Svarta perioden
Som alla tjejer i hennes ålder drömde Agnes om framtiden. Hon ville bli läkare efter gymnasiet, drömde om en stor och vacker kärlek för livet. Vem drömmer inte så när man är sjutton? Men alla får inte sina drömmar uppfyllda. Varför? Om man bara visste.
Mamamodern växte upp henne ensam. Precis som Agnes hade hon också drömt om en prins i sin ungdom. Hon blev förälskad i en snygg kille och trodde att lyckan var här. Men han var en spelare. Han vann sällan, och små vinster gjorde honom bara mer girig. Förlusterna var stora. Han slösade bort alla pengar vid spelbordet, tog lån och hamnade i skulder.
För att täcka en stor skuld tog han hjälp av kriminella. Han åkte fast direkt och hamnade i fängelse, där han antingen dog själv eller fick lite hjälp på traven. En dag kom två rakade brottslingar till Karin och sa att hennes makes skuld nu var hennes. De hotade henne. Vad kunde hon göra? Hon gav bort lägenheten med allt innehåll och flydde med den tvååriga Agnes, vart ögat föll. Antingen insåg skurkarna att de inte kunde få mer ur henne, eller så täckte lägenheten större delen av skulden, men de lät henne vara efter det.
Karin och Agnes bosatte sig i en liten stad utanför Göteborg. Hon hoppades att det milda västkustklimatet skulle hjälpa dem att klara sig. Hon hyrde ett rum av en äldre man i ett hus. Han tog inga pengar av henne, bara bad henne hjälpa till i huset och trädgården som betalning. Hans fru hade dött två år tidigare, och hans vuxna barn bodde själva med sina familjer.
Karin gick med på det. Hon städade, lagade mat, hjälpte till med skörden och grävde i grönsakslandet… Det fanns alltid saker att göra i ett hus med trädgård. Mannen sålde skörden på torget och levde på det. På extra bra dagar gav han Karin lite pengar så att hon kunde köpa kläder till sig och Agnes. Ibland köpte han själv presenter till dem. Karin förstod vart det barkade. Så när han friade till henne blev hon inte förvånad. Han var kort, skallig, med stor mage och dubbelt så gammal som hon. Hon tyckte inte om honom, men vad kunde hon göra? Hon hade ingenting, ingenstans att fly.
Han lovade att huset med trädgården skulle gå till henne och Agnes när han dog. Karin gick med på det. Livet med honom var ingen glädje, de få åren kändes som en evighet, men hon hade inget val.
När mannen dog kände Karin att hon äntligen kunde andas fritt. Äntligen var hon fri och hade ett eget hem. Vad mer kunde hon önska sig?
Agnes växte upp till en riktig skönhet. Olivhy, grå ögon, fylliga läppar, rakt smalt ansikte och mörkt, lockigt hår. Figuren var perfekt. Inte bara pojkar, utan även äldre män tittade efter henne när hon gick förbi. Hur skulle en mamma inte oroa sig?
Karin uppfostrade Agnes strängt. Hon var rädd att dottern skulle göra om hennes misstag, så hon sa ständigt att Agnes inte skulle välja en man för hans utseende, utan för hans pålitlighet och ekonomiska ställning.
“Med din skönhet har du alla kort på hand”, sa hon till Agnes.
(Förflutna med den spelande maken hade satt sina spår.)
Varje dag påminde hon Agnes om att inte lägga sig med några semesterfirare. De skulle bara använda henne och sedan åka hem, och lämna henne ensam, för guds skull inte med barn. Men vem tänker på sånt när man är sjutton?
En student från Stockholm kom på besök till släktingar. När han såg Agnes blev han helt förälskad. Han kom till Karin och frågade om han fick gifta sig med Agnes. Han skröt om ett stort hus i Stockholm, att hans pappa var företagare och att han skulle ta över när fadern gick i pension.
Karin var ingen dumbom, hon trodde inte på hans skryt.
“Vill du gifta dig? Okej. Agnes måste bli klar med gymnasiet först. Kom tillbaka om ett år, då kan vi prata. Men tills dess ska du inte ens röra henne med lillfingret”, sa Karin bestämt.
Inuti var hon glad att dottern fick en sådan chans. Om allt han sagt var sant, och han inte glömde sin kärlek, skulle Agnes leva som en drottning.
Pojken var så förälskad att han gick med på allt. Han åkte hem, skrev och ringde. Han kom tillbaka under nyårshelgen några dagar. Sista året på universitetet, snart skulle han jobba med sin pappa, lära sig och kunna försörja en familj.
Agnes tittade inte på någon annan, hon väntade. Ett år senare kom pojken inte ensam, utan med sina föräldrar. De såg direkt att Agnes var vacker, men inte deras sons jämlike. Men eftersom pojken var så kär, lät de honom gifta sig. En sådan vacker brud kunde de visa för vänner. De kunde göra henne till en riktig människa i Stockholm. Sen fick det bli som det blev.
Bröllopet var stort och fint. Karin var glad för dottern. Innan de åkte hem bad hon bara Agnes att inte skynda sig med barn. De unga tu levde lyckliga och älskade varandra. Agnes skickade in sina ansökningar till läkarutbildningen…
Men pappan blev förälskad i Agnes skönhet. Han tittade på henne så att hon ville krypa ihop som en liten spindel och gömma sig under en golvlist.
En dag ringde mamman och sa att sonen måste komma, hon mådde dåligt. Viktor åkte direkt till föräldrahemmet. Samtidigt stod pappan och knackade på dörren till sonens lägenhet. Det var en het augusti. Agnes gick runt i shorts och t-shirt. Så hon öppnade dörren, trodde det var Viktor som kommit hem.
När pappan såg Agnes kunde han inte hålla sig. Han överföll henne. Hur kunde hon, ensam mot en stor, stark man? Skrik hjälpte inte. På dagen var grannarna på jobbet eller bortresta. Och även om de hörde skulle de inte komma. De visste vem som köpt lägenheten åt de unga.
Vid soffan där svärfadern knuffat ner Agnes stod en tung vas. Om hon bara kunde nå den. Svärfadern märkte inget, han var som en galen av lust. Agnes lyckades ta vasen och slog honom i huvudet med full kraft.
Hon blev nätt och jämnt kvick under hans slappa kropp. När hon såg blodet sippra från såret blev hon rädd och ringde efter ambulans. När Viktor kom hem hade de redan hämtat pappan, och Agnes satt med en polis.
Hon berättade allt som hänt, men vem skulle tro henne? Polisen vred på det så det verkade som om Agnes provocerat svärfadern, planerat allt. Om pappan dog skulle sonen ärva företaget – Agnes man. Varför inte skynda på hans död?
Agnes dömdes till fyra år. En vecka senare kom besked om att hennes mamma dött. Hjärtat orkade inte mer. Den äldsta dotternAgnes stod vid fönstret i sin nya lägenhet i Göteborg, med doktorsdiplomet på väggen och en lugn tilltro till framtiden, och visste att svarta perioder kan sluta – så länge man har modet att slå upp ögonen igen.
