– “Lars, vart ska du?” Ingrid tittade ut från köket, torkade händerna på en kökshandduk och såg förvånat på sin man.
Lars, en fyrtiofemårig chef på ett stort byggföretag, hade bestämt sig. Han packat en väska medan hustrun fixade frukost. Nu stod han i hallen till deras rymliga lägenhet i centrala Stockholm.
Ingrid lagade alltid mat och såg till att familjen åt ordentligt. En bra frukost var en fråga om hälsa och framgång, en övertygelse hon hållit fast vid sedan barnen var små. Med tre ungar hemma hade hon prioriterat hemmet framför karriär – Lars lön räckte gott.
Han stirrade på kvinnan han varit gift med i tjugofem år. Han hade rätt att göra slut. Hon blivit slapp, trött, utan den gnista som en gång lockat honom. Numera fanns bara Klara, den stilsäkra brunetten han träffat på en företagsfest. Klara var smart, modig och vacker – precis som han själv. Därför stod han här, redo att lämna.
“Nu räcker det!” tänkte han. Barnen – Erik, Olof och Linnea – var vuxna. Erik och Olof jobbade efter universiteten, Linnea pluggade fortfarande men klarade sig. Men Ingrid? Varför skulle hon fortsätta parasitera? Klara hade rätt: dela lägenheten, låta hustrun klara sig själv.
“Inga mackor till mig?” frågade Ingrid lugnt. “Du borde inte åka utan mat. Är det en tjänsteresa?”
“Sluta tjata om mat!” fräste Lars. “Finns fik överallt. Du lever kvar i 80-talet – som en gammal köksslav!”
Vreden brände. Varför kunde han inte bara säga sanningen?
“Händer något?” frågade hon milt.
Hon visste. Hon anat hans otrohet länge. Men Ingrid var klok. Och hon kände sin man.
“Jag lämnar dig. För en annan.”
“Grattis”, sa hon, som om han berättat om ett vardagligt ärende.
“Tror du jag inte förtjänar bättre?” morrade han.
“Jo. Du förtjänar mer.” Hennes lugn irriterade.
“Vi delar lägenheten. Du får en etta.”
“Självklart. Lagligt och rättvist.” Hon log.
Lars blinkade. Inga tårar, inget dramatik?
“Du borde skaffa jobb”, muttrade han. “Ingen underhåll – du är frisk.”
“Jobb?” Hon skrattade. “Nej. Jag ska gifta om mig.”
“Vad? I din ålder?” Han fnös.
“Gifta singelfruar är populära på dejtingappar. Särskilt de som kan laga köttbullar och har egen bostad.” Hon blinkade. “Vi delar ju lägenheten, eller hur?”
En kall hand grep hans hjärta. Han tänkte på Klaras tomma lägenhet, dietmiddagar och ständiga krav. På Ingrids hembakade kanelbullar och stilla kärlek.
“Jag… glömde ett möte”, mumlade han. “Hämtar väskan senare.”
På jobbet ringde Klara: “Var är du? Vi måste välja möbler och boka Bali!”
Lars tänkte på Ingrids dejt ikväll. På en främling som skulle äta hennes äppelpaj.
“Nej”, väste han. “Ingen Bali. Inget mer.”
Hemma väntade trygghet. Och ingen annan man skulle få kalla Ingrid för sin.
