Under en middag tillsammans med min väninna Ellinor, som arbetar som fastighetsmäklare, berättade hon om en ganska färsk och minnesvärd händelse från sitt yrkesliv. Hon hade haft en tuff period på sistone med att hitta kunder, men såg ljust på de förändringar som börjat ta form. Ovanpå allt jonglerade hon rollen som tvåbarnsmamma och vårdare åt sin åldrande mamma, vilket gjorde vardagen än mer utmanande.
En morgon bokade bostadsägarna in en visning kl. 07:45 för att de behövde anpassa sig efter arbetsdagen, något som skapade en knepig situation för Ellinor. Trots att hon tvekade först, tackade hon ja hon ville inte riskera att förlora en potentiell kund. På visningsdagen kom hon extra tidigt och väntade förväntansfullt på spekulanterna. De dök upp några minuter försent, ursäktandes sig för rusningstrafiken i Stockholm.
Kunderna verkade lite stressade, men Ellinor bestämde sig för att göra sitt bästa intryck. I hissen frågade de om våning och lägenhetsnummer. Med ett lugnt leende svarade hon: “Sjätte våningen, lägenhet sextiosex”, och försökte avdramatisera eventuell skrock kring siffrorna. Hon märkte dock att de fortfarande såg osäkra ut.
När de kom till rätt våningsplan gick de mot en lägenhet med öppen dörr. Förutsatt att det var ägaren som väntade, presenterade sig Ellinor prydligt och bad spekulanterna om ursäkt för förseningen. Till hennes förvåning möttes de av en kvinna i morgonrock som verkade helt ovetande om någon planerad visning. Ellinor kände sig besviken på fastighetsägarens brist på ansvar.
Men hon lät sig inte nedslås utan föreslog att de ändå skulle ta en titt på lägenheten, som visade sig vara ännu finare än på bilderna. Kunderna blev riktigt intresserade, men precis när de skulle gå upptäckte Ellinor en annan dörr som inte nämnts i annonsen.
Det var då insikten slog henne de hade gått av på femte våningen, inte sjätte. Hon försökte genast nå rätt ägare, men till sin frustration gick inte samtalen fram. Kunderna såg besvikna ut, men då hände något oväntat. Kvinnan i morgonrock berättade att hon och hennes make ändå funderat på att sälja och flytta närmare sina föräldrar i Uppsala. De tog den märkliga situationen som ett tecken och la plötsligt ett spontant erbjudande till spekulanterna. Priset var några tusen kronor över vad de själva hoppats på och hela möblemanget ingick.
Kunderna blev överlyckliga och tackade genast ja. På så vis gick affären i lås. Ägarna sålde snabbt, spekulanterna gjorde ett riktigt klipp och Ellinor kunde andas ut ekonomiskt.
Det påminde oss om något viktigt: ibland leder missförstånd till precis det vi behöver när vi är öppna för livet och att våga möta det oväntade kan skapa lycka för alla parter.
