Jag låter dem tro att jag har otrolig tur i livet.
Alva avskydde sitt namn, och ännu mer sitt efternamn – Forsberg. Barn kan vara grymma mot varandra, och redan i första klass fick hon smeknamnet “Rävskinn”.
Hon stod framför spegeln och önskade att hon hade ljust, långt hår som Ella Lundqvist, långa ben som Nora Bergman eller åtminstone coola föräldrar som den fula, dåliga eleven Maja Lindgren, som blev hämtad från skolan i en lyxbil. “Varför gifte sig mamma med en man med så hemskt efternamn? Hon borde ha tänkt på mig. Jag ska bara gifta mig med någon som har ett normalt namn, gärna något internationellt,” funderade hon.
Hennes lockiga, mörka hår som alltid stack åt alla håll irriterade henne. De ljusgrå ögonen mot den solbrända huden såg mystiska och spännande ut, men tyckte hon inte heller om dem.
Mamma jobbade som ekonom på sjukhuset, och pappa körde buss. Det var alltid ont om pengar hemma. Pappa sparade till en bil och såg noga till att inte en enda krona slösades bort. “Ingen anledning att klä upp sig, vi är ju inte på bal,” muttrade han när han såg hennes nya kläder. Ofta fick hon ha sin kusins avlagda saker. När hon fick något nytt var det för att det inte passade kusinen. Hur trött hon var på allt det här. Om hon bara hade normala föräldrar skulle ingen kalla henne “Rävskinn”.
Straxxinnan studenten kom pappas syster, moster Agneta, på besök. Hon jobbade som hjälp i en rik familj i Spanien.
“Vill du veta hur du kan komma dit?” viskade hon en kväll när de låg i Alvas rum.
“Självklart!” sa Alva glatt.
“Tyst nu. Pelle skulle inte gilla det. Är du arton?”
“Ja, fyllde i januari.” Hennes hjärta bultade.
“Då så. Du behöver inte fråga dina föräldrar om lov. Gör som jag säger, så går det bra. Pelle har alltid varit snål.”
Hon såg ut som en riktig spansk dam. Ingen skulle gissa att hon var hjälp. “Det viktiga är pengarna, vem bryr sig om hur de tjänas?” sa hon.
Alva blev besatt av idén. Moster Agneta gav henne pengar och sa att hon kunde betala tillbaka sen.
Alva gjorde som Agneta sa. För syns skull började hon på frisörskolan, men när brevet från Spanien kom lämnade hon studierna, packade, skrev en lapp till föräldrarna och åkte.
I Barcelona hämtade moster Agneta henne och tog med henne till ett stort, vackert hus på utkanten av stan, där hon skulle ta hand om en åttioårig gammal kvinna.
“Gör mig inte besviken. Stjäl inte. Jag har garanterat för dig,” sa hon till den nervösa Alva.
Det stora, vackra huset överväldigade henne. Hon fick ett litet rum bredvid tantens sovrum. Alva var glad att hon inte behövde hyra något. För extra betalning städade hon huset två gånger i veckan. Hon lämnade nästan aldrig huset. Spanien för henne var husets väggar och den perfekta gräsmattan utanför fönstret. Men det brydde hon sig inte om. Ett år går fort, tänkte hon. Hon skulle tjäna pengar, lära sig språket och sen se.
Precis som pappa började hon spara. Och det fanns ingenstans att spendera pengarna. Alva tog selfies framför det fina vardagsrumsmöblerna när ingen var hemma och lade ut dem på sociala medier. “Låt dem tro att jag har otrolig tur i livet.”
Gamla klasskamrater gillade och avundades. Ingen kallade henne “Rävskinn” längre, de frågade bara hur hon hamnat där. Alva svarade undvikande.
En dag kommenterade Viktor, en gammal klasskamrat, hennes bilder. De började skriva. Viktor sa lite om sig själv – att han jobbade på en bilverkstad med sin far, tjänade bra och precis köpt en Audi. Han lade upp en bild framför en röd, fin bil.
Men om kärlek skrev han mer och mer. Han tyckte synd att de var så långt ifrån varandra, frågade när hon skulle komma hem. Alva svarade undvikande – hon tänkte inte åka tillbaka, Spanien var underbart. Hon visste att hennes “spanska äventyr” påverkade hans känslor, men Viktor försäkrade att han alltid gillat henne, redan i sjunde klass. Hon mindes hans blickar på lektionerna. Hon ville tro honom. Och det gjorde hon.
En kväll var husets ägare borta på en fest. De brukade komma hem sent, om ens alls. Tanten sov. Alva gick in i garderoben och provade en massa av fruns klänningar. En röd med tunna axelband passade perfekt. Den spanska frun var smal och platt. Men Alva hade allt på rätt plats – fasta bröst, smal midja och kurvor. Hon såg på sig själv i spegeln och gillade vad hon såg för första gången.
Alva hällde upp vin och började filma sig själv i soffan framför spegeln, med tavlor på väggen i bakgrunden. Hon lade upp det direkt med kommentarer som: “Kommit hem från en fest… för trött för att byta om. Behövde lyfta humöret med ett glas vin…”
Hon drack verkligen vinet. Sen ännu ett glas. Och somnade i klänningen i soffan.
Hon vaknade av att frun skrek på snabb spanska. Alva förstod inget. Men när frun pekade mot dörren fattade hon – hon blev utkastad. Frun hann till och med hämta Alvas saker och slänga dem framför fötterna på den ryska flickan som trodde för mycket om sig.
Alva packade under skrik av “¡Fuera!” – det förstod hon. När hon var vid dörren såg hon sin spegelbild och log elakt – hon hade fortfarande den vackra klänningen på sig. Men glädjen varMen i sista sekunden ryckte frun tillbaka henne och tvingade av henne klänningen under en hatisk blick från sin make, medan Alva gick därifrån med kvarvarande värdighet och en ny beslutsamhet att skapa sitt eget öde.
