— Nej, Markus, det är inte löjliga anmärkningar, invände Linnea. Om du verkligen älskar mig som du säger, bör du lyssna noggrant på mina ord. Annars måste jag ställa in bröllopet.
— Självklart älskar jag dig, Linnekan, försökte den unge mannen krama flickan, men hon drog sig mjukt undan. Skulle jag be dig gifta dig med mig om jag inte älskade dig? Men du måste också förstå mig. Det är första gången jag gifter mig. Alla mina vänner har sett fram emot svensexan så länge, och jag ska säga “adjö grabbar, min fru tillåter inte det!”. Då kommer den ynkligaste byrackan att skratta åt mig! Vi har inte hunnit gifta oss än och ändå blir jag hunsad! Markus försökte hålla sig lugn för att inte skrika på sin fästmö.
— Betyder det, kära du, att dina vänners åsikter är viktigare för dig än mina känslor? Linneas ögonbryn höjdes.
— Nej, Linnekan, killen kramade om flickan och begravde lyckligt sitt ansikte i hennes hår. Jag bryr mig mycket, mycket om dina känslor, precis som jag bryr mig om dig.
— Vänta, Markus! sade Linnea bestämt och drog sig undan från honom. Låt oss avsluta vårt samtal först.
— Okej, låt oss avsluta det, sa han uppgivet. Jag hoppas att du kan förklara utan otydliga antydningar varför du är emot svensexan?
— Okej, hon sjönk ner i soffan och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag har berättat för dig varför jag skilde mig från mitt ex…
— Vad har ditt ex med det här att göra? frågade killen irriterat. Att nämna det förflutna som, till hans stora förtret, hans flickvän hade, väckte alltid en känsla av misströstan inom honom. Han bedrog dig. Jag vet att det är obehagligt. Men jag tänker inte bedra dig. Eller litar du inte på mig?
— Markus, jag litar på dig. Men jag har aldrig berättat hur det hände förut. Han hade något slags svensexa där tjejer också var med av någon anledning. Jag fick veta om det ett halvår senare, när en tidigare vän berättade för mig att hon också var där. Och detta hände några dagar före bröllopet när jag låg med hög feber. Min ex-man försökte förneka det när jag frågade honom, men erkände sedan att han sov med just den väninnan i fyllan.
— Herregud, Linnekan, måste man förbjuda alla svensexor bara för en skitstövel nu?
— Förstår du inte?! Flickan bröt ihop och grät, oförmögen att hitta förståelse. Det var en så stor smäll att jag nästan blev galen! Jag ville inte leva alls. Då var jag gravid och av stress förlorade jag mitt barn och fick behandlas länge. Jag bryr mig inte om andra människor, men jag förväntar mig stöd och uppmärksamhet från dig!
— Förlåt, älskling, jag visste inte att det var så allvarligt. Du har ju inte berättat några detaljer för mig. Självklart ska jag göra allt för dig så att du är lycklig och aldrig behöver uppleva något sådant igen, Markus översköljde sin älskade med kyssar och viskade ömma ord.
Natten innan bröllopet kunde Linnea inte sova. Kvällen innan hade varit alltför kaotisk för att hon snabbt skulle kunna lugna ner sig. Brudklänningen, som hade väntat på sin stund i nästan en månad i skåpet, visade sig plötsligt vara för stor. Det behövde snabbt justeras för att passa hennes kropp. Tur nog var mamma duktig med nål och tråd, annars hade de varit tvungna att hitta en sömmerska som kunde komma hem till dem sent på kvällen. Men överraskningarna tog inte slut där. Makeup-artisten som hon hade bokat tid med långt i förväg ringde med en hes röst och meddelade att hon hade hög feber, och rekommenderade en annan artist. Men skulle en artist som aldrig sett henne kunna göra ett bra jobb? Detta gjorde det omöjligt för Linnea att sova. Om bröllopet hade varit planerat till en senare tid skulle det ha varit mycket enklare. Men Markus insisterade på en morgonceremoni så att det skulle finnas mer tid att fira, vila och sedan på natten flyga iväg på bröllopsresan.
