Ville inte, men gjorde det ändå Vasilisa kunde egentligen inte röka, men var övertygad om att det skulle lugna hennes nerver. Hon stod ute på gården till sitt hus och blickade ut över byvägen medan mörka och oroliga tankar snurrade i huvudet. Allvaret i hennes liv hade vuxit snabbt den senaste tiden. Vasilisa bodde ensam i huset efter sin bortgångna mormor, föräldrarna fanns i byn längst bort, sju kilometer därifrån. Hon ville bo för sig själv, längtade efter självständighet, vid 23 års ålder. Hon arbetade på posten. Vasilisa slängde cigaretten innan hon rökt den färdigt: – Jag gillar inte att röka som Veronika jämt gör, det är hon som tipsade mig, sa att det lugnade, men det tvivlar jag på, – tänkte hon. Just då körde den nya lokala polisen, Anton, förbi hennes hus. Han hade nyligen kommit från grannkommunen, det hade Vasilisa hört om på jobbet. Hon följde bilen med blicken, gick sedan in i huset – kvällen började falla och hon hade ett riskfyllt och viktigt uppdrag framför sig… Dagen innan på Posten var det ovanligt lugnt, men byborna kom förbi då och då. – Imorgon blir det kaos här, – sa Anna Fagerström, – idag är lugnet före pensionen. Anna hade jobbat på posten sedan tonåren, byborna minns knappt en tid utan henne. – Trettio år på posten har jag, alla känner mig, och jag kan inte ens tänka mig något annat jobb. – Du behövs verkligen här, Anna, – log den unga Vera, – mamma brukar säga att posten rullar tack vare dig. – Jodå, det är ingen plats som står tom för länge, nog kan de ersätta mig, – svarade Anna. – Hej, – hälsade Marina när hon kom in, en fyllig kvinna i 40-årsåldern. – Puh, vad varmt. Jag kom för att min granne Glafira vill starta prenumeration på en tidning, hon älskar att läsa. Imorgon reser vi tidigt mot Medelhavet, hela vägen till Turkiet… Hon bad mig fixa prenumerationen, är rädd att bli utan tidningar. Hon är gammal och kan ju inte gå längre, så hon läser mycket – säger att tiden går fortare då. – Oj, Marina, fegar du inte att flyga ända till Turkiet? – undrade Anna Fagerström, – Det blir skönt med sol och värme! – Nej då! Jag laddar upp bilder direkt när vi kommer fram, har köpt ny baddräkt också, – lovade Marina och gick. – Det kostar väl massor att flyga med hela familjen till Turkiet? – suckade Vera. – Familjen har gott om pengar, Micke – han är jordbrukare, – svarade Anna Fagerström. Vasilisa höll sig i bakgrunden, satt vid datorn, lyssnade, och tänkte… Polisen Anton kom förbi posten och hälsade glatt: – God dag, jag ska få en avi här, sa han till Vera, men fick syn på Vasilisa och stirrade lite. – Visste inte att det fanns så fina tjejer här – men du ser sorgsen ut… Anna Fagerström följde hans blick. – Ja, Vasilisa, hon förlorade sin fästman nyligen. – Jag förstår, – sa Anton, och Vera sa att han än så länge inte fått någon avi. Tre veckor tidigare hade Vasilisas fästman, Dennis, hittats död på en ödetomt i centralorten, spelberoende och utsatt för spelklubben. Vasillisa hade aldrig vetat om hans hemliga spelskulder. Polisen hittade inga skyldiga, men sent en kväll kom två unga män från staden, som Vasilisa sett med Dennis. – Din fästman var skyldig oss en rejäl summa. – Men han är död! – sa Vasilisa skrämt. – Skulder dör inte. Du får ta hand om det, – sa den ena, Alex, och krävde 40 000 kronor. – Var ska jag få de pengarna ifrån? – Det är ditt problem. Ni har ju gott om rika folk i byn, så tänk ut nåt. – Jag vet inte vilka som har pengar… – Sluta ljuga, du