– Kan du inte hjälpa din syster? Hon har det svårt efter skilsmässan, sa modern med en anklagande ton.
Två systrar satt runt det runda bordet i deras mammas hem och lyssnade på hennes klagomål.
– Din Björn är en riktig slyngel! sa Eva-Lena utan att hålla igen orden. – Han arbetar på skift, men tar hem småpengar!
– Mamma, är sextio tusen ingenting för dig längre? frågade den yngre dottern Valentina irriterat.
– Det spelar ingen roll för mig. Huvudsaken är att han kan försörja dig, sa mamman och snörpte på munnen.
– Det gör han, sa flickan med en rynka i pannan.
– Ser inte så ut! Du lånade fem tusen av mig igår, påpekade Eva-Lena. – Om han inte kan försörja dig, skaffa dig någon som kan! Och bara titta på honom. Man fattar på en gång att han är lite… udda.
– Mamma, jag tycker du går för långt nu, sa Galina, som hittills hade suttit tyst, och ställde sig på sin systers sida.
– Säger jag inte sanningen? Han ser konstig ut, är rödhårig och läspar, sa mamman med en fnysning och himlade med ögonen. – Du förtjänar bättre, Valentina. Det är inte för sent att skiljas, fortsatte hon och vände sig till sin yngre dotter.
– Mamma, Björn har guld i händerna. Och utseende är inte allt, sa Galina medan hon såg modern trycka på sin syster. – Om du mäter allt i materiella termer, har han en lägenhet, en bil och det är uppenbart att han älskar Valentina.
Eva-Lena snörpte på munnen och tittade föraktfullt på sin äldsta dotter, som enligt hennes mening la sig i saker hon inte borde.
– Du lever själv trots att du fyllt trettio, så kom inte med dina råd, svarade mamman och viftade bort Galina. – Vid fyrtio kommer du att ta vem som helst…
Valentina lyssnade tyst på mamman och systern, och med ett uttryckslöst ansikte vände hon blicken från den ena till den andra.
– Försöker du höja upp honom… Lägenheten är en etta i en gammal byggnad och bilen är svensk, vem vill höra det, fnyser Eva-Lena överlägset.
– Vad tänker du, Valentina? frågade Galina den tysta systern. – Har du någon egen åsikt?
– Jag vet inte, kanske mamma har rätt, mumlade flickan som tidigare hade stått upp för sin man, men nu började böja sig för moderns åsikt. – Han sa nyligen att jag borde söka jobb…
– Ser du! sa Eva-Lena och la armarna i kors över magen. – Det har gått så långt. Man blir rädd för vad som kommer härnäst!
– Varför ska Valentina inte arbeta och bara sitta hemma? Inte många har råd med det. Jag är förvånad över att Björn inte redan har skickat henne ut för att jobba, sa Galina med sin åsikt.
– Jag förstår inte varför du försvarar honom så ivrigt. Har du ögonen på honom själv? sa mamman och borrade blicken i sin dotters ansikte.
– För jag är rädd att du genom att pressa bara förstör min systers liv, förklarade Galina lugnt.
– Det angår inte dig längre, snäste Eva-Lena hotfullt. – Kom inte med dina råd. Valentina förtjänar mer. Om han älskade henne skulle han göra allt för att hon inte skulle sakna något. Okej om Björn åtminstone var snygg, men han har varken utseende eller pengar…
Valentina satt med öppen mun vid bordet och sög i sig varje ord mamman sa.
Eva-Lenas predikningar gjorde sitt. Snart började flickan ställa krav på Björn.
– Tycker du att du tjänar tillräckligt? frågade hon sin man.
– Helt okej, varför?
– Jag tycker inte det, sa Valentina och skakade på huvudet. – Jag tror du borde hitta ett annat jobb.
– Ett annat? Jag är nöjd som det är, svarade mannen likgiltigt, men med en något misstänksam ton.
– Men jag är inte nöjd! sa flickan bestämt. – Lägenheten är liten, bilen är svensk… Inget att skryta om för grannarna…
– Märkligt, tidigare var du nöjd med allt, sa Björn eftertänksamt. – Vad har förändrats?
