Viktor Gregorsson höll ett öga på Ola utan att denne märkte det. Inte konstigt, Viktor hade ju jobbat många år på relevanta positioner han var en proffs! Men än så länge fanns inga misstankar, Ola tog inte med sig någon hem.
Och han gjorde inget skumt. Men Viktor Gregorsson lurade man inte så lätt. Han visste att det bara var att vänta, så skulle Ola snart avslöja sig. Hans intuition kunde inte svika honom.
Det här var viktigt för honom, det rörde honom personligt. Viktor Gregorsson och hans familj. Åh, vilka underbara tider det var när Lina var liten! När hon föddes blev Viktor lite besviken ingen son, utan en flicka! Självklart visade han det inte, men något inombords klöste honom. En flicka!
Han, en respekterad man, och så blev det en flicka och inte en pojke! Vem skulle han då prata med, man emellan, när livet blev tungt? Vem skulle han lära upp, forma till en riktig människa?
Men så… ja, en flicka ändå. Han gifte sig sent, jobbet kom alltid i vägen, kvinnorna tyckte inte om hans hektiska arbete.
Men sedan träffade han Lova Lova!
Och Lova var redan närmare fyrtio, så för sent att drömma om en son.
Och så hände det oförutsedda. Viktor Gregorsson märkte knappt själv hur den lilla dottern tog över hans hjärta. När hon första gången log mot sin pappa och grep hans näsa med sin lilla hand, gav han upp.
Och när Lina tog sina första osäkra steg och plötsligt blev uppspelt och sprang mot honom med skratt: *”Pappa, pappa!”* då lyfte Viktor Gregorsson upp henne, höll henne hårt. Då förstod han att hennes lycka var det viktigaste i hans liv. Hans flicka, hans stjärna, han skulle aldrig låta någon såra henne!
Lova skrattade: *”Viktor, du bortskämmer oss!”* Och Viktor köpte presenter till sina älskade flickor, och när han såg glädjen i deras ögon, var han lycklig.
Och hur kunde det plötsligt hända att Lina blev vuxen så snabbt? För inte så länge sedan stapplade hon bredvid honom, höll hans stora hand när han förde henne till förskolan. Och när hon tittade upp mot honom med sitt ljusa hår:
*”Pappa, du är så stor! Köper du en björn åt mig? Så?”* Och Linas blick fick honom att känna sig allsmäktig! Nu hade hon gått ut skolan, börjat på distansstudier och tagit ett jobb. Självständig, precis som han uppfostrat henne. Hon sa:
*”Pappa, det är dags för mig att klara mig själv. Jag får erfarenhet direkt på jobbet, varför slösa tid?”* Och Viktor Gregorsson var stolt igen hans Lina var så klok.
Och så hände det plötsligt. Lova bakade en kaka, hennes ögon var mystiska, som om något stort inträffat. Viktor trodde kanske flickorna ville be honom om något, kanske en present. Men nej! Det var något helt annat, något han inte ens tänkt på. För tidigt, Lina var precis tjugo.
*”Pappa,”* log Lina och strök bort något osynligt från hans axel, något dammkorn. *”Pappa, jag vill att du och mamma träffar någon, men bli inte arg. Ola är så snäll, vi tänker skicka in förlovningsanmälan. Jag bjöd honom på kaffe ikväll. Åh, nu ringer han!”*
Lova var först framme, öppnade dörren: *”God kväll, välkommen in, så trevligt Ola. Jag heter Lova Elisabet. Och det här är Linas pappa, Viktor Gregorsson.”* Viktor nickade, skakade Olas utsträckta hand, men munnen blev torr.
Den här killen kom för att ta hans flicka, hans Lina, så var det! En främling skulle leda bort hans dotter, hans enda barn!
En annan röst, förnuftets röst, viskade vad hade du väntat dig? Vill du inte att din dotter ska vara lycklig? Killen är bra, har stadiga händer, eller ville du att hon skulle bo hos dig och mamma hela livet?
Men Viktor Gregorsson lyssnade inte. Han bestämde sig genast Ola var inte god nog för hans Lina, punkt. Och en plan mognade hos honom. Han skulle testa den här killen, han skulle inte låta sin dotter bli sårad.
Och så, efter några veckor, hände det äntligen. Viktor Gregorsson satt i sin tjänstebil utanför Olas hus. På kvällarna, under förevändning av jobb, hade han följt efter Ola när denne lämnat Lina hemma. Han ville kontrollera.
Tänk om han hade en annan? Eller något annat skumt, och sedan skulle han ångra att han lämnat sin dotter till fel person. De hade ju redan skickat in anmälan, Lina sydde på sin bröllopsklänning, hon och Lova planerade festen, gästlistan.
Och till slut såg Viktor Gregorsson det. En kvinna med en liten flicka närmade sig porten. Ola kysste kvinnan, tog hennes väska och flickans hand. Och så försvann de in i porten! Där har vi det!
Viktor Gregorsson visste det Ola var inte den han utgav sig för. Fast samtidigt… han började tycka om killen. Han påminde honom om sig själv i ungdomen. Öppen, rak. Kanske hade han låtit sin professionella misstänksamhet gå för långt?
Lina mötte honom glatt: *”Pappa, om en vecka är vårt bröllop! Vi bokade restaurangen idag. Jag är så lycklig.”*
Viktor Gregorsson tittade på sin dotter och visste inte vad han skulle göra. Plötsligt skämdes han för att han spionerat på hennes fästman. Och då sa Lina:
*”Pappa, Olas föräldrar kommer imorgon. De hälsar på hos oss på kvällen, men de bor hos honom. Och ikväll skulle hans syster komma med sin dotter, Nathalie från en annan stad. Hennes man är på tjänsteresa, han kommer senare.”*
På bröllopet dansade Viktor Gregorsson med Lova som om de var unga igen. Han bestämde sig nog med misstankar, det var dumt att blanda ihop jobb och privatliv.
Ett år senare födde hans älskade Lina en sonbarn Simon! Den nye farfadern grät så här gick det till! Drömmar gick i uppfyllelse. Nu hade han någon att prata med, man emellan, göra saker tillsammans svärsonen Ola visade sig vara en fin kille.
Och lille Simon växte, skrattade högt. Snart skulle han börja prata, och innan man visste ordet av skulle han springa omkring. Sådan var livets glädje! Men att han spionerat på Ola det bestämde sig Viktor Gregorsson för att aldrig berätta. Man måste lita på sina nära.
