Lars-Erik Andersson, vår granne i sommarstugan vid Mälaren, var känd för sitt generösa gästfrihet och sin skicklighet att grilla. Hans hemliga recept, från tiden då han tjänstgjorde i Grekland, gjorde hans grillningar verkligen unika. Men hans vänlighet spelade honom ett spratt: vissa släktingar började utnyttja hans generositet.
Varje helg, så fort de såg röken från Lars-Eriks grill, dök hans kusiner och deras familjer upp utan inbjudan. De erbjöd sig glatt att hjälpa till, men deras deltagande begränsades till att smaka på maten och tömma bordet. De tog inte med sig vare mat eller dryck, utan förlitade sig helt på värdens givmildhet.
Lars-Erik, en artig och taktfull man, stod ut länge i hopp om att de skulle fatta sin oförskämdhet. Men när deras besök blev regelbundna och tyngande, bestämde han sig för att ge dem en läxa.
En lördag, medveten om att de ovälkomna gästerna skulle dyka upp igen, förberedde Lars-Erik en special-“överraskning”. Han tände grillen med gamla, fuktiga brädor kvar från rivningen av ett gammalt skjul. Röken var tjock och hade en vidrig stank.
Precis som väntat kom släktingarna. Men knappt hade de klivit in på tomten förrän de började grimasera och växla blickar. Försöken att låtsas som inget upphörde snabbt när röken blev tätare och stanken outhärdlig.
“Lars-Erik, det är något konstigt med röken idag…” mumlade en kusin och höll en näsduk för näsan.
“Ja, tyvärr är veden lite fuktig och gammal. Men det ordnar sig snart”, svarade Lars-Erik lugnt och lade på fler brädor.
Efter några minuter, när ögonen tårades och kläderna luktade illa, började gästerna hitta på ursäkter för att lämna.
“Åh, jag glömde att jag måste handla innan affären stänger”, sa en.
“Och vi har visst en läckande kran hemma, måste kolla det”, tillade hans fru.
Snart var alla borta, och Lars-Erik stod ensam kvar. Han suckade av lättnad, bytte ut veden och tände grillen på nytt med ordentliga vedträn. Den kvällen njöt han äntligen av en lugn grillkväll i fred.
Efter den händelsen dök släktingarna aldrig mer upp oinbjudna. Läxan var lärd, och Lars-Erik kunde återigen njuta av sommarkvällarna utan obehagliga besök.
