Det hade varit svårt att tro det som hänt med min familj om det inte utspelat sig rakt framför våra ögon. Allt började för ett halvår sedan, när min älskade morfar gick bort och lämnade en vacker lägenhet mitt i Stockholm. Efter cirka en månad efter hans bortgång bestämde jag och min familj oss för att städa lägenheten och förbereda den för försäljning. Dagen igenom packade vi morfars tillhörigheter i stora svarta sopsäckar.
Mot kvällen återvände alla hem, men min bror bestämde sig för att sova över i lägenheten. Det var vid sextiden på morgonen när han ringde mig med en skälvande röst, och bad mig komma direkt. Jag skyndade mig dit, fortfarande i drömlikt tillstånd. När jag steg in genom dörren såg jag brors bleka ansikte, och hans ögon var skräckslagna. Inne i vardagsrummet hördes svaga steg, men rummet låg tomt. Luften var tung av spänning, och jag kände hur rysningar kröp längs ryggraden. Rädslan överväldigade oss, och vi rusade ut i den grå morgonkylan.
Det dröjde en halvtimme innan vi vågade oss tillbaka, och när vi återvände möttes vi av en märklig syn varje sak som tillhört morfar stod prydligt ordnade på sin ursprungliga plats. Det var både befriande och nästan overkligt. Efter den händelsen bestämde vi oss för att låta mäklaren ta hand om allt kring försäljningen, och vi satte aldrig längre vår fot där. Nu har nya hyresgäster flyttat in och verkar inte ha märkt något ovanligt. Men minnet av den drömlika, märkliga natten lever kvar, och det räcker att jag tänker på den för att hela kroppen ska börja skälva som av vindarna från Göta kanal.
