**Körlektioner**
Emma parkerade sin bil utanför kontoret och skyndade mot ingången. Framför henne gick två kvinnor långsamt och pratade. Precis framför dörren stannade de plötsligt och blockerade vägen. Emma knuffade sig emellan dem utan att bry sig och drog upp dörren med en ryckig rörelse.
“Hallå, vart tränger du dig in…”, hörde hon skällsord i sin rygg.
Vanligtvis skulle hon ha svarat i samma ton, men idag var hon hopplöst sen och orkade inte tjafsa. Istället sprang hon vidare mot hissen, där redan folk steg på. I sista sekund hoppade hon in och stötte till en man, som tvingades backa.
“Förlåt”, mumlade hon och vände sig mot de stängande dörrarna.
Ett kort ögonblick syntes de två kvinnornas irriterade ansikten innan hissdörrarna stängdes och hissen började stiga. *”Jag borde ha stuckit ut tungan”*, tänkte Emma för sent.
Hon var röd i ansiktet av språngmarschen och håret var rufsigt. På hissens baksida fanns en spegel, men det var för mycket folk för att hon skulle kunna ta sig fram. Hon strök bara lätt med handen genom håret.
Bakom henne fnös någon. Emma var säker på att det var mannen hon stött på. För att bekräfta sin misstanke vände hon sig om. Han stod där och tittade på henne, med hakan lätt höjd. Eller så var det bara skillnaden i längd som fick det att se så ut. En behaglig doft av hans rakvatten nådde henne. De såg på varandra i en kort sekund. Emma vände sig tvärt bort och håret yrde kring henne.
Hissen stannade med en lätt stöt, dörrarna gled isär, och Emma klev ut, medveten om mannens blick i ryggen.
“Gillade du henne?” frågade Henrik när hissen fortsatte uppåt. “Hon var ju redo att bita huvudet av dig.”
“Sluta. Jag låter mig inte luras av långa ögonfransar och smala ben. Jag har sett för mycket. Hon beter sig så där tufft nu, men vänta bara tills hon gifter sig. ‘Älskling, Malin och hennes man åkte till Maldiverna, men vi ska bara till Grekland igen? Tråkigt. Linnea har tre pälsar, jag har bara en. Jag känner mig fattig…’” Henrik härmade sin fru med en överdriven röst, och några skrattade runt omkring.
“Du hade bara otur med Lina”, sa Henrik.
I samma stund stannade hissen och de två vännerna klev ut.
“Vi ska åt höger”, påpekade Henrik.
“Ja. Efter henne orkar jag inte titta på kvinnor. Nu pratar vi inte mer om det”, svarade han. “Hit?” Han stannade vid en glasdörr.
Emma stod samtidigt och fick utskällning av sin chef.
“Var har du hållit hus? Kunden har lagt på, du förstör affären!” röt han, nästan skummande av ilska.
“Lars-Erik, jag lovar, det här var sista gången. Jag fastnade i en kö…”
“Spara detaljerna. Sov mindre och åk tidigare. Är du sen igen, så sparkar jag dig, tro mig. Din mamma kan vara sjuk hur mycket som helst. Stick nu. Ta proverna och gå till kunden.”
Emma backade mot dörren.
“Tack, Lars-Erik. Jag lovar, nej, jag svär, det händer aldrig mer…” Hon öppnade dörren med ryggen och gick ut i korridoren, andades ut.
“Bergman letade efter dig. Han var rasande”, sa en kollega när Emma kom in på kontoret.
“Han har redan hittat mig.” Emma tog en mapp från sitt skrivbord och gick.
Istället för att vänta på hissen sprang hon nedför trapporna, ut ur byggnaden, och stannade på parkeringen framför sin bil. Hon hade haft bråttom och parkerat sin lilla “Volvo” alldeles för nära bilen framför, en “Saab”. Hon hade hoppats att den som parkerade bakom skulle lämna tillräckligt med utrymme.
Men han hade nog också haft bråttom. En stor, svart “Audi” stod hotfullt nära hennes bil, nästan nuddaEmma drog ett djupt andetag och backade försiktigt ut, men kände ändå en lätt stöt när hon råkade nudda Audin, vars larm genast tjöt till i en ilsken protes.
