— Ni passar inte ihop, — sa Lovisa till sin syster. — Han är yngre och passar bättre ihop med mig. Bröllopet måste ställas in
Elsa bodde i en rymlig trea i en fin del av Stockholm. Lägenheten hade hon ärvt efter sin mormor. Förutom en yngre syssling fanns inga nära släktingar kvar. Men med Lovisa umgicks hon sällan.
Så här i livet hade Elsa, nu 35 år, hamnat ensam – men med bostadsrätt. Hon visste att hon inte kunde lita på någon annan, pluggat hårt, tagit examen från Lunds universitet, skaffat en välbetald tjänst på ett stort företag. Allt var perfekt… förutom en sak.
— Du måste gifta dig, Elsa, — brukade Lovisa säga när hon ringde då och då för att “kolla läget”.
Vid 30 års ålder hade systern lyckats få tre barn och skilja sig två gånger. Hon bodde i ett radhus i Täby på underhållsstöd, försökte hitta sin plats i livet utan framgång.
— Vill du jag ska gifta mig med en grävlastare? — svarade Elsa. På jobbet fokuserade hon på karriären, fritid fanns knappt. Tills ödet ingrep genom en ny granne ovanför. De möttes när Elsa råkade backa in i hans Volvo på parkeringen… och det började snurra.
Oskar var fem år yngre, men åldern spelade ingen roll för det nyförälskade paret. Elsa var principfast och vägrade bo ihop före vigseln, så efter två månader kom förlovningsringen.
Istället för brudklänning valde Elsa en vit pantskördress. Istället för stor fest planerade de en resa genom Bohusläns skärgård. Allt flöt… tills Lovisa dök upp. Hon ringde en vecka före bröllopet.
— Hej lillsyrran… Vi kan väl bo hos dig ett tag? Hyran är för dyr, vi har inga pengar. Det här kan inte vänta.
— Vad har hänt?
— Jag behöver en dyr operation. Jag förklarar senare, — viskade hon dramatisk.
— Okej, om det är allvarligt… kom hit, — Elsa suckade men kunde inte säga nej. Hon visste hur det var att vara ensam.
Lovisa anlände nästa dag med resväskor och tre ungar i olika storlekar. Elsa tyckte barn var okej i doser – men tre skrikiga pojkar…
— Så hur länge tänkte ni stanna? — frågade Elsa och tog en kritpenna från den yngste som ritat på tapeten.
— Är vi till besvär? — Lovisa sårad. — Förlåt… vi kunde tagit vandrarhem. Men läkarkostnaderna…
— Nej då. Vad är det med operationen? — Elsa rodnade av skam över sin ovänlighet.
— Ögonproblem. Men strunta i det. Berätta om din kille istället!
— Vi ska gifta oss.
— Och du sa inget?!
— Vi firar inte.
— Med dina pengar? Ska du snåla?!
— Lovisa…
— Förlåt. Så vem är han? Får jag träffa honom?
— Han bor nära och tänkte komma på fika.
— Toppen! Duka fram så tvättar jag håret. Pojkarna kan leka här.
Elsa tänkte baka Oskars favoritkladdkaka, inte leva barnvakt. Men ungarna spred mjöl, stal choklad och vandaliserade hennes fikus.
— Lovisa! Dina barn… — började Elsa men systern hörde inte. Hon låg i ett bubbelbad med hörlurar.
När Oskar ringde på var Elsa mjöldustig och stressad.
— Hej… vad händer?
— Min syster kom oväntat.
— Ska jag gå?
— Nej, vi är ju snart familj.
Oskar hjälpte till att städa och lekte med barnen. Lovisa dök upp i bara handduk.
— Godkväll… Oskar. — Hon poserade utmanande.
— Hej, — log han förvirrat.
— Åh, princesstårta! — Lovisa slickade grädde från fingret under Elsas chock.
Efter en stel fika gick Oskar hem. Lovisa fnös:
— Ni passar inte. Han är för ung för dig.
— Skillnaden är liten.
— Men uppenbar. Han passar bättre med mig. Och han gillar barnen.
— Det är MIN lägenhet! — fräste Elsa.
— Jag skojar bara. Operationen är imorgon. Du tar hand om ungarna efteråt va?
— Jag jobbar.
— Du är chef! Ta ledigt.
Elsas svar överraskade Lovisa fullständigt.