– Inget har förändrats, bara jag ser på dig på ett helt annat sätt nu. Tidigare grumlades min syn av känslor och nu ser jag allt som det är, försökte Valentina förklara för honom.
– Jaha, sa mannen likgiltigt och trodde att hon skulle lugna sig nu.
Men flickan, pådriven av Eva-Lena, fortsatte att trycka på Björn.
– Hör du, ditt missnöje börjar irritera mig, väste mannen mellan tänderna. – Jag har hört dig, men hur gärna jag än vill kan jag inte hjälpa dig.
– Jag behöver en man som utvecklas och inte stannar på samma nivå, sa Valentina bistert.
– Ursäkta att jag inte är sådan! svarade Björn kyligt och gick in i sovrummet, där han öppnade garderoben som innehöll hennes saker. – Packa dina grejer!
– Vart ska jag ta vägen? frågade flickan förvånat med höjda ögonbryn.
– Dit där det finns en lägenhet i en nybyggnad och en utländsk bil, konstaterade mannen torrt. – Jag skulle aldrig förlåta mig själv om du levde hela ditt liv med en sådan förlorare som mig. Jag är säker på att du en dag kommer träffa någon som strör guld och diamanter över dig. Tyvärr kan jag inte…
Först av alla fick Eva-Lena veta att Björn hade kastat ut Valentina hemifrån.
– Vilken skurk! Vem hade kunnat tro att han kunde göra så?! Det var ett misstag att gifta sig med honom från första början, klagade mamman och överöste svärsonen med förbannelser och olika straff för hans svekfulla handlingar.
– Jag bad honom bara att utvecklas och tjäna mer, sa Valentina medan tårarna rann nedför hennes kinder.
– Vad finns det att prata om? En skurk förblir en skurk. Du kommer hitta någon bättre, och Björnen kommer att sitta där och gnaga sig i armbågarna och krypa vid dina fötter, tröstade Eva-Lena sin dotter.
Utan bostad och make bosatte sig Valentina hos sin mamma i sitt gamla barnrum.
– Vad ska du göra nu? undrade Galina, som kommit så fort hon hörde från mamman.
– Ingenting, svarade flickan med likgiltighet och stirrade in i sin telefon.
– Har du inte funderat på att skaffa jobb? antydde Galina direkt till sin yngre syster.
– Nej, varför skulle jag? Jag hittar bara en man som är rikare än Björn, svarade Valentina självsäkert.
– Varför plågar du din syster? Hon har genomgått en stor stress, låt henne vila, sa Eva-Lena till försvar för den yngre dottern.
I ungefär två månader bar modern bördan på sina egna axlar medan dottern låg på soffan.
Men snart insåg hon att hon inte kunde klara det själv, så hon ringde Galina och bad henne komma.
Efter jobbet besökte flickan sin mamma, övertygad om att det var något brådskande.
– Vill du inte hjälpa din syster? frågade Eva-Lena anklagande.
– Hur då?
– Inte hur, utan vad, rättade mamman dottern. – Ekonomiskt. Det är svårt för oss båda.
– Vem tvingade dig att tjata på Valentina att skilja sig? frågade Galina och chockerade sin mamma med en oväntad fråga. – Om du inte hade lagt dig i skulle allt ha varit bra.
– Hur vågar du säga det? utropade Eva-Lena med handen på hjärtat. – Din Björn är ju en dåre, en skurk och en fegis! Han kunde inte hantera någon som Valentina och gav upp. Vet du vad? Du borde gå härifrån nu, jag kan inte stå ut med dig längre! Istället för att hjälpa oss börjar du döma oss!
På mammans skrik kom Valentina långsamt ut ur sitt rum. När hon såg sin syster, satte hon händerna i sidorna.
– Ställer du dig upp för någon som förrådde mig och slängde ut mig på gatan?
– Du får skylla dig själv! Lyssna inte så mycket på mamma…
– Tror du att du är så smart? Varför är du själv utan man då? skrek Valentina.
Galina skakade på huvudet när hon lyssnade på systerns och mammas utbrott och begav sig mot dörren.
Hon hade inte längre någon lust att fortsätta umgås med familjen, och detsamma gällde Valentina och Eva-Lena.
