Linnea växte upp som en lydig flicka. Hon hade bra betyg och orsakade sällan problem för sin mamma eller mormor. Men under sitt sista år i gymnasiet förändrades allt – hon blev kär. Plötsligt började Linnea skolka, bli ohövlig och använde mycket smink. En dag hittade Veronica en dyr sminkpalett i hennes byrålåda.
“Vem har gett dig den här?” frågade hon.
“Den är en present,” svarade Linnea nonchalant.
“Av vem då?”
“Erik.”
“Jaså? Var fick han pengar ifrån?” Veronica antog att Erik var en klasskamrat.
“Han jobbar faktiskt redan.”
Då insåg Veronica att hennes dotter inte träffade en pojke – utan en vuxen man som redan tagit examen och hade ett jobb.
“Förstår du inte att du är för ung för att vara med en vuxen man?” sa Veronica skarpt.
“Jag är inte för ung. Du fick ju göra som du ville – varför ska inte jag få det?”
Veronica blev tyst ett ögonblick. “Vänta… är du gravid?”
“Ja, mamma,” svarade Linnea med brusten röst. “Du födde mig när du var arton. Som man säger – sådan fru, sådana gäddor. Du har alltid sagt att jag är lik dig.”
Veronica stirrade på henne, chockad.
“Jag går nu,” muttrade Linnea och vände sig mot dörren.
“Vart ska du? Vi är inte klara!” Veronica följde efter. “Har du gjort läxan? Det är snart nationella prov!”
Linnea rätade på sig och blåste bort en hårslinga från ansiktet. “Läxor… Vad pratar du om? Vem är det _du_ är ute med på kvällarna? Tror du jag inte vet?”
Veronica hade trott att hon var försiktig, att Linnea inte märkt något. Men dottern gav henne en triumferande blick och lämnade lägenheten.
“Linnea!” ropade Veronica genom den stängda dörren.
Hon sjönk ner i soffan. Dottern hade vuxit upp – och problemen med henne. _Gravid… Herregud._ Hon borde ha pratat med henne tidigare, men hon hade fortfarande sett henne som ett barn. Nu var det för sent. Vem kunde hon vända sig till? Naturligtvis – sin egen mamma.
“Mamma, Linnea träffar en vuxen kille. Hon är gravid…” Hennes röst darrade i telefonen.
“Överdriver du?”
“Nej. Hon sa det själv. Jag vet inte vad jag ska göra.”
“Hon är exakt som du. Du lyssnade aldrig på mig heller. Du borde ha gift dig med den där… Vad hette han nu igen?”
“Jag älskade honom inte. Det handlar inte om mig.”
“Jo, det gör det. Om du gift dig i tid hade Linnea haft en pappa. Nu letar hon efter en på fel ställe.”
Veronica insåg att hennes mamma hade rätt.
“Mamma… varför lät du mig inte göra abort?” frågade hon lågt.
“Ångrar du dig?”
“Nej, men…”
“Där har du svaret. Tänk dig livet utan Linnea. Skrik inte på henne – det gör bara saken värre.”
De pratade länge. Veronica väntade uppe tills Linnea kom hem. När dottern äntligen öppnade dörren, gick Veronica in i hennes rum. Linnea drog av sig en tröja, och Veronica såg hennes mage – alltid smal, men nu rundare. _Så hon ljög inte._ Hennes hjärta bultade.
“Hur länge? Tre–fyra månader?” frågade hon med svag röst.
Linnea ryckte till och höll tröjan framför sig.
“Min lilla flicka…” Veronica omfamnade henne. “Jag tänker inte skälla. Jag vill veta allt så jag kan hjälpa dig.”
Linnea tittade upp med tårar i ögonen. “Han lovade att jag inte skulle bli gravid.”
“Vet han?”
Linnea nickade.
“Vad händer nu?”
“Förlåt, mamma.”
“Gråt inte. Var träffades ni? Var jobbar han?”
“Han jobbar på… Han är snäll, mamma. Vi ska gifta oss efter studenten. Han hyr en lägenhet nära oss.”
“Så han är inte härifrån?”
“Nej, han gick ut Chalmers förra året.”
“Ska du behålla barnet? Vad händer med skolan?”
“Jag tar ett uppehåll… kanske pluggar senare.”
Veronica suckade. “Okej. Det är sent nu. Sov. Morgonstund har guld i mun.”
Men själv kunde hon inte sova. Hon mindes sin egen historia.
I gymnasiet gillade hon en klasskamrat, men de dejtade aldrig. En kväll bjöd han hem några vänner, inklusive henne, när hans föräldrar var bortresta. De drack, dansade. Veronica mådde illa, och han lade henne i hans säng. Hon somnade – och sedan hände det. Hon trodde det inte skulle få konsekvenser. Men det fick det.
När hon berättade för sin mamma gick denna till pojkens föräldrar. De anklagade Veronica – hon hade lurat deras son!
“Vad menar ni? Min man dog när Linnea var tre. Hjärninfarkt. Er son borde lära sig ta ansvar istället för att skylla på en tonårstjej!” sa hennes mamma och gick.
Hon tvingade Veronica att studera på distans efter gymnasiet och övertalade henne att inte göra abort. Det var svårt. Många gånger efteråt hatade Veronica henne för det. Men Linnea växte upp, och allt verkade bra. Tills nu.
“Ska jag bli mormor vid trettiosex?” mumlade Veronica bittert.
Pojkens föräldrar skickade iväg honom till ett annat universitet. Veronica träffade aldrig honom igen. Hon var rädd för nya förhållanden ända tills hennes chef, en änkling, började flörta. Han friade – men hon tackade nej och sa upp sig.
Förra året började en snygg ung man på hennes jobb. Han visade tydligt intresse, men Veronica höll honom på avstånd. “Det finns yngre, snyggare tjejer på kontoret,” sa hon. “Jag är tio år äldre. Jag har en vuxen dotter!”
Men det stoppade honom inte. Nu, efter sex månader, träffades de hos honom. Ibland stannade hon för länge och hittade på ursäkter för Linnea – som uppenbarligen redan visste.
Markus friade nästan direkt, men Veronica var rädd. Rädd att presentera honom för Linnea. _Hon ser ut som jag, fast yngre. Tänk om han föredrar henne?_
Nästa dag försökte Veronica övertala Linnea om abort.
“Tänk efter – förstör inte ditt liv. Jag vet hur svårt det är med barn.”
“Ångrade du dig att du fick mig?” frågade Linnea plötsligt.
“Först ja. Men inte nu. Jag älskar dig – det är därför jag varnar dig.”
Ibland såg hon tvivel i Linneas blick, men det försvann snabbt. Dottern envisades med att hon och Erik skulle gifta sig efter studenten.
Veronica berättade för Markus om Linnea.
“Det är ju bra! När Linnea gift sig, kan du flytta in hos mig,” sa han glatt.
I augusti gifte sig Linnea och flyttade till Eriks hyrda lägenhet. Men Veronica vågade inteMen till slut insåg Veronica att kärleken inte har några gränser, och att det aldrig är för sent att vara lycklig.