jobbar ju på posten, du vet allt om alla, – sa Alex med skarp röst. – Om två veckor kommer vi tillbaka, och om du går till polisen – då är du körd. Här har du dyrkar, så klarar du alla lås, – muttrade Alex. När de lämnat, låste hon snabbt dörren. Blodet dånade i huvudet, huset var tyst, det var mörkt ute. Dagen därpå, under nattens skydd, smög Vasilisa till Marinas hus – familjen var bortrest. Hon visste att de inte hade någon hund, och hoppade över staketet. Väl inne, lyckades hon faktiskt med dyrken öppna låset, hjärtat slog hårt – nu gick hon emot lagen och liknade de brottslingar som pressat henne. Hon letade länge efter pengar, fann 1500 kronor, en guldring och ett armband. Hon tog även Marinas laptop med sig. Därifrån rörde hon sig snabbt och tyst, slängde ryggsäcken över axeln, ingen på gatan, bara några hundar som skällde. Hon skakade av rädsla. Väl hemma gömde hon allt i mormors gamla kista i förrådet. Hon sov dåligt den natten, men gick till jobbet som vanligt, med ont i huvudet. Vid lunch lämnade hon posten och gick till byns café. – Hej, – sa polisen Anton, och hon ryckte till, han log. – Ta det lugnt, jag ska också äta lunch. – Hej, – sa hon nervöst och tänkte: ”Vet han redan? – Ja, jag har väntat på dig, – skämtade Anton. Hon mötte hans leende och blev trygg, förstod att han bara retades. Sedan började de äta lunch ihop varje dag, ibland möttes de efter jobbet, och så småningom blev han hennes. Snart började byn prata: – Vasilisa fick tag i polisen snabbt! – muttrade Tamara, – och Anton som min dotter Tanja gillar, men han föll direkt för Vasilisa. – Men man ser ju att de är kära, – sa någon annan. Kärleken blomstrade, men några snackade illa om Vasilisa: – Hon begravde sin fästman för bara några veckor sedan – och har redan hittat en ny. – Varför ska hon lida ensam hela livet? – försvarade andra. Vasilisa var nervös, dagen när männen skulle komma närmade sig. Skulle de komma när Anton var där? Hon ville helst berätta för honom, men vågade länge inte. Men till slut, två dagar innan, brast det: – Anton, jag måste bekänna något, – började hon, och han skrattade. – Jag älskar dig också, – sa han. – Nej, det är inte det… Anton lyssnade koncentrerat, och blev chockad, men förstod att hon agerat av rädsla. – Men herregud, Vasilisa. Du måste ta ansvar för detta. Var är det du tog? Hon tog fram väskan och gav honom. Han försäkrade att han skulle hjälpa henne, och lovade allt möjligt. Två dagar senare, sent på kvällen, knackade Alex och hans vän på dörren och krävde pengar. – Jag har inte hittat pengarna än, men jag ska försöka, ge mig mer tid. Alex grep tag om hennes axel och tryckte hårt: – Mer tid vill hon ha, – grymtade Alex, – nu är det pengar eller så… – han slet i hennes tröja så den gick sönder, men just då föll hans vän till golvet och sedan Alex. Anton satte handbojor på båda, en till polis tog hand om Alex vän. – Allt är över, – sa Anton lugnt. – De får sitt straff. Kom till polisstationen imorgon. Vasilisa berättade allt för utredaren. Marina kom hem från sin resa, allting återlämnades. Anton bad polisen hålla Vasilsas skuld hemlig, och allt blev bra till slut. Ingen trodde den lugna Vasilisa kunde göra något sådant. Alla skyllde på Alex och hans kumpan – de visade sig ha dödat Dennis. Båda skickades till fängelse. Anton friade till Vasilisa – det blev bröllop. Antons kärlek lyckades läka hennes sår och skölja bort hennes skuld. Nu har de lilla dottern Olivia tillsammans.

