Birgitta Svensson, är det okej om jag kommer in? på tröskeln till direktörens kontor stod en av hennes biträdande chefer som fastfrusen.
Ja visst, kom in Lars Pettersson, nickade chefen professionellt. Hur går det för oss idag?
Vadå hur går det? Vad menar du?
På produktionslinjen.
Jaså, produktionslinjen. Där är allt lugnt. Varför undrar du?
Varför? Du kom ju antagligen inte hit bara för att prata om vädret. Du ville säga något om verksamheten?
Jo, alltså, jag behöver be dig om en liten tjänst, svarade Lars med en lätt rynka i pannan.
Ber om något? Birgitta såg prövande på den annars så propra mannen, och skakade lätt på huvudet. Du verkar, ursäkta mig, inte riktigt vara dig själv på sistone, Lars.
Inte mig själv?
Nej. Det är som om något tynger dig. Nästan som om du bär på en familjetragedi. Hur är det hemma?
Ja du suckade Lars tungt. Snart är det riktigt illa hemma. Om du inte hjälper mig med ett litet intyg.
Intyg? Birgitta blev genast misstänksam. Jag förstår inte riktigt. Vad menar du?
Jag förstår att du inte förstår men Lars drog ihop ansiktet till en allvarsam min. Det går inte på något annat sätt. Jag behöver ett intyg från dig. Till min fru.
Va? Birgitta spärrade ofrivilligt upp ögonen. Intyg? Till din fru? Vad då för intyg?
Ett som säger att vi aldrig haft något och aldrig kommer att ha något utöver våra yrkesroller.
Vad menar du att vi aldrig haft?
Någon form av närmare relation Mannen började rodna från halsen och upp. Som en kvinna med en man, alltså.
Har du tappat förståndet? Birgitta blev i sin tur alldeles blek. Eller driver du med mig nu?
Tyvärr inte. Vår familjs framtid hänger på den där lappen, din underskrift och företagets stämpel. Min fru är övertygad om att vi är älskare.
Birgitta gapade först, sen frågade hon försiktigt:
Ursäkta, men är din fru riktigt klok? Kräva ett sådant intyg av sin man? Jag har aldrig hört något liknande. Sånt hittar man inte ens på film.
Jag vet! utbrast Lars med en nästan plågad min. Men vad ska jag göra då? Vi har ju barn! Om inte du skriver detta till henne så hotar hon med skilsmässa. Sedan tar hon barnen och flyttar hem till sin mamma i Umeå. Och du förstår, det är ju på andra sidan landet! Snälla, skriv bara den där dumma lappen.
Men Lars! nu trodde Birgitta knappt på det här samtalet. Hur har hon fått för sig något sådant? Jag har väl aldrig träffat henne, och du har då aldrig gått hem med läppstift på skjortan från mig. Hur har hon fått den här idén?
Titta här Lars plockade ur sin mobil ur kavajen, letade fram ett foto och visade henne. Hon såg det här.
Och? Birgitta granskade bilden där hela företagets ledning var samlad. Jag har ju samma foto hemma. Det där var ju när vi fick utmärkelsen av kommunen!
Precis, suckade Lars. Men där står vi bredvid varandra. Och jag har lagt handen på din axel.
Det var ju bara för att vi skulle få plats allihop på fotot!
Visst, men titta på ditt huvud. Stina säger att så där lutar en kvinna bara huvudet mot en man som hon älskar.
Va?! Birgittas ögon blixtrade av irritation. Vadå kvinnor som älskar? Har din fru inga ögon? Jag lutade huvudet så för att undvika att blommorna från Gunilla Olsson skymde mitt ansikte!
Jag försökte också förklara. Ju mer jag försvarade mig, desto mer misstänksam blev hon. Jag är verkligen körd utan ditt intyg, Birgitta. Jag lovar.
Men det här är ju bortom sans och vett! utbrast Birgitta. Inte är du väl så hunsad att du är livrädd för din fru?
Jo, jag är hunsad, viskade Lars så att hon hörde, för mina barns skull. Klarar mig inte utan dem. Förstår du?
Det är ju vansinne, mumlade Birgitta missnöjt och drog fram ett rent papper ur högen. Jaja Behöver du ett intyg får du väl det. Säg vad jag ska skriva.
Mmm, mumlade Lars. Skriv så här: Jag, Birgitta Svensson, intygar att jag står ut med min biträdande chef Lars Pettersson.
Birgitta såg oförstående på honom, han gestikulerade att hon skulle fortsätta.
Ja, skriv så. Lägg till: Knappt tål honom. Och skriv också: Rentav ogillar honom.
Men jag kan väl inte skriva att jag ogillar min egen chef! protesterade Birgitta. Hur ska vi kunna jobba tillsammans om jag hatar dig?
Skriv ogillar som man. Och att du aldrig, inte ens för en miljon kronor, skulle dela säng med honom. Lägg till signatur och stämpel för säkerhets skull.
Stämpeln är hos ekonomiavdelningen, svarade Birgitta på ren reflex. Hon läste igenom den absurda lappen och blev skrämd av dess innehåll.
Men det här är ju fullkomligt absurt! Det kan jag inte skriva! sade hon bestämt, vek plötsligt ihop pappret och rev det sönder, en gång och ännu en.
Vad gör du? Lars blev förskräckt. Jag behöver det där dokumentet!
Vet du vad, Lars Birgitta log plötsligt med ett listigt leende. Jag tycker du ska skilja dig från Stina så fort som möjligt.
Du skojar? nu blev han orolig på riktigt. Jag kan inte. Hon skulle ta barnen ifrån mig.
Nej, det kommer hon inte, log Birgitta. Jag har en mycket skicklig advokatvän som ser till att barnen stannar hos dig genom domstol.
Men jag ju
Om det behövs, avbröt hon, hjälper jag dig dessutom med barnen själv.
Du? Hjälpa mig? Personligen?
Absolut. Jag tycker mycket om dig som biträdande chef. Jag hittar den bästa barnvakten åt dig. Du kommer bli supernöjd.
Och Stina då?
Låt Stina flytta till sin mamma i Umeå. Eller ge henne mitt nummer så tar jag ett snack med henne. Det är bättre än något idiotiskt papper med stämpel.