Hon gillade inte riktigt det så hektiska schemat. Hon ville att allt skulle gå lugnt och utan stress så att hon kunde njuta av varje ögonblick som en vacker prinsessa som alla beundrade. Dessutom var det bara hans föräldrar som behövde ett så storslaget bröllop, från hennes sida kom det endast tio gäster. Men Markus ville annorlunda, och hon böjde sig. Tja, är denna dag verkligen den viktigaste i hennes liv? Om det väntar ett enormt antal andra lika underbara dagar bredvid den älskade mannen.
På rådhuset badade Linnea i ett hav av blommor och gratulationer. Det enda som grumlade dagen lite var att Markus inte mådde bra. Hon lade genast märke till att han var blek. Killen hade blivit lite sjuk dagen innan och hade tillbringat dagen i sängen.
— Ingen fara, Linnekan, oroa dig inte, han försäkrade sin brud, det kommer att gå över. Jag har tagit medicin och jag mår redan bättre.
— Vill du inte åka runt i staden utan bara promenera i parken och ta bilder där?
— Bra idé! Tack älskling, du är bäst! Mannen uppskattade hennes förslag.
De tog en lugn promenad genom parkens alléer i sällskap med deras vittnen som tog många bilder. Sedan åkte de till restaurangen där släkt och andra gäster väntade på dem. Linneas föräldrar mötte de nygifta med en limpa bröd i händerna. Linneas mamma höll ett kort tal, varefter de nygifta tog varsin tugga av brödet. Linnea hade alltid haft exceptionell hörsel, så hon hörde orden som var avsedda endast för Markus öron: “Ät ordentligt, annars gör det ont att titta på dig med gårdagens baksmälla.”
Hon stirrade direkt på vittnet som tittade på Markus med ett leende medan han tuggade. När han insåg att hans ord hade hörts, såg han generad bort. Linnea stelnade till, oförmögen att svälja brödet som hade förvandlats till en tung och klibbig massa i hennes mun.
— Drick lite vatten, rusade mamman och sträckte fram en flaska.
Linnea lyckades knappt frigöra sig från klumpen i halsen, men hennes huvud kändes som om det klämdes av osynliga skruvstäd som framkallade smärta och rädsla. Hon, fylld av en skarp brist på luft, blev kall och klibbig av svett.
— Linnekan, vad händer? Markus skyndade fram till henne. Mår du inte bra?
— Kanske är hon gravid? hördes viskningar från folkmassan.
— Vänta, Markus, mamman omfamnade sin dotter och ledde henne bort från sin nyblivne svärson. För gästerna till bankettlokalen. Jag tar hand om det här. Vi är snart tillbaka.
Utanför toaletten sjönk Linnea ner på en bänk och började skaka i hela kroppen.
— Panikattack? frågade mamman oroligt.
Flickan nickade och lutade sig mot sin mamma.
— Låt oss andas, jag ska hjälpa dig att klara det.
Mamman mindes den tiden då hon hjälpte sin dotter ur depressionen efter det misslyckade första äktenskapet. Då hade hon också gått till en psykolog för att lära sig hantera sådana attacker, något hon aldrig tidigare hade hört talas om. Hennes dotter hade innan dess varit frisk och glad.
Och nu, när hon försökte lugna sin flicka, insåg hon med fasa att hon hade glatts för tidigt åt hennes till synes goda välbefinnande och glädje. Något måste ha hänt, eftersom panikattackerna hade kommit tillbaka. När Linnea hade lugnat sig bad hon sin mamma att hämta Markus. Han kom snabbt springande och satte sig på huk bredvid henne.
— Linnekan, vad var det där? frågade Markus. Jag har aldrig sett dig i ett sådant tillstånd. Är du verkligen gravid?
— Nej, Markus, jag är inte gravid. Tack och lov.
— Varför säger du så? undrade killen.
— Säg mig ärligt, Markus, vad hände igår?
— Vad menar du? Ingenting speciellt hände. Jag sa ju att jag hade blivit sjuk och tillbringade hela dagen i sängen.