Ville inte, men gjorde det ändå

Att röka har aldrig varit något för Linnea, men ändå är hon övertygad om att det hjälper henne att lugna nerverna. Hon står ute på gården till sitt hus i lilla Dalsbyn och betraktar den tysta gatan, medan tankarna är mörka, oroliga och snurrar i huvudet. Det har blivit mycket bekymmer på sistone.

Linnea bor ensam i huset efter sin avlidna mormor, föräldrarna bor i grannbyn, sju kilometer bort. Hon ville leva själv, få känna sig vuxen hon är ju ändå tjugotre år. Jobbet har hon på posten.

Linnea klarar inte att röka klart cigaretten, fimpar snabbt och slänger bort den.

Det här är verkligen inte min grej, tänker hon. Det är ju Tova som sagt att man blir lugn hon röker ju jämt. Men det verkar inte stämma.

Just då kör en bil förbi hennes hus det är den nya ordningspolisen Mattias, nyinflyttad från grannkommunen. Hon har hört om honom från kollegorna på posten. Efter att ha följt hans bil med blicken går hon in, det börjar skymma och ikväll väntar något svårt och farligt

Igår på posten var det ganska lugnt, inte så många människor, bara att ibland titta byborna förbi.

Imorgon drar folk hit som aldrig förr, säger Birgitta Eriksson, för idag är det lugnt före pensioner.

Birgitta har jobbat på posten sen hon var ung, alla känner henne och hon skämtar:

Har hållit ställningarna här i trettio år! Alla vet vem jag är kan inte ens tänka mig att jobba någon annanstans.

Och mamma säger att utan dig funkar inte posten, ler unga Tova, allt hänger ju på dig!

Nåja, allt går väl ändå vidare, säger Birgitta, och snart går jag ju ändå i pension

Hej, säger en nykommen, Malin, fyllig kvinna på fyrtiotvå. Puh, vad varmt det är idag! Jag kom för att hjälpa min granntant Elsa ville ha en prenumeration på veckotidningen. Hon älskar att läsa och vi åker bort imorgon bitti, ända till Grekland! Hon är rädd att bli utan tidningar när det går ut. Stackars Elsa, hon går ju knappt ut, så hon läser jämt hon säger det får tiden att gå snabbare.

Oj, Malin, vågar du sticka så långt, och dessutom flyga, undrar Birgitta? Grekland lyxigt! Du får sola dig riktigt, säger hon, som om hon nyss kommit hem därifrån.

Äsch, det känns bara roligt, säger Malin. Första dagen lägger jag ut bilder på sociala medier jag har köpt en ny baddräkt så håll utkik! Och så går hon.

Vad kan det kosta att hela familjen åker till Grekland? undrar Tova.

De har råd, Malins man är ju lantbrukare, svarar Birgitta.

Linnea är tyst. Hon stryker längs väggen, jobbar på datorn och lyssnar, iakttar. Och tänker.

Senare kommer Mattias in på posten och hälsar glatt:

Hej hej! Jag skulle få ett meddelande här kan du kolla? Han vänder sig till Tova men får syn på Linnea och stirrar på henne.

Visste inte att ni har så fina tjejer här men du ser ganska ledsen ut.

Birgitta följer hans blick.

Jaha, Linnea. Hon begravde sin fästman nyligen.

Oj, säger Mattias, och Tova kollar men finner inget till hans namn.

För tre veckor sen hittades Linneas fästman, Erik, mördad i Trollhättan på en ödetomt. Folk säger han spelade för pengar i hemliga spelklubbar. Linnea visste ingenting om det där. Polisen fann ingen skyldig, men en kväll dök två unga män från stan upp vid Linneas hus. Hon visste att Erik ibland umgicks med sådana killar.

Din fästman är skyldig oss mycket pengar.

Men han är död, viskar Linnea skrämt.

Skulder dör inte, du får betala sade Niklas, och nämnde en stor summa: trettio tusen kronor.

Men var ska jag få tag på de pengarna?

Du jobbar ju på posten, du vet på vilka det finns pengar. Tänk efter.

Jag vet inte vilka som har råd

Sluta ljuga, säger Niklas bestämt, vi kommer om två veckor och vill ha pengarna. Och om du går till polisen, då är du död. Här är dyrk öppnar alla dörrar sade han.

När de lämnat huset låser Linnea hastigt efter dem. Hjärtat slår öronbedövande, huset är tyst och mörkt. Hon bestämmer sig efter ett dygn hon ska ta sig till Malins hus i natt. De är ju bortresta, och hon vet ingen hund finns där, bara stängda grindar. Men över staketet går det snabbt.

