Alltså, du måste höra det här. Du vet ju hur vi alltid samlas för jul, hela makens familj hans syster, hans brorsa, deras respektive och ungarna. Och i fem år har det varit så att jag har lagat precis allting själv. Sill, Janssons, köttbullar du fattar, hela paketet. Och så fixar man dukningen och plockar undan när alla dragit hem till sitt. Medan de bara äter och myser.
Men alltså, förra året kände jag bara att nu räcker det. Jag orkar inte allt detta längre, både kroppen och humöret tog slut. Och plånboken, för den delen det kostar faktiskt när man ska mätta en hel armé.
Så sen sist försökte jag faktiskt dela upp ansvaret lite mellan oss alla.
Men nyligen, du vet hur svärmor kan vara, då hörde hon av sig och sa att nu var hon så trött, tiden bara springer iväg och allt är jobbigt. Hon ville gärna ha ännu ett julfirande hos oss, som på gamla goda dagar.
Jag ringde då upp makens syrra och bror och sa att hörrni, mamma vill ju så gärna att vi samlas till jul igen. Först blev de superglada, du hörde typ hur det tände till på andra sidan. Vi måste självklart göra som mamma säger, tyckte de.
Sen sa jag att för att det ska funka för mig, så måste vi faktiskt dela upp det hela. Vi får ta ansvar för olika maträtter och att alla tar med sig något.
Jag sa att jag fixar några varmrätter och kan göra en smarrig prinsesstårta.
Men då får de andra fixa två sallader, lite sill, någon god skinka, ost, frukt och dricka. Och så att varje familj tar med sig dryck till bordet.
Så fort jag började räkna upp vad alla behövde ta med sig, så var det som att all deras glädje dog på direkten. De började genast säga att de inte hade tid att laga mat, att det är så jobbigt och att de ju ändå jobbar hela dagarna. Och dessutom såg de ingen poäng för varför ska vi gå omkring och kånka på mat? De ville hellre ha sitt firande hemma hos sig istället.
Jag frågade: Men hur blir det för mamma då? Gissa vad de sa? Vi kan väl ringa och önska henne god jul bara, det räcker väl?
Okej, så de vill alltså varken hjälpa till eller dela på inköp eller jobbet. Jag har inte vågat säga nåt till svärmor än. Har faktiskt ingen aning om hur. Hon kommer bli jätteledsen.
Så just nu undrar jag verkligen: Vad sjutton ska jag göra nu? Ska jag bita ihop och fixa ännu en jul själv ändå, eller?









