Jag har varit gift i fyra år, och under hela denna tid har min man varit en perfekt partner – vi har knappt haft några allvarliga bråk.
På senare tid har vi börjat tänka på att skaffa barn. Vi försöker, planerar, men än så länge utan resultat. Det beror på mina hormonella obalanser, men inte en enda gång har min man anklagat mig. Vi har bestämt att om det inte går att få egna barn, kan vi överväga adoption.
Jag trodde att vi hade ett nästan perfekt familjeliv, även om det saknades lite passion i relationen – därför är det ju inte helt idealiskt.
Jag har också en god väninna som inte har familj, så vi umgås mycket och går ofta på shoppingturer tillsammans. Hon är väldigt snygg, tar hand om sig, tränar regelbundet och har en bra inkomst. Min man känner henne också eftersom de går på samma gym, men deras tider sammanfaller sällan.
Jag är inte svartsjuk och litade helt på min man – tills en dag. När han var på väg hem från gymmet, bestämde jag mig för att gå till affären och köpa bröd till middagen. Mellan hyllorna möttes jag av en obehaglig syn: min man flörtade inte bara med min väninna, han höll också om henne lätt. När de fick syn på mig, hoppade de snabbt ifrån varandra – men det jag redan sett räckte. Jag brast i gråt och sprang ut, medan min man skyndade efter.
Utanför försäkrade han att han aldrig hade omfamnat henne, att de bara stått nära och att jag misstolkade situationen. Han lät så övertygande att jag nästan ville tro honom, men det gick inte.
När vi kom hem packade jag mina saker och åkte till mina föräldrar. Jag berättade inget för dem – de är väldigt bestämda, och min pappa skulle säkert ha konfronterat honom. Just nu bor jag hemma hos dem och försöker lista ut vad jag ska göra. Jag har inga solida skäl till skilsmässa, men jag kan lika lite säga att jag älskar honom som förut. Min väninna ringer också, men jag vill inte prata med henne heller – vem vet vad hon egentligen vill säga? Om hon försöker övertyga mig om att jag inbillade mig, tror jag bara det skulle göra saken värre. Jag litar inte på henne längre, hon kanske bara försöker rädda sig själv.
Ibland är det bättre att lyssna på sin magkänsla – den ljuger sällan.
