Vi vaknade av att hunden skällde högt och skarpt, mitt i rummet, och stirrade intensivt upp i taket. Sedan såg vi något hemskt där uppe och ringde polisen.
Igår natt vaknade vi av att Freja, vår hund, stod och skällde som om livet stod på spel. Det var mörkt, hjärtat bultade, och hon lät inte som sig själv mer som en varning om något läskigt.
Anders tände lampan med en snabb rörelse, och vi satte oss båda upp i sängen. Freja stod mitt på golvet och stirrade rakt upp i ett hörn, utan att sluta skälla.
“Igen med spökena, eller?” försökte jag skoja, men rystan i rösten avslöjade mig.
Den här gången var det ingen tid för skämt. Trötthet, irritation över att bli väckta mitt i natten och en konstig, laddad stämning gjorde allt extra obehagligt. Jag bad Anders ta med Freja in i köket så vi kunde sova, men så fort han sträckte ut handen ryggade hon och rusade tillbaka till hörnet, morrande.
“Vad är det med dig?” fräste Anders. “Varför låter du oss inte sova?”
Men sen stelnade han till. Han följde Frejas blick upp mot taket.
“Ring polisen. Nu,” sa han plötsligt, med skarp röst.
“Varför? Vad är det?” frågade jag med darrande stämma och tittade dit.
Då såg jag det… något otäckt. Mitt i vårt eget hem.
I hörnet, nästan osynlig bland tapetvecken och skuggan från bokhyllan, satt en liten svart prick en kameralins.
Vi stod som förstenade. Den var så väl gömd att vi aldrig hade upptäckt den utan Frejas varning.
Polisen kom inom en halvtimme. De tog ner kameran, kopplade den till en laptop och kollade inspelningarna. Inga ansikten syntes någon hade maskerat sin identitet men polisen sa att såna här kameror oftast används för att spionera på folk eller samla komprometterande material.
Vi förstod inte vem skulle vilja göra så här mot oss? Vi har inga fiender, inga värdesaker.
Efter några dagar ringde utredaren. Kameran hade varit uppkopplad och skickat bilder till en server i källaren i huset bredvid. När polisen gjorde en razzia där visade det sig att en av våra grannar en tystlåten, obemärkt man i medelåldern i flera år samlat på sig liknande inspelningar från olika lägenheter.
Han hade till och med smugit in kameror hos folk som bjudit in honom på fika, och utnyttjat deras gästfrihet.
Men det värsta? Bland hundra filer fann de en mapp med vårt namn. Där låg inspelningar från flera veckor varenda rörelse, samtal, till och med de mest privata stunderna.
Grannen greps.
Och Freja? Hon blev vår hjälte. Utan hennes skall hade vi fortsatt leva under någons uppsikt utan att ana något.
