För två år sedan gick Lovisas mormor bort och lämnade henne ett charmigt hus i en liten by utanför Uppsala, med en stor trädgård och ett prunkande grönsaksland. Lovisa minns sina barndomsdagar där med värmehur hon brukade leka på gräsmattan och hjälpa mormor att skörda jordgubbar och sätta potatis. Varje helg tog familjen bilen ut på landet tillsammans med svärmor, för att andas in den friska luften, smaka på äpplena direkt från trädet och plocka hallon ur buskarna. Stämningen hemma var alltid stabil och lugn, utan gräl eller missunnsamhet.
Nu när skördetiden närmade sig hade Lovisa lagt allt till rätta. Hon köpte glasburkar, mängder av socker och satte fram gamla recept på sylt, saft och inlagda gurkor. Men när hon en fredag kom till landet kände hon hur blodet frös till is alla vinbär, svarta och röda, liksom hallonen, var spårlöst borta! Hon gick runt i trädgården med hjärtat i halsgropen. Grannarna kom över gärdesgården och viskade att byns pojkar nog hade varit där och plockat under natten, men Lovisa visste att det omöjligt kunde stämma. Så mycket bärdet skulle krävt minst en hel dag!
Plötsligt stormade hennes moster, som även bodde i närheten, in genom dörren med kinderna blossande: “Din svärmor var här igår och tog med sig två stora hinkar fulla med bär!” Lovisas ansikte blossade av vrede, blandat med en brännande känsla av förräderi.
När Lovisa konfronterade sin svärmor erkände hon, med ett märkligt lugn i rösten, att hon plockat alla bären. “Barnbarnen behöver vitaminer,” sa svärmor och såg undvikande ut. “Jag har inte råd att köpa bär till det där priset på ICA.” Lovisa kunde inte tro sina öron. Upprördheten kom som en vågnu skulle hon själv tvingas köpa allt till hutlösa priser, istället för att fylla förråden inför vintern med hemmagjorda godsaker.
När Lovisa och familjen kom hem till lägenheten i Uppsala berättade hon händelsen för sin man, som stod tyst och chockad över sin egen mammas tilltag. Mätt på svek, samlade Lovisa sin kraft och tog hem nyckeln till sommarstugan från svärmodern. Hädanefter fick svärmor bara följa med till landet tillsammans med dem. Lovisa kastade en lång blick ut genom fönstret den kvällen och lovade sig självnästa gång skulle ingen stjäla hennes skörd utan hennes vetskap.
