12 juni
Jag känner mig ibland som en åskådare i mitt eget hem. Min svärmor, Birgitta, är så otroligt beskyddande med sin son, min man Fredrik. Varje dag under semestern går Fredrik över till henne för att äta lunch. Hon skickar honom sms i tid och otid. Har han en bekymmer, springer han dit för goda råd. Behöver han pengar? Då är det till Birgitta han vänder sig, och hon tar fram sitt bankkort i ett nafs.
När jag kom hem från jobbet idag satt Birgitta redan i vårt vardagsrum med en stor rullväska fylld med saker, några böcker och kanske till och med lite pyssel.
God kväll, Birgitta! sa jag och försökte låta så trevlig jag kunde. Vad gör du här med den där väskan?
Jag har bestämt mig för att bo hos er en vecka, hjälpa till i hushållet, med barnet och så klart Fredrik. Du behöver ju hålla honom mätt och nöjd. Du har ju så mycket att stå i med jobbet, inte sant? svarade hon bestämt.
Birgitta är verkligen en kvinna med bestämda åsikter. Jag orkar sällan bråka med henne längre, har insett att det ändå inte leder någonstans. Istället gick jag in till Fredrik för att prata.
Du, jag fattar inte din mamma har alltså bestämt sig för att bo här, utan att ens fråga oss? Hon säger att jag inte klarar av att sköta hushållet.
Fredriks reaktion gjorde mig nästan mållös.
Jag har inget emot det. Låt henne stanna. Varför får min mamma komma och bo här en vecka, men din kan aldrig göra det? Är min mamma bättre på något sätt? När din mamma var här en vecka sa jag inte ett ord emot, eller hur? sa han likgiltigt.
Vänta nu… Min mamma bor i Malmö, kommer bara hit en eller två gånger per år! Jag tänker inte tvinga henne att ta in på hotell. Din bor ju här nere på Odenplan och kommer hit nästan varje dag! sa jag.
Jag mår så dåligt av tanken att Birgitta ska vara hemma hos oss när jag inte är där. Jag ser henne framför mig, när hon rotar bland våra saker och öppnar garderoberna när vi är borta. Hon har verkligen svårt att hålla fingrarna i styr.
Fredrik har blivit så van vid sin mammas kontrollbehov. Han har ju redan fått lite grått hår, men Birgitta springer fortfarande omkring, kommer med sin köttbullsgryta och torkar näsan på honom. Vi hamnar alltid i samma diskussion. Jag tycker det är jobbigt att han aldrig riktigt har släppt taget om sin mamma. Birgitta däremot tycker att jag är för slapp med att ta hand om hennes son. Hon kommer hela tiden med råd om hur jag ska leva, vad jag ska göra och vilka rutiner jag borde ha för att Fredrik ska må bra.
När vi gifte oss brukade Birgitta komma över varje dag, tvätta Fredriks strumpor och stå där med middagen färdig tills han kom hem från kontoret. Till slut fick jag nog. Jag pratade med Fredrik och han tog det faktiskt med sin mamma hon började komma två eller tre gånger i veckan istället. Men när vårt barn föddes började hon dyka upp dagligen igen, som om inget hade hänt.
Nu har jag bestämt mig. Om Birgitta ska styra och ställa här hemma så hyr jag ett eget litet boende och flyttar. Jag sa det till Fredrik. Jag tänker flytta om hans mamma får bo kvar.
Min mamma vill ju bara hjälpa till! sa Fredrik, lite sårat.
Och frågan är om jag vill ha hennes hjälp alls.
