Det sägs att män uppskattar utseendet mest hos kvinnor. Det betyder alltså att den ideala kvinnan ska vara lång, ha evighetslånga ben, vara blond, alltid leende och konstant lycklig. Men hur sant är det egentligen? Visst, utseendet är det första som fångar blicken, men det är sannerligen inte allt.
Jag hade en kompis vid namn Erik. Vi jobbade tillsammans på samma företag i Stockholm. En dag började det en ny kollegaoch hon såg ut som att hon gått rakt ur en svensk modekatalog. Ben så långa att man kunde tro att hon cyklat Vätternrundan på dem, ett bländvitt leende som köpts för dyra snabba i tätorten, och en figur som borde komma med varningstext. Naturligtvis blev Erik snabbt förtjust.
Det var ganska uppenbart att attraktionen var ömsesidig. En dag kom hon släpandes på en gigantisk väska till jobbet. Självklart erbjöd Erik sig artigt att bära hem den åt henne efter jobbet. Hon sa ja, och han såg framför sig en promenad hem genom Södermalm och kanske en kopp kaffe som kronan på verket. Men ungefär en timme senare fick jag ett samtal från Erikhan lät närmast förtvivlad.
Det visade sig att när han klev in i denna nästan-supermodells lägenhet blev han fullständigt chockad. Det luktade som att någon glömt en sill i ugnen sedan midsommar. Soporna verkade ha blivit ett permanent inslag i lägenheten och var utspridda över hela golvet tillsammans med halvuppätna kanelbullar och någon övergiven banan som börjat utveckla egen personlighet. På köksbordet ringlade små vita maskar. Erik var nära att få en attack på riktigt.
Hon själv? Ja, hon såg ut att trivas fint bland dammråttorna och bananflugorna. Då insåg Erik att den där skönheten han hade blitt så intresserad avja, den bleknade rätt snabbt när verkligheten knackade på dörren. Sedan dess menar han att det allra viktigaste hos en kvinna är att hon har lite ordning och reda hemma. Utseendet är bramen städningen är bättre, åtminstone på riktigt svenskt vis.
