**Dagboksanteckning**
Jag sitter här och funderar på hur livet ibland tar konstiga vändningar. Det började med en vanlig dag på kontoret, där vi firade Lisas bröllop. Champagne, skratt och en massa kvinnor som pratade om kärlek och äktenskap.
“Nå, ännu en gift kvinna”, sa Kerstin Andersson, redovisningsekonom och den mest erfarna av oss alla. Hon höjde sitt glas. “Skål för brudparet! Må ni få fira guldbrollop.”
“Guldbrollop? Nej, låt dem nå diamantbrollop!” utbrast den livliga Anna-Lena skrattande.
“Gift är man bara för att försvinna”, suckade städerskan tant Greta från dörren. “I dag bröllop, och imorgon dricker han sig under bordet. Åh, flickor, varför kan ni inte vara ensamma och lyckliga?”
“Tant Greta, snälla”, avfärdade Anna-Lena henne irriterat. “Bara för att du hade otur betyder inte det att alla måste vara ensamma. Liza hade tur. Han är snygg, har bil och en bra framtid. Lyssna inte på någon, Liza, var lycklig!”
Liza hade precis kommit tillbaka från sin bröllopsresa. Hon tog med sig godsaker och champagne för att fira med oss. Hon log och strålade som en nyputsad kaffebryggare, men såg samtidigt lite nervös ut. Hon hade lovat sin nye man att hon bara skulle stanna en timme, men nu hade det gått tre. Champagnen tog slut, och någon sprang till affären för mer. Kollegorna hade ingen brådska att gå hem. Mannen skickade sms och undrade när hon skulle komma, att han saknade henne och var redo att hämta henne.
“Okej, flickor, fortsätt festa. Jag städar imorgon”, sa tant Greta.
“Gå hem, tant Greta, vi städar själva”, lovade Kerstin. “Dags att ta en sista skål. Snart måste vi gå. Nu återstår bara att få Malin gift, så har vi fullt hus.”
“Ja, Malin, varför är du fortfarande singel?” fortsatte Anna-Lena, som nu var ordentligt berusad. “Du är söt, har egen lägenhet. Gillar du ingen eller väntar du på prins Carl Philip?”
“Vad har lägenheten med saken att göra?” frågade Malin.
“Tja, hur gammal är du? I din ålder hade jag redan två barn, och Emil började skolan. Min man och jag hade våra problem. Nästan skilde oss två gånger. Men jag sa: du fick barnen, nu tar du ansvar för dem. Annars vet du vad som händer.” Anna-Lena höll upp en näve.
“Folk gifter sig av passion eller för att de råkat bli gravida. Passionen försvinner, och vardagen tar över. Barn? Glöm det. Sömnlösa nätter, irritation, bråk. Och plötsligt är man skild. Om mannen är hygglig, lämnarMen ibland hittar livet ändå en väg, precis som när Malin och Valter, trots en turbulent början, till slut insåg att kärleken inte alltid behöver följa en rak linje.
