Jag städade hela huset: sopade överallt och började skrubba golven. Och min svärmor tappade medvetet solrosfröskal på det nytvättade golvet. Jag tittade förvånad på min svärmor. Hon hade gjort det med avsikt.
Mamma, varför gjorde du så där? Jag såg att du gjorde det med flit!
Svärmor gav mig bara en hånfull blick och sa:
Du får väl göra om det! Det händer dig ju inget!
Sedan, nöjd med sitt lilla spratt, gick hon tillbaka till sängen. Jag gick till andra rummet, hämtade sopborste och skyffel och började sopa upp igen.
Under tiden satt svärmor och läste tidningen, som hon redan plöjt igenom flera gånger.
Varför hatar du mig så mycket? Vad har jag gjort för att du ska fortsätta förlöjliga mig så här? Jag lagar mat åt dig, tvättar kläder, sköter allt. Och min dotter hjälper dig ständigt! Varför avskyr du mig? frågade jag henne.
Men hon vände sig inte ens mot mig och svarade inte ett ord. Jag väntade varken på ursäkter eller förklaringar.
Jag brast i gråt. Jag gjorde klart golven och gick därifrån. Jag fortsatte med tvätten och därefter till närmaste ICA för att köpa grönsaker.
Det fanns alltid så mycket att göra hemma. När jag jobbade fanns det knappt tid för egna tankar, tiden bara försvann.
Min man dog för många år sedan. Det hände när vår dotter var bara åtta år.
Direkt efter begravningen sa min svärmor:
Stanna kvar hos mig! Jag vill inte låta folk prata om att jag har kastat ut dig!
Självklart gick jag med på det. Jag hade ju egentligen ingenstans att ta vägen. Min syster bodde hos mina föräldrar med sina två barn. Det fanns inte plats för mig och min dotter där.
Jag hoppades verkligen att jag och min svärmor skulle hitta någon slags samhörighet, trots hennes dåliga humör. Men det blev inte så. Det där miraklet kom aldrig.
I sällskap med andra var svärmor rätt normal mot mig. Men när vi var ensamma, förlöjligade hon mig ständigt. Hon hävdade att jag måste göra exakt som hon ville.
Du är värdelös! Vem skulle vilja ha dig? Ingen man vill röra dig! Du har ett barn! Bo kvar med Elsa och mig! Och när jag dör får du huset! Gör du inte som jag vill ger jag huset till någon annan! Då står du helt utan!
Jag var så rädd för det där att jag gick med på allt och stod ut. Jag försökte göra allt för att min dotter skulle ha det bra.
Och svärmor hade ingen tanke på att dö. Hon var redan inne på sitt nionde årtionde. Hon klagade aldrig på hälsan. Hela sin pension använde hon till sig själv. Hon krävde att jag skulle köpa god och dyr mat till henne.
Jag förstod för länge sedan att misstaget gjordes många år tillbaka. Jag borde aldrig ha sagt ja till att stanna kvar hos svärmor. Nu har jag uthärdat all denna förnedring i så många år.
Nu är min dotter på väg att ta examen från universitetet. Hon har en pojkvän som hon ska gifta sig med. Han är riktigt trevlig. Efter bröllopet kommer de att bo hos honom. Jag hoppas verkligen att min dotter får ett bra liv.
Jag är så ledsen för min egen skull och för allt som förstörts i mitt liv…
