Jag gifte mig med en man som har en dotter från ett tidigare förhållande. Hennes mamma lämnade henne och stack utomlands med en ny kille, så flickan blev kvar hos sin pappa. Nu lever jag i ett helvete där jag försöker hantera att ha hans dotter i vårt hus i Eskilstuna. Jag drömde om en lycklig familj, men istället fick jag en bortskämd, ouppfostrad flicka som gör mitt liv till ett misär. Nu är jag gravid, och jag vill att hon ska flytta till sin mormor. Men hur får jag henne att vilja åka självmant?
När jag och Anders precis började träffas bodde hans dotter Maja oftare hos sin mormor. Jag såg henne sällan och trodde att jag kunde acceptera henne som en del av hans liv. Men efter bröllopet förändrades allt. Min svärmor sa att det blev för jobbigt med barnet, så Maja flyttade in hos oss. Jag försökte hitta en bra kontakt med henne, men det kändes som att hon vägrade lyssna. Hon ignorerar mig, som om jag inte finns. Och värre är det – hon bestämmer i huset, slänger kläder överallt och klagar på mig till sin pappa eller mormor för minsta lilla.
Varje dag får jag höra från svärmor: “Var tålmodig, Elin, försök hitta en annan inställning!” Anders ber mig också att vara snällare, men varför ska jag ge efter mot en 12-åring som säger vad hon vill? Hon är inte min dotter, och jag vill inte vara hennes barnvakt! Snart kommer mitt eget barn, och jag tänker inte stå ut med hennes beteende. Varför uppfostrar ingen henne? Anders och hans mamma skämmer bort Maja och ser inte hur oförskämd och lat hon är. Om det fortsätter så här kommer hon bli en riktigt bortskämd liten diva.
Maja är en riktig slarvko. Hon lämnar smutsiga tallrikar, slänger kläderna överallt, och jag får städa efter henne. Jag blir så frustrerad – hon är listig och gör allt för att få mig att bli arg. Anders jobbar sent ofta, så vi är mest ensamma hemma. Hon är ju inte liten längre, men både Anders och svärmor tycker att hon inte får vara ensam. Varför ska jag offra min tid och energi? Jag vill jobba, vila, leva mitt liv!
Svärmor hälsar på några timmar, gullar med Maja, och sen börjar hon tjata: “Varför leker du inte med henne? Varför uppfostrar du inte?” Hon tror verkligen att jag måste ta hand om hans dotter som min egen. Deras press kväver mig. Om de inte krävde så mycket hade jag kanske stått ut. Men nu ångrar jag att jag blev ihop med en man som hade “bagage”. Maja kommer aldrig bli som min egen, och jag vill inte låtsas.
Allt blir svårare nu när jag är gravid. Jag vill ha lugn i huset, förbereda mig för mitt eget barn, inte slösa ork på hans dotter. Maja tillhör Anders förflutna, men jag behöver inte lida för hennes skull. Hur kan jag få henne att flytta utan att förstöra vårt förhållande? Jag håller på att knäckas, jag måste hitta en lösning…
