Tyra sov som en stock när det plötsligt ringde på dörren.
– Himmel, vem kan det vara så här tidigt? mumlade hon och vände sig på andra sidan. Men den ihärdiga ringningen fortsatte.
– Vad vill ni egentligen? sa Tyra irriterat medan hon klev upp. Med morgonrocken på gick hon till dörren och kikade genom titthålet. Utanför stod en gammal, rufsig kvinna med en stor katt i famnen.
– Vem är där? frågade Tyra bestämt. Hon hade inga planer på att öppna, för hon hade hört en del otäckt. Men plötsligt stönade den gamla damen. Tyra kikade igen och såg hur damen långsamt sjönk ner mot väggen. Katten ramlade ur hennes famn och sprang oroligt runt henne.
– Varför alltid jag, suckade Tyra och öppnade dörren.
– Är ni okej, mormor? Jag ringer ambulansen, det kommer bli bra, håll ut.
Hon stöttade damen och hjälpte henne över tröskeln in i lägenheten. Sen satte hon damen på soffan och ringde efter hjälp.
Katten satt intill damen och följde intresserat Tyra med blicken.
– Ambulansen är på väg. Vad heter ni?
– Ingrid Persson, väste damen, – mina papper är där, fortsatte hon och pekade bakom sig.
Tyra böjde sig ner och hittade en liten ryggsäck. Hon hjälpte Ingrid att ta av den och tog fram dokumenten.
– Jag tänker inte åka till sjukhus, flicka lilla. Min sonson väntar på pengar från mig, annars slänger han ut oss, och vem tar hand om katten?
– Läkaren får avgöra om du kan gå eller inte. Jag tar hand om katten så länge. Varför kommer han inte hit?
– Åh, fråga inte, flicka lilla. Det är inte din sak.
Just då ringde det på dörren igen, och Tyra öppnade för en läkare och en sjuksköterska.
Efter att snabbt ha undersökt Ingrid, vände de sig mot Tyra.
– Vi tar med er mormor till sjukhuset. Hon åker till S:t Görans. Ni kan komma med något att lämna in imorgon, en kopp, tallrik och rena kläder.
– Jag tänker inte åka, protesterade damen.
– Åk snälla. Jag besöker dig imorgon. Oroa dig inte för katten, jag älskar katter, vi kommer klara oss.
****
Nästa dag vaknade Tyra tidigt med en tanke: – varför hamnar jag alltid i sådana situationer? Å andra sidan är mormor faktiskt väldigt gullig. Kanske kan vi bli vänner.
***
Tyra växte upp med föräldrar som drack och hon var aldrig behövd, så hon älskade alltid de äldre kvinnorna i kvarteret. Någon klappade henne på huvudet, någon hjälpte att knyta rosetter. En del bjöd till och med på bakverk. Den här damen påminde Tyra om sin barndom och det gjorde henne melankolisk. Föräldrarna försvann när hon var tretton, förgiftade av smuggelvodka. En granndam gjorde att Tyra inte kände sig lika ensam på barnhemmet som andra barn, men vid 16 års ålder förlorade hon även granndamen, Maja.
***
Vid 23 års ålder var Tyra en självständig ung kvinna. Barnhemmet lärde henne att försvara sig, så när hon bestämde sig för att hälsa på Ingrids sonson, var hon inte rädd. Hon hade redan kollat adressen i Ingrids pass när hon gav dokumenten till vårdpersonalen.
Det var nära, och Tyra fann sig snart framför huset på Skomakaregatan. På bänken intill porten satt två gamla kvinnor. Tyra tänkte att de kanske visste något, så hon började prata med dem.
Efter tio minuter kände hon till hela Ingrids historia. Ingrid hade bott där länge och uppfostrat sonsonen ensam, då hennes dotter och svärson omkommit i en olycka när han var liten. Så småningom hade sonen hamnat i dåligt sällskap.
Nu var han 18 men betedde sig vedervärdigt. Han kastade ut sin mormor om hon inte gav honom pengar, och hotade katten. Han hade fått lägenheten från sina föräldrar, som han hyrde ut, medan han bodde där det var mer bekvämt. Hur många gånger Ingrid än kontaktade polisen kom de inte, eftersom det ansågs vara familjeangelägenheter.
Tyras ilska bubblade upp. Med raska steg gick hon uppför trapporna och ringde på. En sömnig ung man i alkoholpåverkat tillstånd öppnade dörren.
– Hur vågar du göra mormor illa, skrek hon, du borde skämmas!