— Vad var du sjuk med, Markus? Vilken temperatur hade du? Och kallade du på en läkare?
— Jag… nej… varför läkare? killen såg förlägen ut. Varför så många frågor? Misstänker du något?
— Jag tror att du drack alkohol igår, inte medicin.
— Dumheter! Markus hoppade upp. Jag trodde inte att du var patologiskt misstänksam!
— Då titta mig i ögonen, Markus, tjejen tog hans hand och drog honom till sig. Jag kommer att tro dig en gång för alla om du tittar mig i ögonen nu och säger att du låg i sängen och inte var någon annanstans. Kom igen, Markus!
— Självklart, killen såg henne i ögonen. Jag låg i sängen igår…
Han klarade inte hennes ihärdiga blick och, efter att ha stammat, blev han röd och vände bort blicken.
— Fortsätt, Markus, jag lyssnar!
— Ja, jag var på en svensexa! utbrast han trotsigt och spände hakan, Hur trodde du att jag skulle agera? Mina vänner skulle inte förstå mig. Jag ville inte att du skulle få veta det någonsin. Och sluta agera hysteriskt, för guds skull! Du måste lita på mig, för jag kan svära att det inte var något dåligt på vår svensexa.
— Jag tror dig, Markus, jag tror dig. Men det är inte det viktigaste.
— Vad är det då som är viktigast? Vi älskar varandra, jag tänker inte bedra dig. Vad mer behövs?
— Respekt, Markus, och hänsynsfullhet för en annan persons känslor och smärta.
— Det var just därför jag inte sa något till dig om svensexan. Jag ville inte göra dig ledsen.
— Tack, så förstod jag det också.
— Låt oss gå till gästerna, annars väntar de på oss, alla är redan hungriga.
— Jag kommer snart. Hämta min mamma.
Linnea reste sig med svaga ben efter attacken och tog sin mamma under armen.
— Mamma, ring en taxi åt mig, jag åker hem.
— Har du tänkt noga på det, min flicka? Att förstöra en relation är lättare än att sedan bygga upp den igen.
— Det finns inget att bygga upp, mamma. I vårt hus med Markus visade sig grunden vara byggd på kvicksand.
Hela kvällen ringde mannens släktingar men Linnea stängde av sin telefon efter att hans föräldrar hade öst över henne skopor av förolämpningar och hot för att hon skämde ut deras son. Markus själv hördes inte av på flera dagar. I slutet av veckan ringde han och sa med en förolämpad ton:
— Nå, vad säger du nu då?
Det var uppenbart att han förväntade sig att hon skulle gråta av ånger och be om ursäkt.
— Jag har ansökt om skilsmässa, svarade hon tyst.
— Hur menar du? utropade killen. Istället för att be om ursäkt för din dumhet och för bröllopsstoppet tänker du göra ännu en dumhet?!
— Markus, du har gjort mig väldigt illa. Jag kan inte lita på dig längre. Dessutom kan jag inte bygga min framtid med någon som beskyller mig för saker där han själv har fel.
— Jag har fel?! Men mina föräldrar har lagt så mycket pengar på detta bröllop! Och det är inte jag som har besudlat traditionen som är viktig för människor nära mig.
— Jag är glad för att du har så många nära personer. Tyvärr var jag inte bland dem. Därför har jag ansökt om skilsmässa.
Efter dessa ord började Markus skrika och krävde att få tillbaka pengarna som hans familj hade lagt ut på bröllopet.
Markus lämnade in en motstämning för återbetalning av pengarna som spenderats på bröllopet och den misslyckade resan. Men det visade sig att hans gäster glatt åt upp allt som låg på borden, inklusive den trevåningstårtan, och för den oanvända resan för smekmånaden fick han en del av pengarna tillbaka. När hans motkrav avslogs, blockade han Linnea på alla sociala medier. Några månader senare fick Linnea anonymt skickade bilder av hur “sjuke” Markus kramade om en lättfotad kvinna under sin svensexa.