Hon har ingen aning om hur hon ska ta sig in, men med dyrken fixar hon snabbt låset. Hjärtat rusar, hon bryter mot lagen och gör som de kriminella tvingat henne.

Linnea letar länge efter pengar utomhusbelysningen ger fult sken genom fönstret. Hon tänker:

Vad är det jag gör? Jag vill ju bara leva Erik, varför lät du det gå så här? Nu ligger du begravd och jag måste ta smällen och dessutom begå brott.

Hon vet att hon borde prata med polisen, men är livrädd för den hotfulle Niklas. Hon hittar bara femton tusen kronor och ett guldring och ett armband i Malins byrå. På köksbordet ligger en laptop den tar hon med.

Lika tyst lämnar Linnea huset, kastar väskan över axeln och ser sig nervöst omkring. Inget ljus i husen, bara någon enstaka hund skäller. Ingen ute ingen har sett något. Hon skakar av rädsla.

Hemma gömmer hon väskan i mormors gamla kista i förrådet under trasiga kläder. Den natten kan Linnea inte sova. På jobbet har hon ont i huvudet. Mitt på dagen smiter hon ut och går mot närmaste lunchrestaurang.

Hej, dyker Mattias upp framför henne, varpå hon rycker till. Han ler.

Lugna dig, vi har väl samma väg? Jag ska äta lunch också.

Hej svarar hon tyst och tänker panikslaget vet han redan om brottet? Väntade du på mig?

Precis jag väntade på dig skojar Mattias.

Hans glittrande ögon gör henne lugn, han skojar ju. Från den dagen börjar de äta tillsammans, ibland möter han henne efter jobbet och stannar över.

Snart sprids ryktet i byn:

Linnea snodde Mattias! Tilda är ju ledsen hon spanade in honom direkt, men den där Linnea var snabbare

Nämen, det märks väl att han gillar Linnea, säger någon han har förälskat sig!

Det är ömsesidigt kärleken är på riktigt, men vissa bybor fördömer Linnea.

Fästmannen begravdes ju precis, och nu har hon redan hittat ny.

Ska hon lida ensam för alltid, försvarar andra henne.

Linnea kan inte slappna av dagen när Niklas och hans vän skulle komma för pengarna närmar sig. Tänk om de hittar Mattias där? Hon vill så gärna berätta, men tiden springer. Till sist, med två dagar kvar, vågar hon:

Mattias, jag måste säga dig något, börjar Linnea.

Han skrattar.

Jag vet, jag älskar dig också

Nej, det är inte det

Mattias lyssnar allvarligt. Han kan inte tro att den till synes så försiktiga och fina Linnea, hans älskling, kunnat göra något sådant. Men han förstår hon blev ju hotad.

Oj, Linnea, du måste ta ansvar. Men ge mig allt som du tog du borde berättat för mig direkt

Linnea lyfter fram väskan och ger honom den. Han lugnar henne och lovar allt ska ordna sig. Två dagar senare, sent på kvällen, knackar det på hennes dörr Linnea öppnar rädd. Där står Niklas och hans vän, kräver pengar.

Jag hittade inga Kan jag få lite tid till? säger Linnea rädd.

Niklas greppar henne hårt om axeln.

Tiden är ute, ge oss pengarna nu eller så Han sliter i hennes tröja så sömmarna spricker, men plötsligt faller hans vän till golvet, och Niklas stupar efter. De ligger på golvet, Mattias sätter handklovar. Andra polisen tar hand om Niklas vän.

Nu är det över, säger Mattias tyst, de får sitt straff. Kom till stationen imorgon, vi tar det där.

Linnea förhörs hon berättar allting för utredaren. Malin och hennes familj är nyss åter från semestern och får tillbaka allt stulet Mattias ber utredaren hålla Linneas del hemlig. Ingen kunde tro att tysta Linnea kunnat något sådant alla tror allt är Niklas och hans väns fel. Det visar sig vara de som mördat Erik och de skickas bort för länge.

Mattias friar till Linnea. De gifter sig. Hans kärlek tvättar bort all oro och läker Linneas gamla sår. Nu tar de hand om lilla dottern Märta tillsammans.