Tyra skällde ut honom utan att ge honom en chans att svara. – Packa dina saker och lämna lägenheten, fattar du?
Den chockade killen nickade stumt.
– Och om jag någonsin hör att du gör mormor illa igen, kommer jag personligen efter dig.
– Jag fattar, jag fattar, lugna dig, vem är du egentligen?
– Det spelar ingen roll vem jag är. Om du inte lyssnar kanske polisen hittar något intressant hos dig nästa gång, antydde hon, något hon hört på barnhemmet.
Fjorton minuter senare lämnade han lägenheten med en väska. Tyra stannade för att städa upp i Ingrids hem. Det skulle bli snabbt gjort, och hon behövde även besöka Ingrid och gå in till djuraffären. Hon bodde nu med katten.
***
Ingrid blev väldigt glad när hon såg Tyra. Tyra packade upp matvarorna.
– Här har du lite att äta. Oroa dig inte, katten mår bra, men jag bestämde att din sonson flyttar till sin egen lägenhet. Det är fel att en äldre person tvingas på gatan och en katt blir illa behandlad.
– Tack, älskade flicka, jag trodde jag skulle dö på gatan utan någon bryr sig.
– Ni behövs för mig och er katt. Vila nu, jag kommer tillbaka imorgon.
***
En vecka senare hämtade Tyra hem Ingrid.
– Så fint här är. Hur kan jag tacka dig?
– Det behövs inte, men kan jag få kalla er för mormor?
– Självklart, min kära, vad skulle jag ha gjort utan dig?
Katten satt nöjd och betraktade de två. Han blev matad, älskad, och behövde inte längre gå på de kalla, våta gatorna. Och den där otäcka killen som brukade sparka honom var äntligen borta.
***
Ett år gick. Tyra vande sig så pass vid att ha Ingrid som mormor att hon nästan trodde på det själv. Sonsonens dåliga beteende fördunklade tillvaron ibland, men hon och mormor bestämde att Tyra skulle flytta in hos Ingrid medan hennes lilla enrummare hyrdes ut. Det skulle ge lite pengar.
Tyra beslutade att ge hela hyresintäkten till mormor, vilket hon följde även om mormor protesterade.
– Mormor, jag bor ju gratis i en toppfräsch lägenhet. Jag kan inte tillåta annat.
Ett år senare dödades sonsonen i ett fyllebråk.
***
Ytterligare två år passerade och Tyra träffade sin framtida man. Det var enkelt. Det kom en ny läkare till deras vårdcentral, en ung kille inte mycket äldre än Tyra. Han tog så väl hand om Ingrid att hon verkade yngre, och Tyra blev kär för första gången.
– Han är en bra kille, min flicka, släpp honom inte.
***
När Anders friade till Tyra så strålade hon och rördes till tårar. Hon var så lycklig. Och när deras förstfödda kom till världen, var hon stoltaste mamman. Ingrid blev den lyckligaste gammelmormorn. De levde tillsammans tolv år innan Ingrid gick bort i sömnen vid 95 års ålder. Trots sin ålder behöll hon ett klart sinne och försökte hjälpa Tyra in i det sista. Tyra grät floder och hade svårt att komma över förlusten. Endast Petters och deras barns kärlek hjälpte henne.
Katten hade inte kvar länge, och en annan hade kommit in i deras liv.
En månad senare behövde de flytta, då Ingrid fortfarande stod som ägare av lägenheten. Tyra ville inte ta emot lägenheten, även om Ingrid insisterade. Vid genomgång av Ingrids dokument hittade Tyra ett brev.
”Kära lilla Tyra! Om du bara visste hur mycket lycka du gett mig. Du återförde min dotter Sofie till mig. Utan dig skulle jag inte ha upplevt så många lyckliga år. Tack, och snälla, ta emot presenten i vitrinskåpet. Du förtjänar den, min älskade flicka!”
Tyra grät högt. Ingrid hade ofta kallat henne för “älskade barnbarn”, men orden här träffade henne rakt i hjärtat.
– Vad händer? frågade Petter.
Tyra gav honom brevet. Petter läste klart och öppnade vitrinskåpets hemliga fack. Där låg ett brev och en tjock bunt, samt ett meddelande.
”Kära Tyra. Härmed överlåter jag lägenheten till dig. Denna handling skrevs för länge sedan, så ingen mening att diskutera eller avstå. Pengarna i paketet är dina intäkter från uthyrningen. Använd dem klokt.”
Tyra och Petter levde lyckliga i alla sina dagar, omgivna av barn, barnbarn och även barnbarnsbarn.
