– Varför sitter du ute i kylan? – frågade Annika Svensson och rös till.
Flickan tittade upp med sorgsna ögon. Kvinnan såg ut att vara i fyrtiofemårsåldern, vacker och välvårdad men med en melankolisk underton.
– Förlåt, jag går om jag stör – mumlade hon.
– Jag jagar inte bort dig. Men varför sitter du här? Det är midvinter! – sade Annika mildare.
Vinden tjöt mellan husen i Uppsala. Ingen borde vara utomhus i denna köld.
– Jag har ingenstans att ta vägen – grät flickan.
Hon hette Linnea. Hennes far, Anders, hade kastat ut henne efter bråk med hans dryckesvänner. Modern dött tre år tidigare, och sedan dess förvärrats relationen. Linnea sökt skydd hos moster Birgitta, men i hennes trea i Kungsängen bodde redan tre barn, svärmor och en svägerska med dotter.
– Åk hem till din far. Du har rätt att bo i hans lägenhet – hade mostern sagt utan att bjuda på fika.
Nu vandrade Linnea genom snödrivorna tills benen vägrade. På parkbänken hittade Annika henne.
– Har du ingen familj?
– Ingen – viskade Linnea, nästan arton år och nyss klarad från gymnasiet. Händerna blånat, snöflingor fastnade i ögonfransarna.
Annika, vars son Mikael tjänstgjorde i Hemvärnet, erbjöd värmecentralen i sin lägenhet. Ärtsoppa väntade på bordet. När Linnea berättade sin historia, nickade Annika bestämt:
– Stanna hos oss. Micke kommer hem om två månader. Vi har plats.
Katten Misse godade sig åt ny sällskapsdam. Linnea hjälpte gladeligen med hushållet, fick jobb på Konsum via Annikas väninna.
När Mikael återvände i uniform med blommor till sin mor, stelnade Linnea till. Han log brett:
– Så mor har skaffat en syster åt mig?
Kärleken växte sakta. Annika såg det, köpte två resor till Smögen och låtsades bli upptagen.
– Försvinn inte – skojade hon när de åkte.
Vid återkomsten höll de varandra i hand. Bröllopet skedde trots skvaller om “fattiga inackorderingar”. Åren gav dem tre barnbarn och många midsommarfiranden.
Ibland viskade grannarna:
– Vem gäller sig med en gatflicka?
Men Annika log. Bra svärdöttrar växer inte på träd – men ibland hittar man dem på en snöig parkbänk. Linnea blev Mickes solsken, en dotter som vårdade sin svärmor ända till slutet. Och Misse? Han fortsatte sova i deras säng, precis som förr.
