I det stilla skymningsljuset satt Valentina i sitt mysiga hus i förorten till Uppsala och bläddrade genom en gammal anteckningsbok i jakten på numret till sin sommarstugegranne, Elin. Till slut hittade hon de efterlängtade siffrorna och slog numret. “Elin, hej kära du!” började Valentina hjärtligt. “Det är Valborg, din granne från sommarstugan. Jag ville bara fråga hur du odlar rädisorna? Dina blir alltid så saftiga, men mina växer aldrig riktigt.” “Åh, det är inget svårt”, svarade Elin med en aning trötthet i rösten. “Jag blöter fröna ett par dagar innan jag sår dem. Jag kommer ner om några dagar och ska börja plantera. Jag är kvar i stan just nu.” “I stan?” Valentinas röst darrade av förvåning. “Men vem har då Olof åkt till stugan med?” Elin blev alldeles stel. Hon svarade inte, lade bara på luren, beställde en taxi och skyndade sig till sommarstugan. När hon steg in i huset stelnade hon till vid anblicken.
Elin Margareta var ursinnig. Hennes kinder blossade och ögonen blixtrade. Hennes man Olof, som hon trodde var på jobbet, skulle inte ha känt igen sin vanligtvis så milda Elin som just den morgonen lagt hans skjortkrage på plats och gett honom en lätt kyss på kinden. Men Olof såg inget av detta. Han var på strålande humör i väntan på fredagskvällen: fläskkotletter med potatismos som Elin lagade så underbart, hemlagade inlagda gurkor och tomater från trädgården, och ur kylen – en kall flaska, för imorgon var lördag och ingen jobbdag. Olof anade inte vilken storm som höll på att dra ihop sig över hans huvud.
Allt började med Valentinas samtal. Valentina, pensionär, bodde i en rymlig lägenhet med dottern, svärsonen och barnbarnen. Men så snart våren kom flyttade hon till sommarstugan, där hon stannade fram till senhösten. Släkten besökte henne bara på helgerna för att grilla, och på vardagarna satt Valentina ensam och fördrev tiden framför tv:n. Så minsta lilla händelse i området väckte hennes brinnande intresse.
Den morgonen, klockan ungefär tio, gick Valentina ut på trappan till sitt hus, såg sig omkring och fick plötsligt syn på hur grinden till grannens stuga öppnades och en bil körde in. Valentina kände inte till bilmärken, men hon var säker: det var Olofs bil, Elmns man. Men istället för att parkera vid grinden körde bilen längre in och gömde sig bakom täta hallonbuskar. “Jaha”, tänkte Valentina och kisade med ögonen. “Han vill inte bli sedd. Vilken sluggare den där Olof är!”
Hon blev distraherad av ett samtal från en väninna och missade att två personer – en man och en kvinna – klev ur bilen. Valentina döpte dem genast i tankarna till “älskarinnan”. När hon återvände till trappan fortsatte hon att spana. Efter en halvtimme belönades hennes tålamod: en ung kvinna i en ljusgrön träningsdräkt kom ut ur huset. Med utbredda armar utbrast hon: “Du hade rätt, det här är fantastiskt! Luften är så ren och det är så varmt!” Det var definitivt inte Elin – en okänd kvinna i tjugosjuårsåldern, smal och mörkhårig med långt hår. “Herregud, Olof!” tänkte Valentina för sig själv. “Han är nästan femtio och har hittat en sådan skönhet!” En mansröst ropade på kvinnan och hon försvann in i huset igen.
Valborg tvekade inte. Hon grep anteckningsboken och ringde Elin. “Elin Margareta, hej kära du!” började hon med spelad sorglöshet. “Det är Valborg från stugan. Jag ville bara fråga om dina rädisor – hur gör du? Dina blir alltid så fina.” “Det är inget särskilt”, svarade Elin. “Jag blöter fröna innan jag sår dem. Jag kommer ner i maj och börjar. Jag är kvar i stan.” “I stan?” Valentina gjorde en dramatisk paus. “Men vem har då Olof åkt till stugan med?” “När åkte han?” Elmns röst darrade. “För ungefär en och en halv timme sen. Och han gömde bilen bakom hallonen – från trappan ser jag bara taket.” “Okej, Valborg, vi hörs”, sa Elin och lade på.
Hon stod som förstenad och kände blodet dunka i tinningarna. Hon ringde sin man och frågade: “Olof, var är du?” “På jobbet, varför?” svarade han likgiltigt. “Jag undrade bara när du skulle komma hem. Blir du inte sen?” “Som vanligt, till och med tidigare – det är ju fredag”, svarade Olof glatt. Elin kramade telefonen så hårt att knogarna vitnade. “Nå, nu får vi se vilken fredag du har”, tänkte hon och beställde en taxi.
Resan till sommarstugan tog mindre än en timme – säsongen hade inte börjat än så det var inga köer. Efter att ha betalat chauffören gick Elin beslutsamt mot huset. Olofs bil stod verkligen bakom hallonbusken, den vita karossen glimmade. Elmns hjärta bultade som en trumma. Hon gick tyst upp på trappan, öppnade dörren försiktigt och steg in. På köksbordet stod tallrikar med ost och skinka, inlagda gurkor, tomater och en öppnad konfektyrlåda. Bredvid – en påbörjad flaska champagne och två glas. “Så här tänkte Olof skaffa sig aptit inför middagen”, tänkte Elin bittert. “Nå, nu ska jag nog ge honom kotletter!”
Hon stormade in i sovrummet och stelnade till. Under täcket anade hon två silhuetter. Det hördes en dämpad utandning och Elin slet i täcket, men det hölls hårt fast. “Elin, vad gör du?!” hördes en välbekant röst. Framför henne satt… Olofs brorson, Arvid, förvirrad bredvid en ung kvinna som Elin aldrig sett förut. “Moster Elin, vad gör du här?!” flämtade Arvid och blev röd. “Jag tog taxi”, sa Elin kort. “Det här är för övrigt min stuga. Och du – varför är du här? Och jag vill inte ens veta varför.” “Jag bad farbror Olof om nycklarna för helgen”, började Arvid skuldmedvetet. “Han sa att ni inte skulle komma förrän i juni.” “Det var inte meningen”, svarade Elin kallt. “Men vakna grannar berättade att någon hade smugit sig in på vår stuga. Okej, ni kan stanna. Men jag skickade iväg taxin, så nu vet jag inte hur jag ska ta mig hem.”
Arvid erbjöd sig genast: “Jag kan köra dig! Lova lagar middag under tiden, så åker jag fram och tillbaka.” Kvinnan, som antagligen hette Lova, nickade skyndsamt. Elin gick ut på trappan för att ge dem tid att samla sig, och efter några minuter var de på väg tillbaka till stan. Hon satt tyst och smMen i bilen, medan Arvid koncentrerat körde genom skymningens lätta dimma, kunde inte Elin låta bli att le åt hur lätt hennes misstankar nästan hade förstört den här underbara fredagskvällen.
