin stod kvar på balkongen. Något inom henne brast. Två års relation, kompromisser, allt flimrade förbi.
*”Ut ur min lägenhet,”* sa hon stilla men bestämt.
Alla tre stirrade på henne.
*”Va?!”* utbrast Felix.
*”Ut. Allihop.”*
*”Felix, få din hysteriska brud att lugna ner sig,”* fnissade Moa.
Men Elin var redan på väg in i sovrummet. Hon tog Moas resväska och släpade den mot ytterdörren, kastade ut kläder, smink och skor.
*”Vad håller du på med?!”* skrek Moa.
Elin öppnade dörren och knuffade ut väskan i trapphuset.
*”Du har blivit galen!”* vrålade Felix. *”Sluta genast!”*
*”Nej, det är du som är galen om du tror att din syster får förolämpa mig i mitt eget hem. Din tur nu,”* sa hon till Felix.
*”Elin, lugna ner dig,”* började han vädjande.
*”Inget att diskutera. Jag förstår nu. Min åsikt betyder inget för dig.”*
Hon gick in och packade ihop hans saker. Skjortor, byxor, klockan – allt hamnade i trappen.
*”Du är totalt vrickad!”* skrek Moa och försökte samla ihop sina grejor.
*”Du kan inte bara kasta ut mig så här,”* sa Felix chockad. *”Vi skulle ju gifta oss.”*
*”Tack och lov att vi inte hann. Jag förtjänar en man, inte en ynkrygg. Du kan bo med din syster istället.”*
Hon slog igen dörren.
En halvtimme senare, när skriken utanför tystnat, beställde Elin middag från sin favoritrestaurang. När hon öppnade för budet, stod Felix och Moa kvar i trapphuset och blängde. Hon tog emot maten, tackade artigt och stängde dörren utan en blick åt deras håll.
När hon satte sig med maten och slog på en film, tog hon en klunk vin och insåg att hon inte kände sorg – utan frihet.
*”Så underligt,”* tänkte hon. *”Att förlora en relation och hitta sig själv på samma dag.”*
Hon log mot sin spegelbild i fönstret och höjde glaset: *”För mig.”*
*”Kärlek utan respekt är bara en flyktig förälskelse.”*
