Idag är det hennes födelsedag. Redan på morgonen ringde alla och störde när hon försökte klara sig till jobbet – men ändå gladde det henne att de inte glömt bort…
Dottern gratulerade och påminde om att mamman efter jobbet måste komma förbi, laga mat, hjälpa barnbarnet med läxorna…
Sedan skulle hon springa till svärföräldrarna med matvaror köpta på vägen, innan hon skyndade hem för att mata maken.
Därefter kunde hon kanske slappna av med ett glas vin framför TV:n – om orken räckte. Annars fick det vara. Inte första gången…
Viktigast var att alla blev omhändertagna. Alla nöjda. Vilken present behövde hon mer? Om alla var glada – då var hon också det…
Två katter, en gammal och en ung, iakttog sin matte. Den unga sa:
”Vi har tur som har henne. Vem annars skulle bry sig så?”
Den gamla rynkade pannan:
”Men vem bryr sig om *henne*? Hon är inte gammal – bara fyrtiofem. Ser ut som sextio i sina slitna kläder. Inte ens på födelsedagen får hon vila.”
Den unga tittade förvirrat:
”Vad är det för konstiga tankar?”
”Hon hittade mig som liten skräpkatt”, suckade den gamla. ”Matade mig med pipett. Jag såg hur hon förvandlades från glad ung kvinna till en oroad, åldrad själ.”
”Men vi får mat och kärlek. Vad mer behövs?”
”Vi är skyldiga henne”, mumlade den gamla. ”En skuld. Förstår du?”
Men den unga förstod inte…
*****
Dagen slutade, alla somnade. På morgonen var den gamla katten borta – som uppslukad av väggarna.
Hon gick till jobbet med tungt hjärta.
Efter jobbet – som vanligt – till dotterns för att hjälpa barnbarnet, sedan svärföräldrarna, hem för att laga mat åt maken…
Ingen tid att leta efter katten. Det fick vänta till natten.
När hon sprang hem genom höstliga pölar, ropade en gammal man vid en bänk:
”Vackra frun, kan ni hjälpa en blind gubbe?”
”Självklart”, sa hon och tog hans hand. Han drog ner henne på bänken.
”Jag måste skynda mig…”
”Berätta vart?” sa han plötsligt. Något bekant fanns i hans röst. Hon började förklara, samtidigt som hon granskade hans ansikte.
”Dina skor är gamla”, avbröt han.
”Hur vet ni det?”
”Blind, inte döv. Hör hur de plaskar.”
Hon rodnade: ”Men jackan är ny…”
”Dotterns gamla?” sa han och kände på tyget.
”Allt vet ni visst”, muttrade hon.
”Lilla du, bli inte arg”, log han. Hans morrande påminde om en katts…
”När fyllde du år?”
”Igår…” Halsen snördes åt.
Plötsligt ljög hon: ”Dottern gav en dyr klänning! Make’n köpte rosor och parfym. Svärföräldrarna anrättade festmåltid – köttbullar, gravlax, konjak från Systembolaget! Vi dansade hela kvällen…”
Gubben teg.
”Tror ni mig inte?”
Han vände sig mot henne:
”Jag känner dig sedan länge. Jag har en present. Följ med.”
”Nej, jag har tusen sysslor!”
”De kan vänta”, sa han bestämt.
Han drog henne med sig – med ungdomlig styrka, som om han såg allt…
*****
De återvände sent. Hon bar en elegant klänning, högklackat, styling från Salong Stureplan. I handen – en Louis Vuitton-väska med dyra smycken.
En restaurangpersonal hade skickat hem hennes matkassar i taxi.
”Tack, gubben lilla”, viskade hon och kysste hans kind. Hans hand över hennes ansikte påminde om en katts smekning…
Dörren flög upp. Där stod maken, svärföräldrarna, dotterns familj – gapande.
”Var har du varit? Vi ringde sjukhusen!”
”Firade med en gammal vän. Här är han…” Men trappuppgången var tom.
”Så vacker du är!” sa svärsonen.
”Drar runt med främlingar”, väste svärmodern. ”Var fick du pengar?”
”Jag spenderar allt på er”, log hon. ”Får jag inte unna mig?”
Svärföräldrarna slamrade med dörren.
”Bra”, sa hon till maken. ”Vill inte se dem mer.”
Sedan till dottern: ”Jag hälsar på… Nästa månad.”
”Bär in kassarna”, sa hon till maken. ”Och sätt på kaffe. Jag tar en dusch. Trött… Dansade hela kvällen.”
Maken gapade – men lydde. Till och med lade fram pepparkakor…
*****
Den gamla katten hittades i garderoben nästa dag. Leende.
Hon begravde honom under ett stort ekträd. På väg hem tyckte hon sig se den mystiske gubben vid sopcontainrarna.
Men där satt en liten kattunge.
”Kom”, sa hon och lyfte upp den.
”Jag ska ta hand om dig.”
”Jag vet”, spann ungen. ”Jag vet…”
