Varför ska man sluta bjuda in gäster till hemmet? Det är min erfarenhet att svaret ligger i köket och i hur mycket tid man har kvar för sig själv.
Jag har nyligen bestämt mig för att inte längre bjuda in någon till min lägenhet i Stockholm. Och nej, det handlar inte om att jag saknar pengar att bjuda på fika. Jag har en balkong med någon krukväxt, ett kök som faktiskt går att laga mat i och en hylla där jag kan ställa någonting på bordet.
Så låt mig gå igenom varför jag har dragit ner på inbjudningarna. Man lägger nämligen ner en enorm mängd tid på att laga mat för gäster och ännu mer på att städa upp efteråt.
Ja, jag kan laga mat och jag är faktiskt ganska bra på det. Men jag kan inte påstå att det är roligt att spendera halva dagen i spisen. För mina barn, Lina Andersson, och min man, Erik Svensson, hittar jag gärna på nya lekar, men för att hålla alla gäster nöjda vill jag inte slösa min energi. När släkt och vänner dyker upp på dörren har jag ingen annan möjlighet än att släppa in köksmaskinerna på heltid. Samtidigt känns det lite som att stå i köket och titta på att alla andra slappar och dricker kaffe medan jag är den enda som svettas. Självklart hjälper gästerna inte till de är ju här för att koppla av.
När väl de har gått, väntar ytterligare ett par timmar med att plocka upp efter deras besök.
Jag tar ofta hand om städningen medan gästerna fortfarande är i huset.
Det är inte så att de lämnar efter sig en hög med skräp eller låter konfetti bli golvmatta. Men ordning och reda försvinner lika snabbt som den sista kakan på fatet. Möbler flyttas omkring, leksaker hamnar överallt och sängkläder måste bytas. Det är inte ovanligt att barnen hittar på att vända på gardinerna eller att de tappar en vas från fönsterbrädan då får man både sopa upp jord, torka golvet och återplantera blommorna. Ibland går även lås eller dörrhandtag sönder, och då står jag och försöker laga det utan att bli kallad fixarn.
Det är ju barnen. Man kan inte hålla koll på alla, och man kan inte skylla på föräldrarna när de har sina egna ärenden. Så jag får både laga mat och städa hela lägenheten efter dem.
Självklart vill gästerna veta allt om familjelivet. Jag tvättar aldrig någon tvätt (inte ens underkläder) när jag vet att släkt ska komma. Jag gömmer också hela familjens hemligheter i garderober, men gästerna frågar ändå om att öppna dem och få en rundtur. Och så finns de som vill undersöka köket på djupet en liten, men ändå påfrestande, insyn i mitt privata territorium. Vår lilla lägenhet har få möbler men många krukväxter, och varje gång någon rycker av en kvist för att ta med sig hem känns det som ett brott mot inredningen.
Jag har många gånger funderat på om det är jag som är problemet, att jag misslyckas med att vara en bra värd. Men efter att ha sett hur många gäster som faktiskt kom, insåg jag att jag helt enkelt inte vill lägga mer kraft på att laga mat för dem och sen städa efter. Jag föredrar att träffas på ett café, ta en promenad i Kungsträdgården och komma hem till ett rent lägenhetsrum utan att behöva dammsuga hela kvällen.
