**Dagbok**
Det var med tungt hjärta som Elin kom hem från sin semester. Hennes man, Henrik, hade inte hört av sig en enda gång under hela tiden. På stationen i Nyköping stod ingen och väntade på henne… Hemma var det mörkt, ingen middag var tillagad, och lägenheten låg i total oreda. *”Han har väl tillbringat all tid hos sin mamma”,* tänkte Elin bittert. Hon hämtade en till väska och började packa ned sina saker. Just då kom Henrik hem och stannade i dörren.
– Är du tillbaka? sa han kyligt. – Jag väntade dig inte! Tror du allt ska förlåtas så här lätt?
Elin skrattade plötsligt – ett bittert, nästan hysteriskt skratt.
– Oroa dig inte, jag stannar inte länge, svarade hon med darrande röst.
– Vad menar du?! rynkade Henrik pannan. Och plötsligt gick det upp för honom…
– Henke, hur kunde du? Vi planerade den här semestern så länge! Elin var nära att brista i gråt.
Hon hade drömt om resan i ett helt år. De hade sparat pengar tillsammans, valt resmål, fantiserat om att sola på stranden.
– Vad ska jag göra? Mamma blev sjuk, jag måste stanna här, muttrade Henrik och såg bort.
– När får vi chansen sen? Jag förstår om hon var allvarligt sjuk, men det var hon inte! protesterade Elin.
– Hon hade feber igår! Hon ringde ambulans! utbrast Henrik.
– Febern sjönk så fort hon tog sina tabletter. Henke, det var en sista-minuten-resa! Vi får aldrig det priset igen!
– Vet du vad? Jag är så trött på ditt själviska tjurskalliga beteende! Jag sa det – vi åker inte. Mamma kan bli sämre!
– Hon har ju en dotter också, påpekade Elin. – Kan inte Lotta ta hand om henne?
– Du vet att hon är upptagen. Sluta diskutera. Vi åker en annan gång. Och dessutom, vi kan stanna hemma den här semestern. Jag lovade mamma att hjälpa henne med renoveringen. Och du ska också hjälpa till.
Henrik lämnade rummet som om diskussionen var slut. Elin brast i gråt.
Hon arbetade redan på ett jobb hon hatade bara för att få in pengar i hushållet, och nu tog de ifrån henne den efterlängtade semestern också. Hon stod ut med en krävande chef, arbetade övertid, tolererade allt för en enda dröm – om varmt hav och klart solsken.
Hon hade länge velat byta jobb, men Henrik förbjöd det. *”Du tjänar bra här.”* De hade bytt bil, renoverat lägenheten. Men hans lön gick alltid till hans mors nycker – något som skulle lagas, något som skulle köpas. Och det räckte inte!
Det var säkert hon som fått honom att avboka semestern. Hon var van vid att alla dansade runt henne. Fast vilka alla? Bara hennes älskade gosse! Henriks syster, Lotta, hade för länge sedan insett att det var bäst att inte lägga sig i sin mors affärer. Därför bad han aldrig henne om hjälp. Men att säga nej till sin fru var enklare än att säga nej till sin mor…
Drömmen om havet avlägsnades. Elin föreställde sig hur hon iställetSpecialized in Swedish literature and culture. Let’s proceed with the adaptation and rephrasing in Swedish, following all the given instructions strictly.
**Dagbok**
Elin kom hem från semestern med tungt hjärta. Henrik, hennes man, hade inte skrivit en enda rad under hela tiden. På stationen i Nyköping stod ingen och väntade… Hemma var det mörkt, ingen mat, bara kaos. *”Han har säkert varit hos sin mamma hela tiden”*, tänkte hon bittert. Hon plockade fram en till väska och började packa. Då kom Henrik hem och stannade i dörren.
– Är du tillbaka? fräste han. – Jag väntade dig inte! Tror du allt ska glömmas så här lätt?
Elin skrattade plötsligt—ett vasst, bittert skratt.
– Oroa dig inte, jag stannar inte länge, svarade hon med spänd röst.
– Vad menar du? Henrik rynkade pannan. Och så fattade han.
– Henke, hur kunde du? Vi planerade den här semestern i flera månader! Elin höll på att gråta.
Hon hade drömt om denna resa i ett helt år. De hade sparat pengar, jämfört resor, fantiserat om stränder och sol.
– Vad ska jag göra? Mamma blev sjuk, jag måste stanna, muttrade Henrik och vände bort blicken.
– När blir det sen då? Om hon var allvarligt sjuk, visst, men det var hon ju inte!
– Hon hade feber igår! Hon ringde ambulans!
– Febern försvann så fort hon tog sina piller. Henke, det här var en sista-minuten-resa! Så billigt blir det inte igen.
– Vet du vad? Jag är så trött på ditt själviska tjurskallighet! Vi åker inte. Punkt. Mamma kan bli sämre.
– Hon har en dotter också, påpekade Elin. – Kan inte Lotta hjälpa till?
– Du vet att hon har fullt upptrasslat. Sluta nu. Vi åker en annan gång. Löften. Löften.
Henrik lämnade rummet som om saken var avgjord. Elin brast i gråt.
Redan nu arbetade hon på ett jobb hon hatade, bara för pengarna. Och nu tog de även hennes semester ifrån henne. Hon stod ut med en krävande chef, övertid, allt för en enda dröm—varmt hav, sol.
Länge hade hon velat byta jobb, men Henrik förbjöd det. *”Du tjänar bra här.”* De hade bytt bil, renoverat. Men hans lön gick alltid till hans mors nycker—något som måste lagas, något som måste köpas. Och det räckte inte!
Det var säkert hon som fått honom att ställa in. Van vid att alla dansade runt henne. Men vilka alla? Bara hennes älskade pojke! Systern Lotta hade för länge sedan insett att det var bäst att hålla sig undan. Men att säga nej till sin fru var lättare.
Drömmen om havet försvann. Elin såg framför sig hur hon istället skulle måla väggar i svärmors kvava lägenhet—det här klarade hon inte av. Hon behövde vila.
En halvtimme senare ställde hon sig framför Henrik.
– Jag åker. Med eller utan dig.
– Va? Har du blivit galen?
– Det är du som är galen! Jag har väntat på den här semestern som på ett mirakel. Och du vill ta den ifrån mig. Stanna du, om du måste. Jag åker.
– Med vem då? Henrik såg misstänksam ut.
– Ensam.
Han fnös, började gå av och an i köket.
– Nu fattar jag! Vill du ha ett resortäventyr? Lite spänning?
Elin teg, rädd att explodera. Så många ord ville ut…
– Tyst? Därför att jag har rätt!
– Om du inte litar på mig—åk med.
– Jag lämnar inte mamma.
– Då gör du inte det.
Elin lämnade köket, kvävd av ilska. Förutom att han alltid valde sin mamma framförElin drog djupt efter andan och visste att det här var slutet — hon kunde inte leva ett liv där någon annan alltid kom före henne.
