– ”Du har fel, den här lägenheten hyr vi”, log flickan förvirrat.
– ”Han är inte rätt för dig!” upprepade Alma Viktoria för hundrade gången. ”En dag kommer du själv att förstå!”
– ”Mamma, oroa dig inte då, om du tror att det ögonblicket säkert kommer”, fnittrade Linnea till svar.
Visst irriterade det henne att modern gjorde en sådan affär av hennes förhållande med Patrik, men hon tänkte inte lämna honom bara för att en kvinna önskade det.
Tvärtom njöt Linnea av att reta Alma Viktoria och påpeka att allt var bra mellan henne och Patrik.
– ”Vart ska du?” frågade kvinnan strängt när hon såg dottern packa.
– ”Patrik och jag ska hyra en lägenhet”, meddelade Linnea glatt.
– ”Med vilka småslantar? Han är inte bara en latmask utan också pank”, fnös Alma Viktoria.
– ”Mamma, vi delar på hyran. Vi jobbar båda, om du inte glömt det!”
– ”Var jobbar han, påminn mig?” kvinnan log misstroget. ”På vilket fabrik?”
– ”Varför måste man jobba på fabrik för att tjäna pengar? Du förstår inte hur livet funkar nu. Patrik jobbar hemifrån.”
– ”Han ljuger, din Patrik!” utbrast Alma Viktoria indignerat. ”Bara du slitit. Man ser på honom att han är en bedragare!”
– ”Mamma, sluta smutskasta honom!” fräste Linnea. ”Jag går, ringer sen.”
Flickan släpade väskorna mot dörren, utan lust att höra fler anklagelser.
Samma kväll flyttade Linnea och Patrik in i en etta han hittat via bekanta.
På dagarna studerade Linnea till lärare, på kvällarna städade hon i två butiker.
Patrik jobbade hemma. Linnea frågade sällan vad exakt han sysslade med.
Viktigt var att han hade inkomst, och de delade på hyra och mat.
Allt verkade bra. Enda konstigheten: han presenterade henne aldrig för vänner.
Linnea nämnde det några gånger, men Patrik skämtade bort det och bad henne istället bjuda sina vänner.
– ”Hur ska vi fira din födelsedag?” frågade hon efter tre månader.
– ”Vill inte fira”, muttrade han.
– ”Patrik, du blir tjugofem! Jubileum! Måste firas”, envisades Linnea.
– ”Inga pengar till restaurang…”
– ”Bjud dina vänner hit! Jag lagar mat, billigare. Snälla…” tjöt hon tills han gav med sig.
På festdagen stod Linnea vid spisen tills fötterna domnade.
Hon skar sallader, stekte köttbullar, ugnsbakade kyckling. Patrik hjälpte inte till.
Vid sju kom jubilarens vänner. Fler än väntat.
De var högljudda och Linnea tröttnade snart. Hon smet till balkongen.
Men fick ingen ro. Efter två minuter dök Nikki upp, en bekant till Patrik.
– ”Tur du hade, Linnea, snappade en kille med lägenhet”, sa hon avundsjukt. ”Visste du?”
– ”Vilken lägenhet? Har Patrik en?”
– ”Ja, ni bor ju i den”, fnös Nikki.
– ”Va?” Linnea blinkade nervöst. ”Den hyr vi.”
– ”Ni kan inte hyra den. Den ärvs av Patrik från farmor. Jag var här massor, han bott här i fem år.”
Linnea stirrade på Nikki, försökte smälta informationen.
– ”Visste du inte?” skrattade Nikki. ”Säker han testade om du var golddig.”
Hennes gapskratt ekade, som avsedd att förlöjliga.
– ”Patrik!” Linnea gick fram till honom. ”Vi måste prata.”
– ”Senare. Killarna berättar skojiga historier”, viftade han bort henne.
– ”Nej, nu!”
– ”Säg här då”, muttrade han och tog en klunk öl.
– ”Varför sa du inte att du äger lägenheten?” Linnea ställde sig bredbent.
– ”Äger inget”, log han spelat.
– ”Vems är den då?”
– ”Ja, vems?” Nikki dök upp bakom. ”Din! Alla vet det!”
– ”Japp”, ropade vännerna.
– ”Så du ljög? Vem betalade vi hyran till?” Linnea gapade. ”Dig?”
Patrik fnissade nervöst. Sanningen: alla pengar Linnea gett hamnat i hans ficka.
– ”Vilket svin du är!” grät Linnea och började packa.
Hon vägrade bo kvar med en lögnare. Samma kväll åkte hon hem till Alma Viktoria.
– ”Mamma, du hade rätt”, berättade hon med gråten i halsen om bedrägeriet.
Efteråt träffades de aldrig. Ryktet sa dock att Patrik och Nikki flyttat ihop.
