Jag minns en dag för länge sedan, när jag höll på med hushållssysslor på min lediga dag. Plötsligt fick jag ett samtal från en bekant, som utan förvarning berättade att hon och hennes son skulle komma över. Jag försökte förklara att jag höll på att städa, men det var som att hon inte hörde ett ord av det jag sa.
Tio minuter senare stod de i min hall. Jag minns att jag inte blev särskilt glad när Erik dök upp, för han var en vild och högljudd pojke.
Vi satte oss i köket och drack kaffe, medan min väns son satt och tittade på barnprogram i vardagsrummet. Efter några minuter hördes ett fruktansvärt oväsen. När jag gick in såg jag ett krossat akvarium alla fiskarna låg utspridda på mattan, och vatten hade runnit ut i hörnen.
Min vän kastade sig genast över Erik för att se om han skadat sig. Själv började jag torka upp vattnet med en trasa för att inte riskera att det skulle rinna ner till grannarna. När jag väl fått ordning på allt, meddelade hon att de behövde ge sig av.
Kan du hjälpa mig att bära mattan till kemtvätten? frågade jag. Nej, min son är så rädd, vi måste lugna honom, svarade hon.
Jag frågade sedan Erik varför han varit vid akvariet. Han sa att ett pappersflygplan hade flugit in dit och att han försökte få tag på det. Det fanns dock inte ett papper så långt ögat nådde. Erik pekade mot garderoben och sa att han gjort det därifrån. Då insåg jag att han vek flygplanet av mitt vigselbevis.
Då får du bara ordna ett nytt, sa min vän. Det är väl inget problem!
Visst, varför oroar jag mig? Jag får köpa ett nytt akvarium, fixa ett nytt vigselbevis, och betala för grannens vattenskador. Och som grädde på moset skyllde min vän dessutom på mig jag borde inte lägga mina papper synligt.
När de gått gick jag ner till grannen, kontrollerade att allt stod rätt till. Jag städade färdigt och gick och lade mig för att vila. På kvällen fick jag ett meddelande från min vän hon tyckte att jag skulle ersätta henne. De hade varit hos en psykolog, sa hon, eftersom Erik blivit så rädd. Jag svarade inte, jag blockade bara numret.
Sådant hände ibland förr i tiden, det är något man minns med en blandning av trötthet och fniss.
