Maja ville inte hjälpa sin dotter, för en gång i tiden lämnade dottern henne utan tak över huvudet.
I hela byn dömdes Maja hårt. Själv bodde hon i ett stort hus, medan hennes dotter med barnen trängdes i en liten stuga. Och Lisa gjorde sitt bästa för att elda på, genom att svärta ner sin mor. “Jag hämtar vatten från brunnen, medan hon har rinnande vatten. Jag köper ved för mina sista slantar, medan hon har gas”, klagade hon för alla som älskade sådana historier. Maja försökte ignorera skvallret och gick rakryggad genom byn. Man kan ju inte förklara sig för varenda en, eller hur?
För länge sedan, för många år sedan, hade hon haft en underbar familj. Hon, maken och älskade Lisan. En trea, en bekväm tillvaro. Maja stannade hemma och uppfostrade dottern. Bästa skolan, fritidsaktiviteter. Allt var perfekt.
Men när Lisa var femton blev maken sjuk. Maja, som en kärleksfull hustru, kastade sig in i kampen mot sjukdomen. Det krävdes stora summor. Allt såldes, utom lägenheten. Men tyvärr hjälpte det inte. Efter tre år var maken borta.
För Maja och Lisa blev livet hårt. Det fanns inga pengar att leva på. Lisa, som var van vid en viss levnadsstandard, gjorde uppror. Maja tog ett jobb i en butik. Satt i kassan, hjälpte till med städningen. Men det var småpengar. Lisa hade tagit studenten men vägrade plugga vidare. “Det finns inga pengar till universitetet, och jag tänker inte gå på yrkeshögskolan, så sluta tjata”, sa hon när Maja försökte övertala henne.
Men festa, det gillade hon. Och framför allt var hon slug. När hon behövde pengar var det “mamma lilla, mamma gulliga”. Om inte – “varför födde du mig ens, om du inte kan hjälpa mig?” Så gick det tills Viktor dök upp.
Först blev Maja glad. Äntligen hade dottern kommit till förstånd. Viktor verkade seriös. Klädd snyggt, inga billiga plagg. Kunde sätta Lisa på plats med en blick. Snål var han inte heller – handlade dyra varor. Och han var trevlig mot Maja. Kallade henne “mamma” redan första dagen. En riktig sötsak, helt enkelt.
De levde i trevlig harmoni. Maja kom hem från jobbet – huset var städat, middagen stod på bordet. Bara de unga var borta. De försvann till morgonen. Men Maja blandade sig inte i – låt ungdomarna ha kul.
Men efter ett halvår började problemen. Lisa grät oftare, Viktor var arg. Och Maja ingrep inte, frågade inte varför – vilket hon ångrade senare. En kväll kallade de in henne för ett samtal. Lisa började: “Mamma, Viktor och jag vill bo själva. Vi behöver en bostad.” Maja blev förvånad: “Jag stör väl inte er? Plus att jag inte har pengar att hjälpa er med.” Lisa avbröt: “Nej, inte så. Sälj lägenheten, så delar vi pengarna.”
Maja tvekade länge, men Lisa gav sig inte. Först pratade hon snällt, sen hotade hon att sälja sin del. Till slut gav Maja med sig. Unga åkte för att sköta affären med köparen – och försvann. Med pengarna. Maja stod där med tomma händer. Hustlös, mitt i livet.
Att hyra på sin lön gick inte. Så hon letade efter ett jobb med boende. Vad som helst. Hon hittade ett – som hemtjänst för en gammal dam, Irma. Hennes son var välbärgad. Han kunde ha tagit hem henne, men Irma vägrade lämna sitt hus. Så han anställde Maja.
Irma var krävande. Hon gick knappt, men förväntade sig städning som på hennes tid. Maja fick lära sig mycket – baka bröd i ugn, stärka lakan. Men man kan lära sig allt, och det gjorde hon.
De levde tillsammans i två år. Inte direkt vänner, men inte fiender heller. En dag dog Irma plötsligt. På morgonen log hon, vid lunchtid föll hon ihop. Sonen ordnade allt. Sen erbjöd han Maja huset: “Jag känner till din historia. Ursäkta, men jag var tvungen att kolla. Vill du köpa huset för en symbolisk summa? Avbetalning går bra.” Så blev Maja husägare.
Hon hade precis börjat känna sig hemma när en olycksalig dag dök Lisa upp. Inte ensam – med två småbarn. Som om det vore självklart sa hon direkt: “Fint hus du har. Var är mitt rum?”
Maja svarade torrt: “Ditt rum var i trean som du och Viktor sålde. Förresten, var är min del? Och hur hittade du mig? Ah, jag fattar. Viktor stack och pengarna är slut?” Lisa svarade sårat: “Varför måste du vara sådan? Viktor var en spelare och lurade mig precis som dig. Sen gifte jag mig två gånger, men inget funkade. När den sista kastade ut mig tänkte jag – jag har ju en mamma, hon lämnar mig inte.”
Maja sa bestämt: “Du tänkte fel. Du är vuxen och mamma själv. Varför ska jag hjälpa dig? Du fick allt jag kunde ge. Resten får du lösa. Idag får ni sova här, imorgon åker du vart du vill. Till din första eller andra man. Strunt samma.”
Lisa och barnen stannade två veckor. Sen hittade hon en stuga med en serietidningsaffärs-certifikat och flyttade dit. Visst var det svårt för Maja. Hon älskade ändå sin dotter. Och barnbarnen fick hennes hjärta att smälta. Men Lisa tillät inte att de träffades. Så levde de – nära, men ändå långt ifrån varandra.
Försoningen kom först när Lisa drabbades av otur. Hennes sambo brände ner huset av misstag. Tur att Lisa och barnen var borta då – hos en vän. När de kom till Maja släppte hon in dem. Hon hade ju ingen annan än dottern och barnbarnen. Nu var det dags att glömma gamla såror. Men exakt hur livet skulle bli – det visste bara Gud.
