**Dagboksinlägg**
Om du visste vad din lillasyster håller på med i huvudstaden, skulle du inte ens nämna henne. Och absolut inte skryta om henne.
Min dotter är så duktig! skröt Katarina framför grannarna. Hon klarade alla tentor med högsta betyg! Dessutom hinner hon jobba extra, hon ber oss aldrig om en enda krona.
Jag avundas dig, Katarina! Mina ungar kan bara be om pengar, suckade grannfrun. Och de vill inte ens plugga. Maja säger att hon ska gifta sig direkt efter gymnasiet, så att mannen kan försörja henne. Och sonen ja! Grannfrun viftade avfärdande, djupt besviken. Men din Elin är duktig, hon tänker leva på sitt eget huvud.
Javisst, precis, mumlade Erik för sig själv medan han stod lite avsides. Han hade gärna gått hem, men mamma var inte klar med alla affärer än. När pappa var på jobbet blev det alltid hans uppgift att bära kassarna. Om du visste vad din syster gör i Stockholm, skulle du aldrig nämna henne.
Sa du något? Katarina gav honom en irriterad blick. Kunde han inte vänta fem minuter? Hon hade inte berättat allt än.
Ja, mamma. Jag måste göra en presentation och skriva en uppsats till imorgon. Kan du skryta nån annan gång? svarade Erik lugnt.
Du och din pappa! Ni låter mig aldrig prata färdigt! Okej, vi går då
Erik ryckte bara på axlarna när han såg grannarnas lättade miner. De verkade inte heller vilja höra mer om den perfekta dottern. Katarina pratade bara om Elin, som om hon var ett ideal alla skulle sträva efter.
Men han visste sanningen. Och han teg. Han ville inte oroa sin mamma.
***
Bor Elin Lindgren här? Den kvinna som stod i dörren såg nedlåtande ut, och de två männen bakom henne gjorde inte saken bättre.
Min dotter studerar i Stockholm, svarade Katarina stolt. Vad vill ni henne?
Studerar? Elin? Är du seriös? Kvinnan skrattade hånfullt. Hon blev utkastad efter första terminen. Hon klarade inte ett enda prov, för hon var för upptagen med att hitta en pojkvän.
Hur vågar ni sprida rykten om min dotter? Jag stämmer er för förtal! Katarina hörde viskningar från grannarna och tystnade osäkert. Att släppa in dem skulle innebära att erkänna att de hade rätt. Men att vägra? Vad skulle folk inte tro?
Kom in, Erik avbröt hennes tvekan. Inget vits att ge dem anledning till skvaller. Mamma, släpp in dem.
Men, Erik!
Släpp in dem.
I det här ögonblicket verkade Erik äldre än sina sexton år. Han var allvarlig, nästan lite nervös. Han visade in gästerna till vardagsrummet, men kvinnan valde en stol längre bort. Männen stod kvar.
Erik! Hur kan du släppa in dem? Hörde du inte vad hon sa om Elin?
Jo. Därför släppte jag in dem, svarade Erik irriterat. Med pappa på tjänsteresa var det hans ansvar att skydda familjen.
Vad
Du kanske känner din dotter bättre, fnös kvinnan. Vet du var hon är nu?
I Stockholm, det stämmer. Men hon bor inte i något studentboende, sa Erik med ett snett leende. Hon hyr en lägenhet som betalas av en äldre man. Och nej, jag vet inte adressen. Men jag vet att mannen är gift, tjugo år äldre än Elin och har tre vuxna barn. Och han är skamlöst rik.
Är det Gustav han heter, förresten?
Låt mig gissa är du hans fru? Erik spände sig. Vad hade hans syster råkat ut för?
Gudskelov, nej. Jag är hans syster, och jag är trött på hans trams, sa kvinnan kallt. Gustav har en underbar fru, dottern till vår affärspartner. Och hon är sårad av hans otrohet. Snart skiljer de sig.
Och det kan ni inte låta hända, va?
Smart pojke, mumlade kvinnan. Några giss
