I en liten stad, omgiven av mörka tallskogar och grå åkrar, där vinden drev torra löv längs gatorna, flöt livet långsamt som en flod i en dal. Mot slutet av arbetsdagen ringde Eriks telefon. Melodin, vald av hans flickvän Lovisa, bröt tystnaden. Han svarade och hörde hennes röst:
“Erik, jag är på skönhetssalongen. Hämta mig, du vet vart.”
“Okej, jag kommer snart,” svarade han kort och lade på.
Erik visste att Lovisa tillbringade minst två timmar på salongen, så han skyndade sig inte. Efter jobbet parkerade han bilen utanför salongen och gick in på ett närliggande café för att fördriva tiden.
“Hon ringer när hon är klar,” tänkte han och satte sig vid ett bord. Servitören tog genast hans beställning.
Han åt, bläddrade genom nyheterna, tittade på några videor, men Lovisa ringde fortfarande inte. “Undrar hur mycket hon har spenderat i dag?” flög det genom hans huvud. Fast det var inte hon som betalade, utan hennes far — en inflytelserik affärsman med pengar som strömmade som vatten. Lovisa sparade aldrig.
De hade varit tillsammans i sju månader, ibland bodde de i hans enkla tvåa. Men när Lovisa tröttnade på hans “trångbod” åkte hon hem till sina föräldrars lyxvilla utanför stan. Deras enda dotter, hon fick allt hon pekade på. Lovisa hade presenterat Erik för hennes föräldrar, men hennes mor, Birgitta, såg ner på honom. En vanlig programmerare, 27 år — vad kunde man vänta sig? Lovisa hade tydligen övertalat sin mor att hålla sig på mattan, men hon förblev kall. Erik kände sig som en främling i deras hem.
Själv började han förstå att Lovisa inte var den han drömt om. Men tanken på bröllop lämnade honom inte, särskilt inte efter hennes fars ord: “Gör min dotter lycklig — så blir du rik. Gör henne olycklig — du kommer att ångra det.” Budskapet var tydligt.
Lovisa var kräsen men ovanligt vacker. Erik förstod inte varför hon behövde så mycket tid på salongen — hon var redan perfekt. Intelligent, med sinne för humor, men arrogant och bortskämd av sin fars pengar. Dagen innan hade hon sagt:
“Erik, om tio dagar flyger vi till Thailand. Pappa betalar. Jag är trött, jag vill vila.”
“Trött från vad? Du jobbar ju inte,” undrade han.
“Pappa ordnar med ditt jobb, oroa dig inte.”
Hennes ord irriterade honom. Deras förhållande blev allt mer komplicerat. Erik kände att de kom från olika världar, men han tänkte fortfarande gifta sig med henne. Medan han satt och funderade över kaffet hörde han plötsligt en röst:
“Erik, är det du?” killen mittemot log som mot en gammal vän.
“Johan?” Erik hoppade upp, igenkännande sin barndomskompis. “Tror jag inte mina ögon! Hur länge sen var det, tolv år?”
“Du har blivit rejäl, kompis!” Johan klappade honom på axeln. “Ser gedigen ut.”
“Och du är ingen pojke längre,” skrattade Erik. “Vad gör du här?”
“Väntar på min syster, Elin. Hon studerar vid musikhögskolan, sista året. Idag är det konsert, men jag står inte ut med klassisk musik, så jag gick hit istället,” log Johan.
“Elin? Hur mår hon?” blev Erik livlig.
“Ett riktigt geni! En enkel tjej från landet som kom in på musikhögskolan helt på egen hand,” sa Johan stolt.
“Jag måste träffa henne!” utbrast Erik.
“Jag ringer henne om en halvtimme, sedan hämtar vi henne. Om du inte är upptagen, följ med. Är du ensam?”
“Jag väntar på Lovisa, min fästmö. Hon är på salongen, kommer snart.”
“Perfekt, jag och Elin hämtar henne,” sa Johan och gick, med ett löfte om att komma tillbaka.
Erik försjönk i minnen. Sommaren hos farmor på landet, där Johan och Elin bodde. Deras gård med äppelträd, sjön, ån. De fiskade, stekte fisk över elden, sjöng vid gitarr. Elin, en smal tjej med mörka flätor, var hans första kärlek. “Undrar hur hon ser ut nu?” tänkte han, utan att märka leendet på sina läppar.
“Att le mot ingenting är dumt,” hördes Lovisas röst.
“Äntligen,” sa Erik och såg på henne, försökte upptäcka vad som ändrats under tre timmar på salongen.
“Vad sägs?” frågade hon kokett.
“Fint,” svarade han.
“Fint?!” blev hon arg. “Vet du hur mycket den här manik”Det är ditt val, Erik,” sa Johan stilla när han såg vännens beslutsamma blick.
