Varför kände Linnea behovet av att hjälpa en gammal dam med en enorm kasse? Förutom att handtagen gick sönder och damen svor rejält, plockade hon halvskämda livsmedel från asfalten – troligen hämtade från en närliggande soptunna. Det här fick Linnea att bli sen till jobbet.
Allt berodde på hennes överdrivna medkänsla. Hon kunde inte låta bli att ingripa. Om någon låg på en parkbänk och knappt rörde sig, sprang Linnea direkt för att hjälpa – tänk om det var allvarligt! Inte ens en påtaglig lukt av fylla stoppade henne från att ringa ambulansen. Resultatet? Sjukvårdarna skrek att mannen bara var full som en alika och undrade varför de blivit tillkallade. Polisen släpade iväg honom till häktet medan de skevt tittade på Linnea. Behövdes verkligen detta? Han hade väl sovit ruset av sig annars.
Linnea var snäll av naturen, även om folk bakom hennes rygg kallade henne ”tokig” och pekade mot tinningen. Hon gav bort sin lägenhet till styvfadern efter mammas död – trots att han bidrog minst. Han jobbade inte, medan mamman slitit sig till döds med att både jobba och städa trapphus. Ändå tyckte Linnea synd om honom: ”Han är inte ung, hur ska han hitta boende? Jag är ung, jag kan tjäna.” Grannarna fick övertala henne att inte skriva över lägenheten direkt.
Linnea flyttade till Göteborg. Där fanns jobb och hyresrum. Sparade pengar räckte till ett rum i en kollektivlägenhet. Först städade hon i en livsmedelsbutik, men lönen täckte knappt hyran. Pluset var att hon ibland fick ta med sig mat nära utgångsdatum. Kläderna höll inte – hur mycket hon än tvättade, slitades de fort. Skorna hölls ihop med lim.
Hon sökte städjobb men fick nej på grund av bristande erfarenhet. Tills ett bemanningsföretag med dåligt rykte tog emot henne på prov. Första kunden var en pensionär med drillinstruktörsröst: ”Teet är felbrutet, badrummet orent, disken flottig…” Så började Linneas karriär. Men hon bad om ursäkt, gjorde om allt istället för att säga upp sig. För vem anlitar städhjälp? Pensionärer som vill vräka ur sig ilska.
Till Linneas förvåning klagade ingen efter hennes besök. När hon var sen en dag, skickades hon direkt till en liggande kvinna – föregående städare hade slutat. Linnea blev chockad: ”Betyder det att man kan lämna skit om klienten inte ser?”
Ebba Lovisa blev överraskad när Linnea varsamt bytte smutsigt lakan, klädde om henne i ren nattdräkt och behandlade ett liggsår. Sedan sprang flickan som en virvelvind med mopp och dammsugare. När allt glänste och doften av nybakad bulle spred sig, serverade Linnea en kraftig köttsoppa med palt på bricka.
”Jag tänkte att ni behövde riktig mat, inte frysrätter”, sa hon. Ebba åt glatt och bad Linnea stanna. Hon ville veta mer om denna sprudlande flicka. Linnea berättade öppet om sitt liv: att hon drömt om att bli sångerska eller dansös, men saknade talang. Att hon hoppats bli läkare men inte haft råd att studera.
”Vill du jobba enbart här?” undrade Ebba. ”Jag ordnar med företaget.” Linnea nickade, pekade på oanlade gardiner och dammiga bokhyllor. Ebba skrattade: ”Sluta nu, Askungen! Du flyttar in idag.”
Ebba ringde företaget och bråkade när de höjde priset: ”Ni betalade henne skit och skickade till dryga kunder. Hon slutar nu.”
Så blev Linnea Ebbas livegen hjälpare. Varje morgon serverade hon pannkakor eller rårakor. Hon tvättade, putsade fönster och hittade motionsexempel i bibliotekets böcker. ”Vi köper en rullstol och åker ut”, envisades Linnea. Ebba protesterade men gav sig.
En natt ropade Ebba: ”Min tå rör sig!” Läkaren Johan Andersson föreslog en ny operation. Efteråt tränade de hårt. När Ebbas son ville flytta henne utomlands, grät Linnea – tills Ebba sa: ”Vi alla åker tillsammans.”
Linnea gifte sig senare med granne Emil, som hjälpte henne med en fastlåst dörr. På bröllopet dansade Ebba i rullstolen. Nu åker de till en sommarstuga där Linnea odlar bär och Emil hämtar mjölk från bondgården. Ebba skrockar: ”Vila? Inte med vår Linnea!”
